VFU uppföljning

Idag presenterade vi vårat didaktiska material för de andra i våran klass. Först presenterade vi i mindre grupper. Sedan gick vi runt till de andra grupperna för att ta del av deras didaktiska material. Där berättade de kort om vad de hade gjort och hur det togs emot av barngruppen. Vi kunde ta kort som vi själva kan använda som inspiration.

Jag med mitt didaktiska material på VFU uppfölningen

Det var roligt att visa vad jag hade gjort och få lite feedback och frågor kring mitt material. Det var också väldigt givande att se hur andra hade utformat sina didaktiska material och hur de hade planerat, genomfört och utvärderat deras aktiviteter och material. Jag fick många idéer och tankar om vad jag skulle kunna göra ute i förskolan och i förskolklassen längre fram i min karriär som förskollärare. Jag tog många kort som jag kan använda som inspiration när jag själv planerar aktiviteter och temaarbete. Det jag tar med mig är hur mycket man kan göra och hur mycket man kan utveckla en idé så man får med så många olika ämnen och områden som möjligt. Språk, matematik, bild, musik, textil, drama osv. Flera hade valt temat "känslor" som utgångspunkt för deras didaktiska material. Ett evigt aktuellt tema, särskilt nu på höstterminen i förskoleklasserna. Där gruppen ska sammansvetsas. Andra hade valt att fokusera på språk och geometri till exempel. Igen, aktuella ämnen i förskoleklassen, där majoriteten av studenter hade varit på sin senaste VFU. Nedan finns ett axplock av de olika didaktiska material som presenterades under dagen.

Temat känslor.



Vävning med plastpåsar, tidningspapper och tygtrasor.

Uppdragslådan med Trulle och Trulsa.

Ett didaktisk material kring Petter och hans fyra getter, med olika uppdrag kring drama, TAKK och bild.

Värdegrunden var utgångspunkten i detta didaktiska material.




Bornholms modellen var inspiration till detta material



Ett spel med olika frågor och uppdrag kring säkerheten i trafiken

Hannah's hemliga låda - Fonologisk medvetenhet

Detta inlägg berör kursmålet:

• Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, använda, utvärdera och dokumentera och kritiskt granska ett eget tillverkat didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Vad?

Jag har tillverkat olika uppsättningar med kort där målet är att barnens fonologiska medvetenhet ska utvecklas.

 

Med de lila korten ska barnen, i par, bestämma bokstaven på vad det som finns på bilden börjar på. Med de blåa korten ska barnen, i par, bestämma bokstaven på vad det som finns på bilden slutar på. Med de gröna korten ska barnen, i par, bestämma vilket ord (som bilderna föreställer) som är längst. Med de röda korten ska barnen bestämma hur många stavelser ordet har. Varje par får varsin klädnypa att sätta fast på kortet vid den bokstav eller bild som de tror är det rätta. En helklass aktivitet som görs i en ring på mattan. Jag bestämde vem som skulle arbeta med vem i gruppen.

Varför?

Detta didaktiska material ger barnen chansen att utveckla sin fonologiska medvetenhet. Barnen lär sig genom att diskutera och samarbeta med en kompis. Förklara varför de tycker att det är  till exempel "g" som är svaret och lyssnar på någon annan som resonerar. Det står i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016, s 20) att "undervisning ska ge eleverna möjlighet att utveckla goda kamratrelationer samt känna tillhörighet och trygghet i elevgruppen. Eleverna ska också ges möjlighet att utveckla och pröva sin identitet och sina uppfattningar i möte och samspel med andra." Denna aktivitet ger barnen möjligheten att arbeta tillsammans med en klasskamrat och kan hjälpa till att utveckla bra relationer mellan barnen. Särskilt om barnet arbetar med ett barn som de kanske inte så ofta väljer själv att leka eller jobba tillsammans med. Det var inte alltid att båda barnen i paret var överens om vilket svar som var det rätta. Det gällde att förklara och resonera och lyssna på någon annan som tyckte någonting annat än sig själv. Det står i Lgr 2011 (rev, 2016, s. 20) att "därigenom ska eleverna ges förutsättningar att utveckla tilltro till sig själva samt sin förmåga och att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt". Det blev aldrig någon konflikt under aktiviteten. Men det erbjöd barnen en trygg arena för att argumenterar för sin sak och ta till sig det de andra sade. Barnen kunde känna en stolthet att de hade lyckats och att tillsammans i paret hade de lyckats. De gånger barnen hade valt fel ord som svar, så var det inte på en individuell nivå. Det kan kännas tryggare för barnet att "misslyckas" tillsammans med ett annat barn, så man inte känner att man står där ensam med sitt fel svar. Det står också i Lgr 2011 (rev. 2016, s. 22) att "undervisning ska behandla centrala innehåll. Bokstäver och andra symboler för att förmedla budskap". Denna aktivitet ger barnen möjlighet att möta ord, bokstäver och bokstavljud på flera olika sätt.

Hur?

Vid ett tillfälle använde jag korten "Börjar på?" och "Slutar på?". Vid ett annat tillfälle använde jag mig av korten "Vilket ord är längst?" och vid ett annat tillfälle använde jag mig av korten "Hur många stavelser. Den sistnämnda var en mer omfattande aktivitet. Vid alla tillfällen satt klassen i en ring på mattan. Jag introducerade tillfället med en liten introduktion. Jag frågade klassen om de kunde höra vilken bokstav olika saker började på och slutade på, om de kunde höra vilket ord som var längst och hur många stavelser ett ord hade. Lite för att se på vilken nivå barnen var och hur mycket de kunde sedan tidigare. Det verkade som att stora delar av klassen var ganska bekväma med vilken bokstav ett ord började på. Lite svårare var det att höra vilken bokstav ordet slutade på. Jag frågade också om barnen kunde höra vilken ord var längst när jag gav de några exempel.

När det gällde att arbeta med "Hur många stavelser?" korten hade jag en längre genomgång på vad det betyder att lyssna på och höra stavelser i ett ord. Jag hade en "ägg" maracas i min hemliga låda som jag använde mig av för att hjälpa barnen att höra stavelser i olika ord. Jag frågade först om det var någon i gruppen som visst vad en stavelse var, eller om de visste hur man kunde räkna stavelser i ett ord. Jag fick lite olika svar med det verkade som att det var ett nytt ord för barnen. Min handledare berättade för mig innan att de hade vid något tillfälle tidigare klappat sina namn. Men att de inte hade byggt vidare på detta med stavelser vid detta tillfället eller använt sig av ordet "stavelser". Jag sa mitt namn samtidigt som jag skakade i ägget. Hannah. Två skakningar av ägget. Två stavelser. Jag sa namnen på de andra pedagogerna i rummet och skakade ägget samtidigt och sa hur många stavelser deras namn hade. Sedan gick jag runt ringen och bad alla barn att klappa sitt namn. Det var inte alla barn som lyckades klappa rätt antal stavelser så jag hjälpte till med mitt ägg så de ser och hör hur många stavelser deras namn innehöll. Sedan tog jag några andra exempel av föremål som fanns omkring oss i klassrummet. Bord, fönster, stol, matta osv...

Innan jag delade upp gruppen i par visade jag alla hur korten såg ut och förklarade vad de skulle göra. Sedan delade jag ut kort och en klädnypa till alla par. När alla par hade valt det svaret som de trodde var rätt gick vi ringen runt och jag frågade barnen om de kunde visa sitt kort för gruppen och berätta vilken bokstav, siffra eller ord de hade valt. Där det blev fel svar, hjälpte jag till så att barnen kunde svara rätt, genom att repetera ordet eller orden eller genom att klappa ordet. De kunde också ta hjälp av en kompis som kunde hjälpa de att svara rätt. När alla hade svarat bad jag barnen samla ihop korten genom att skicka runt högen i ringen. Det var ett genomtänkt sätt att hjälpa barnen att utveckla sina finmotoriska färdigheter, genom att hålla ordning på en växande hög med glansiga halkiga kort! Barnen hade då bara klädnyporna kvar framför sig. Jag bestämde att samla dessa på ett roligt och lärorikt sätt. Jag hade målat alla klädnypor i olika färger. Jag frågade om det var någon som kunde regnbågens färger och i vilken ordning de kom. Sedan skulle alla barn som hade röda klädnypor lägga de först, sedan orange osv så det bildades en regnbåge i mitten av ringen. Jag tycker det viktigt att avslutandet av en aktivitet också är genomtänkt, lärorik och rolig.

När det gäller avslutningen av "Hur många stavelser?" aktiviteten utvecklade jag det lite mer för att få in lite matematik också. Jag bad alla barn klappa sina namn igen för att påminna de hur många stavelser deras namn hade. Jag sade att vi skulle göra en "undersökning". Innan jag gick vidare frågade jag gruppen om de visste vad en undersökning var. Ett barn sa att det var någonting som man gjorde hos doktorn. Ja, det var rätt! Men att vi inte skulle göra en sådan undersökning! Vi skulle ta reda på någonting.

Jag lade fyra lappar på mitten av mattan och en hög med kaplastavar. En och en fick gå in i ringen, ta en kapla stav och lägga den över den siffra som stämde med antalet stavelser i sina namn. Man kunde sedan se vilket antal stavelser som var mest vanligt i klassen. En pojke sa att det var 20 kapla stavar över 2 lappen. Jag frågade hur han kunde ser att det var 20. Han sa att det var "5 plus 5 plus 5 plus 5". Alldeles riktigt. Min handledare frågade honom om han flyttar på kaplastavarna på ett sätt för att visa att det  är 5+5+5+5. Utan att flyttar de från sin rad. Han satt där vid raden en liten stund och provade olika sätt att lösa det på. Sedan fick han ta hjälp av en kompis som kanske kunde hjälpa honom. Det gjorde de tills slut genom att flytta de närmare varandra i grupper om fem. Ett tillfälle att synliggöra matematik i vardagen, med leksaker som används dagligen för andra ändamål. Barnen fick räkna, fundera och kunde sedan avgöra vilket antal stavelser var mest vanligt, nästan mest vanligt och mest ovanligt osv. Under sångstunden som hade varit i skolan veckan tidigare hade barnen lärt sig en ramsa om de olika månaderna och de tillhörande tecknen för alla månader. Jag avslutade denna aktivitet genom att teckna en månad. Alla barn som var född i denna månad skulle hämta en kaplastav och lägga den i kaplastavslådan igen. Ett sätt att koppla ihop olika delar av barnens vardag och kunskap. Ett roligt, kontrollerat och lärorikt avslut till denna aktivitet också.

Vid ett senare tillfälle, när barnen hade fått arbeta med alla olika kort "Börjar på?", "Slutar på?", "Vilket ord är längst?" och "Hur många stavelser?" lade jag ut alla kort i mitten av ringen upp och ner på. Jag bad ett barn i alla par väljer ett kort från mitten. Innan de vände på sina kort gick jag igenom vad då alla olika färger på korten betydde. Att de röda var "Hur många stavelser?" osv. För att påminna barnen vad det var som var uppgiften med de olika korten. Jag upptäckte att barnen tyckte att detta var väldigt roligt, de fick nu välja korten själva. Jag kunde ha gjort denna aktivitet flera gånger men tiden räckte inte till!

Utvärdering

Dessa aktiviteter var roliga att genomföra och jag kände att barnen var med hela tiden, att de var aktiva och att de också upplevde aktiviteterna som roliga. Det var väldigt roligt att titta ut över gruppen när de arbetade i par för att lösa uppgiften. Det var mycket prat och funderingar och räknande och ljudande av ord. Det var väldigt givande att arbeta på detta viset upptäckte jag, även de barn som inte hade kommit lika långt med sitt läsande och fonologiska medvetenhet kunde lyckas med uppgiften eftersom de jobbade i par. Vissa par behövde lite extra stöttning av en pedagog, men de flesta par kunde tillsammans komma fram till ett svar. Inte alltid det rätta svaret, men de hade samarbetet och kommit överens om ett svar som både var nöjda med. Återigen, måste jag blir bättre på att inte prata samtidigt som barnen fortfarande pratar med varandra. Jag måste vänta tills jag har fått allas uppmärksamhet innan jag förklarar vidare eller ställer en fråga. Jag hade också kunnat gå igenom korten som alla par hade fått först, för att dubbelkolla att alla visste vad de hade på sina kort ifall det fanns några oklarheter eller funderingar.

Det är absolut ett didaktisk material som jag ska och vill använda mig av i framtiden. Jag tror att det skulle kunna användas med de äldste barnen i förskolan och kan säkert göras om för att kunna används med även mindre barn. Att bara visa bilderna och fråga barnen vad det är på kortet till exempel. Vilka kort är det djur på? Vilka kort är det mat på? Tror de att trädet eller plommonen är tyngst? Ett flexibelt och mångsidigt material.

Under mina sista fältdagar hade barnen fått en uppgift i sina arbetsbok om att lyssna efter de längsta orden. Det fanns två bilder. En trappa och en tupp till exempel. Barnen skulle ringer in bilden av det som hade det längsta ordet. Jag hörde två pojkar som satt bredvid varandra resonera. Ena pojken satt och klappade orden. Den andra pojken sa "Nej! Det är inte hur många stavelser ordet har, den är hur långt ordet är!" Jag satt och log lite, det var härligt att se och höra barnen arbeta och resonera tillsammans på detta viset. Precis som de hade gjort under mina andra didaktiska aktiviteter.
Det var också roligt att höra ett barn använda sig av ordet "stavelser" som var ett nytt ord för honom och som han hade lärt sig bara veckan innan. Det var en liten bekräftelse för mig att barnen hade verkligen lyssnat och tagit till sig av det vi hade gjort tillsammans. Åtminstone denna pojken hade utvecklat sitt ordförråd, sina kunskaper kring ord och sin förståelse av hur ord är uppbyggda.

Referenser:

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016) Skolverket: Stockholm.

Fördjupning - Textil workshop 1 & 2 & 3- tovning, textiltryck, vävning, sömnad och broderi

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Textil är ett roligt material för barn att använda sig av. Olika material känns på olika sätt, de ser ut på olika sätt och så låter dem till och med på olika sätt. Att arbete med textil kan stimulera så många olika sinnen. I förskolan har jag sett barn väva, göra sykort, göra garnbollar, tillverka små väskor plånböcker, kuddar och djur. Min dotter som älskar att pyssla och skapa har haft förmånen att vara på en förskola där det fanns kunnig personal som har haft en del textilkunskaper med sig. Så det är härifrån som jag har mest erfarenheter av hur textil används i förskolan. I de förskolor där jag har haft mina VFU har jag tyvärr inte upplevt textil som pedagogisk redskap i lika stora utsträckning. Fingervirkning, garnbollar och vävning har jag stött på lite överallt, men något större mer omfattande projekt har jag inte träffat på. Jag upplever att textil har används mest som bara någonting att "pyssla" med vid ett bord.

Dagens workshop var i två delar. Förmiddagen provade vi några olika tekniker med ull och tovade på olika sätt. Tovning är en gammal teknik, föremål i tovat ull har hittats från omkring 400f. kr. För de flesta barn är det är ny teknik och det kan därför ett lämpligt tillfälle att prata om ull, vart det kommer ifrån och kanske till och med besöka en bondgård. Det ger barnen en större mer omfattande inblick i tovning och ull som helhet. Det är viktigt att visa detta handarbete respekt, och visa respekt för ullen eftersom det har kommit från ett levande djur. Tekniker som denna är en del av vårt kulturarv och är en traditionell hemslöjd (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, ss. 17-23). Det står även med i Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010, s. 6) "I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmåga och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv - värden, traditioner och historia, språk och kunskaper - från en generation till nästa".

I en grupp skulle vi ta ett tema från en barnbok eller barnsång och återskapa den i tovat ull. Det skulle vara en bottenplatta och sedan några karaktärer, eller något annat passande från det valda temat på den tovade bottenplatta. Vi valde boken "Petter och hans fyra getter". Vi tovade en bottenplatta av brun, svart och vit ull. Lagren skulle ligger horisontellt och vertikalt så att hullingarna i ullen fibrer skulle låsas ihop. Sedan blötte vi ner hela plattan med såpvatten.

Vi använde fyra lager med ull

Vi rullade sedan upp plattan i bubbelplast och en handduk och rullade den i 5-10 minuter, för att få hullingar att fastna i varandra så att plattan blev hel och någorlunda styv.

Bottenplattan täcks med bubbelplast och rullas ihop i en handduk

Rullningen!

Sedan gjorde vi figurerna som vi lade på bottenplattan, blötte ner en gång till och rullade ytterligare i 5-10 minuter. Slutresultatet kom som en överasking! Man vet aldrig riktigt hut det kommer att se ut när man tar bort handuken och bubbelplasten, vissa saker rör på sig lite grann, en del av förtjusningen tyckte vi i våran grupp. Det blir lite som det blir!

Innan sista rullningen....

Färdigt! En av getternas horn stack ut utanför plattan, men det gjorde inget, det gjorde det hela mer levande tyckte vi. Den vita getens huvudet blev en del av den blåa getens rumpa, igen, en liten rolig överasking som barnen säkert skulle uppskatta ännu mer!

Sedan provade vi att tova ull runt a bit skumgummi. Enligt Berg [1] är det lämpligt att introducera tovning till små barn när man har en sak att tova runt. Det kan vara en bit skumgummi, en sten eller en bit trä till exempel. Det gör det lite enklare för dem. Jag började att tova runt en bit skumgummi som var som en kub. När jag hade tovat färdigt så såg jag att det såg ut som en tärning, för att få dit prickarna fick jag provar ytterligare en teknik med en tovnål eller filtnål. Det var riktigt roligt, men dessa nålar ska inte barn använder, de är väldigt vassa och har hullingar på dem. Barnen kan hjälper till istället att hålla i handtaget av nålen tillsammans med en pedagog. Jag var väldigt nöjd med min tärning, och den skulle kunna användas på riktigt. Denna teknik kräver väldigt få redskap, bara kardad ull, vatten och såpa och möjligen någonting att tova runt. Så jag anser det som en väldigt lämplig aktivitet att genomföra i en förskola eller i en förskoleklass. Runt tovning, finns det många tillfällen för diskussion. Detta i sin tur utvecklar barnens ordförråd och kunskap om naturvetenskap. Hur känns bollen när den är blöt och torr, vilken är tyngst? Flyter den? Blev den ett klot eller en kub? Här väver man in språk, matematik och naturvetenskap i en estetisk lärprocess (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, s. 24).

Eftermiddagen tillbringade vi på Textilmuseet i Borås. Jag hade aldrig varit där tidigare, så det var lite extra spännande att gå in dit. Jag blev överraskad att få veta att alla är välkomna, utan kostnad, på andra våningen. Där har man tillgång till deras tryckrum till exempel. Vilken fantastisk förmån! Det var här vi skulle vara i två timmar, för att prova på olika tekniker av textiltryck. Detta var helt nytt för mig, först kände jag mig lite vilsen, så många olika saker att prova, vart börjar jag?! Jag var också orolig att "göra fel", någonting som vi vuxna lider av i en större utstäckning än barn. Enligt min erfarenhet är de oftast mer villiga att prova sig fram utan att oroa sig för mycket om de gör "rätt" eller inte. Vi har mycket att lära oss utav barnen! Vi fick en genomgång av materialet och hur det skulle kunna användas.

Textilfärgen

En urval av alla saker vi kunde provar att trycka med

De textilfärgerna vi använde oss av innehöll tyvärr gifter och kemikalier som barn absolut inte ska få i sig. När det gäller de äldre barnen, så kan man använda dem eftersom de inte stoppar färg i munnen. Man ska ändå vara väldigt noga med att tvätta händerna ordentligt efteråt och skydda sina kläder väl. Med de yngsta barnen kan man istället använda vanlig giftfri finger färg för att trycka med. Inte lika hållbar, men vissa kompromisser måste man göra för deras säkerhet.

Att arbeta med textiltryck ger möjlighet till diskussioner om färg och form och även chansen att prata om olika kulturer och hur dessa olika kulturer använder sig av textiltryck. Det finns stora variationer i mönster, design och färger. Språket och matematik utvecklas i och med att barnen behöver använda sig av speciella termer, begrepp och vokabulär som associeras med textiltryck, Till exempel, vilka är grundfärgerna? Vad är en schablon? hur använder man en silkscreenram? Barnen behöver ofta arbeta som en grupp, komma överens om hur man ska göra, vad man ska använda, i vilken ordning och vad tyget ska användas till efteråt. (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, ss. 26-29).  Barnen tränar i att samarbeta, kompromissa, lyssna och utföra ett arbete med andra, en oerhört viktigt del av deras framtid i skolan och livet därefter.

Ett urval av all de saker vi kunde använda för att skapa olika mönster och tryck på tyget.

Vi gick loss på en stor tygbit, jag och några andra klasskamrater för att experimentera och se hur man kunde använda sig av de olika redskapen som vi hade framför oss. Det var väldigt roligt att kunna bara skapa fritt och kladda. Någonting som jag tror också barn skulle uppskatta. Att kunna utforska fritt utan en massa "måsten" eller mallar som ska följas. Det blir som det blir. Här fanns inget rätt eller fel, men jag kände ändå en viss oro att jag gjorde någonting fel!

Efter att ha provat lite olika tekniker så tog jag en egen tygbit och tryckte med olika stämplar och rullade blandade färger över hela tyget. Hade tiden räckt till hade jag gärna provat flera andra tekniker. Men detta var enkelt och effektfullt och snabbt att göra. Så jag tror absolut att det skulle vara en lämplig aktivitet att göra i en barngrupp. Det krävs inga dyra material, bara tyg och färg. Sedan kan man trycka med hur många olika föremål som helst. Man kan göra egna stämplar från potatis, man kan hitta små träbitar, skruvar, tegelbitar och plastsaker för att skapa spännande unika tryckmönster med.


Den tredje workshop handlade mer om vävning, broderi, sömnad, band och snoddar. Det fanns olika stationer som vi kunde prova.

Jag fastande vid symaskinen vid detta tillfället. Någonting som jag aldrig tidigare använt. Så det var en rejäl utmaning, och inte helt smärtfritt heller! I efterhand är jag lite besviken att inte tiden räckte till så att jag kunde provat alla stationer som fanns. Men efter en genomgång av allt material som varade i 45 minuter, hade vi inte mycket tid kvar på våran tre timmar långa workshop. Jag lade ner mycket tid på att sy en påse med hjälp av en symaskin.

Jag var inte helt nöjd med hur det blev, mina förväntningar var kanske lite för höga och jag jämförde min påse med andras. Någonting man ska undvika att göra! Flera andra i klassen hade sytt väldigt mycket på symaskiner tidigare. Så det är klart att det gick bättre och lättare och snabbare för dem än mig. Jag har nu bestämt mig i alla fall att jag ska lära mig hur man hanterar en symaskin. Men om detta kan används i förskolan är jag inte helt övertygad om. Jag har aldrig sett en symaskin i en förskola och jag känner inte heller att det är en lämpligt sak att introducera till barn i den åldern. När jag tänker tillbaka på workshopen nu, så ångrar jag mig att jag inte koncentrerade mer på de andra stationerna där det fanns fler aktiviteter som faktisk kunde utföras i en förskola. Till exempel vävning, broderi och olika flätor och band.

Vävning i förskolor händer mest på en liten vävram, men man kan faktisk väva på många olika saker och med många olika material än bara garn. Mycket av det broderi man träffar på i förskolor är så kallade sykort. En katt till exempel har ritats på ett kort, och barnen ska följer den förbestämda ritningen. Istället kan barnen måla sina egna ritningar och föra över dem till en bit kartong, som ska bli sykortet. Genom att sätta fast teckningen på en bit kartong och sedan sticker hål genom pappret till kortet.

Att tvinna och fläta band är någonting som oftast går rätt fort och någonting som inte heller kräver dyra verktyg eller material. Igen, en aktivitet som passar bra i förskolan. Barnen utvecklar sin finmotorik och får en bättre förståelse för de grundläggande egenskaperna i mätning, antal och mönster. Det är ett enkelt sätt att skapa någonting med sina händer (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s.71). När man arbetar med band och snoddar möter barnen lägesorden hela tiden. Under, över, bakom, framför, längst till höger, i mitten, varannan osv. Det är viktigt att det finns en vuxen nära tills hands under textil arbete (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 83).Trots att det är själva lärprocessen som är central i allt estetisk arbete är det ändå viktigt att barnen kan känna en stolthet över ett färdigt arbete och inte bara ge upp när någoting  krånglar, blir fel eller är för svårt. Om barnen ger upp mitt i ett arbete är det osannolik att detta barn kommer att känna att det vill försöka igen en annan gång- Känslan av att ha misslyckats kommer förmodligen att sitta kvar. Att arbeta med sina händer och att kunna uttrycka sig genom textil ska vara en glädjefylld process.

Hur kan jag som pedagog i förskolan använda mig av dessa dagar?

Jag fick mycket inspiration under dessa två dagar. Fick möjligheten att prova på en mängd nya tekniker och fick experimentera med många olika material och redskap. Under dessa workshop fick jag se och uppleva själv hur textil kan utmana barnen på så många olika plan. Det språkliga, med alla de nya uttryck och vokabulär barnen blir exponerat för. Det matematiska med alla de begrepp som används när man beskriver vad man kan göra, till exempel, horisontellt och vertikalt, större och mindre, tjockare och smalare. Det finmotoriska som barnen får chansen att träna på och utveckla. Ett projekt som heter "Räkna med textil" visade, enligt Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 3-4) att när man kombinerade matematik med praktiskt arbete, det vill säga, arbete med textil så kunde barn klara matematiska problem som låg på en högre nivå. Till exempel, kunde de räkna med större tal än vad matteboken krävde. En del av detta projekt var att be barnen skapa en teckning av det de vill åstadkomma med sitt textil arbete. Det uppmuntrade barnen att tänka abstrakt när de sedan skulle tillverka det de hade ritat. Att ständigt gå från det abstrakta till det konkreta och tillbaka under tillverkningen gav barnen användbara färdigheter som kunde utnyttjas i skolans andra ämnen.

Jag ska ta med mig att textil i förskolan kan vara så mycket mer än det man tror. Det är inte bara "att pyssla". Det barnen gör när de arbetar med textil kan vara så mycket mer om vi pedagoger har ett klart syfte om vad vi gör och varför. Det finns ett värde i det barnen gör, allt som tillverkas behöver inte vara någonting särskilt. Det är lärprocessen under tillverkningen som är centralt. Sedan är det såklart också roligt att ha lite större projekt där det de tillverkar kanske kommer till användning också. Till exempel nya gardiner, ett gemensamt konstverk som pryder en vägg, nya tallriksunderlägg till julfesten eller en ny sago/fika matta. Barnen kan då känna en extra stolthet över sitt arbete och kan ha kvar ett konkret minne av någonting de har gjort och varit med om. Enligt Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 86) har forskning visat "att hjärnan stimuleras av att händerna gör saker....i handens arbete finns den kreativa processen om man bara ger utrymme för den, det får inte blir styrt och instängt". Detta ska jag ta med mig ute i verksamheten. Barnen får stöka och skapa fritt!



Referenser:

[1] Catrine Berg, Textil workshop 1, Högskolan i Borås 2016-05-30

Björkdahl Ordell, S. Eldholm, G & Hagstrand Velicu K. (2010) Lär genom textil - en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande,  2. uppl. Borås: Responstryck

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Fördjupning - Musik workshop 2 - instrument

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Idag var det dags för musikworkshop 2. Denna dagen skulle fokuseras mer på instrument i förskolan och hur de används. Vi pratade i gruppen och kom fram till att det instrument som används mest flitigt är "äggen". Ett litet ägg som man skakar på. Ett relativt billigt instrument som kan användas av även de yngsta barnen i förskolan. Vi började men en rolig uppvärmning "masken i kroppen" Man skulle plocka ett äpple från ett träd, tappa den och låtsas att äter upp en mask som fanns i äpplet. Masken skulle sedan röra sig genom kroppen, ner i höger arm och vänster ben osv. Ett roligt sätt att värma upp kroppen inför flera musikaliska aktiviteter, barnens grovmotorik utmanas också. Ännu en rolig uppvärmning var att räkna ner från 8-1 genom att skaka olika kroppsdelar. Man började med höger armen, skakade den åtta gånger, sedan vänster armen osv. nästa gång skakade man kroppsdelar bara sju gånger tills man hade räknat ner till ett. En bra kombination av musik och mattematik. En kombination som jag upptäckte att det fanns gott om under dessa två musik workshop.

Några av instrumenten som användes under dagen

När man presenterar instrument för en barngrupp är det viktigt att se till att man tar fram flera instrument än det är barn. På så sätt kan alla barn får möjlighet att välja, även den som väljer sist kan göra ett positivt, medevetet val och inte bara får den som blir över. Någonting som kan kännas så självklart nu ,men ändå någonting som jag tror kanske många glömmer av. Vi satt i en ring allihopa och en efter en skulle vi börja spela hur vi ville på våra instrument. Sedan en efter en så slutade vi att spela. Vi gjorde om denna övning, fast denna gången så blundade vi medan vi spelade. Karin Lindal rörde vid axeln på den som skulle sluta att spela, tills det var bara en kvar. Vi diskuterade efteråt hur vi upplevde de två olika övningarna. De flesta av oss höll med om att den första gången kändes mer "jobbig" att lyssna på medan när vi gjorde det med stängde ögon så upplevdes ljudet annorlunda och mer avslappnande. Hörseln förstärktes och upplevelsen var mer avslappnad, någon i gruppen liknade ljudet denna gången som att vara i en djungel. Jag känner att denna aktivitet skulle vara roligt att prova i en barngrupp för att se om de också upplever det på samma sätt som vi gjorde. Det är ännu ett sätt att introducera matematiska vokabulär till barnen. Man kan säga att vi adderar varje gång en till person börjar att spela och att vi subtraherar varje gång någon i ringen slutar att spela.

När man pratar med barnen om musik och gör olika övningar så måste man inte känna sig tvungen att förklara allt man gör med musikalisk terminologi [1]. När barnen blir äldre så faller bitarna på plats om de har stött på olika sätt att tänka och hört olika ord under sin tid i förskolan och skolan. Vissa övningar under dagen var på en nivå som även vi vuxna hade lite svårt att klara av, med barn är det ännu viktigare att utforma aktiviteter som samtidigt utmanar dem, men som de ändå kan. För barn är det viktigt att dem upplever den underbara "jag kan!" känslan. Annars är risken stor att barnet bara ger upp och känner att de vill inte vara med för att de inte kan det som förväntas av dem.

En aktivitet som jag tror skulle fungera utmärkt med yngre och äldre barn var "Var är instrumentet"? En av gruppen valdes för att vara den som letar och fick lämna rummet. Medan de som var kvar i rummet gömde ett instrument. Sedan kom "letaren" tillbaka in i rummet och skulle försöka att hitta det gömda instrumentet. Vi andra spelade på våra instrument starkare om letaren var nära att hitta och svagare om de var längre bort från instrumenten. En rolig övning som också introducerar barnen i skillnaden mellan starkt och svagt i den musikaliska terminologin, även så kallad den akustiska dimensionen av musikalisk kunskap (Ferm Thorgersen 2012. s. 71-72). En annan övning som introducerade barnen till akustiska och spänningsmässiga dimensioner av musik var "häxan i mitten".  Gruppen delades i fyra olika lag och fick vara i varsitt hörn av rummet. Alla grupper blev tilldelad ett djur och ett tillhörande litet musikalisk stycke som Karin spelade på pianot (om man inte har tillgång till en piano kan andra instrument användas). Grupperna var fjärilar, hästar, myror och dinosaurier. När man hörde sin musik skulle man röra sig runt häxan på att sätt som man själv tyckte passade ihop med musiken och djuret. När musiken stannande skulle häxan försöka att fånga ett av djuren. Genom denna aktivitet får barnen chansen att lyssna efter olika typer av musik, att känna igen ett visst ljud eller låt och lyssna efter likheter och olikheter. När häxan kommer, så pausas musiken och det blir en viss spänning innan häxan fångar ett av djuren som springer runt. När man planerar och utför en aktivitet med musik är det av stor hjälp att känna till de olika dimensionerna av musikalisk kunskap som
Ferm Thorgersen (2012. s. 71-72) beskriver:

• Strukturell musikalisk kunskap - Handlar om uppbyggnaden av musiken och hur till exempel puls, takt, rytm och melodier fungera tillsammans. I denna dimension kan matematik hitta sin plats inom musik.
• Akustisk musikalisk kunskap - Detta handlar mer om hur musiken låter, om man kan känner igen vissa instrument, ljud och melodier. Olikheter och likheter i musiken.
• Emotionell musikalisk kunskap - Vilka känslor upplever man när man höra musik? Är det någonting som ska förmedlas genom musiken? Musik kan förknippas med olika tider i livet och olika upplevelser. När man höra musiken igen blir man påmind om hur man mådde just då.
• Existentiell musikalisk kunskap - Detta handlar mer om ens identitet. Att få vara sig själv och att få välja utifrån sig själv och sina egna egenskaper.
• Kroppslig musikalisk kunskap - handlar om olika rörelser, både grov och finmotoriska som kopplas ihop med musik. Musik och rörelse är två uttryckformer som går oftast hand i hand. Man kan uttrycka musik med kroppen när man dansar.
• Spänningsmässig musikalisk kunskap - Förståelse att all musik innehåller spänningar och förväntningar av olika slag och kan uttryckas på olika sätt. Till exempel pausar, tempo, genom att dra ut toner och volym. (Till exempel "lilla snigel akta dig...", "huvud, axel, knä och tå...")

Avslutande tankar:
Enligt Söderman (2012, s. 38) är det viktigt som förskollärare att inte känna att sin egen musikaliska bakgrund är något slags hinder för att arbete med musik i förskolan. Man behöver inte vara en musiklärare för att kunna skapa en lekfull och lustfylld musikmiljö för barnen, men vissa musikaliska kunskaper behöver man. Detta vidareutvecklas av Holmberg (2012, s. 136) som påstår att pedagoger måste ha med sig en viss musikalisk kunskap för att kunna vara musiken. Pedagogen måste besitta kunskap om barn och hur de kan utvecklas tillsammans med musik. Men det är också lika viktigt att de själva har ett öppet och nyfiket förhållningsätt när det gäller musik, sång och rörelse för att kunna inspirera barnen. Balansen genom att vara den som leder en musikstund eller aktivitet och samtidigt ger barnen utrymme för att själva utforska musik och vara delaktig är inte alltid så lätt. Att hitta denna balansen är som Holmberg (2012, s. 136) beskriver det "en framtida utmaning".

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 7) står det "att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande". Här finns flera ord som direkt kan kopplas ihop med musik. Jag känner att musik skulle kunna användas så mycket mer i förskolan är det görs nu i dagsläget. Det behöver inte bara vara under sångstunden eller samlingen. Istället kan musik vävas in under så många olika aktiviteter för att förstärka lärandet. Samtidigt tycker jag att man ska vara försiktigt att inte bara använda musik som ett medel att lära sig någonting annat. Musik måste kunna stå för sig själv också. Att man lär sig om musik för att musik är någonting värt att lära sig om. Att musik kan kombineras så lätt med andra områden, såsom matematik och språk gynnar alla.

Musik har möjlighet att förändra. Som i en studie som Ehrlin (2012, s. 152) beskriver, "musik kan förändra och utveckla en förskolemiljö när alla verksamma engageras och rustas för att våga och vilja leda barn i sång och spel". Jag hoppas att när jag är färdig utbildat förskollärare att jag kommer att kunna använda mig av det jag har lärt mig under dessa två musik workshop. Att vara medveten om vad man gör och varför man gör det är väldigt viktigt. Musik ska aldrig bara används som ett sätt att fylla ut sin samling utan ska användas på ett medevetet sätt. Vad vill jag ge barnen chansen till att möta genom denna musikaliska aktivitet? Hur vill jag genomföra denna aktivitet? Varför är det viktigt?
Sådana frågor ska man ställer sig själv.


Referenser:

[1] Karin Lindahl. Musikworkshop 2, Högskolan i Borås 2016-10-03

Ehrlin, Anna (2012) Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 139-152

Ferm Thorgersen, Cecelia (2012) Musikdidaktiska arbete med förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, 69-84

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Fördjupning - Musik workshop 1 - puls, takt, rytm och sånglekar

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

När jag lämnade workshopen så kände jag att det var en av de mest inspirerande, givande och roliga workshop jag hade deltagit i under tiden på högskolan. Det gav mig så många idéer om hur man kan använda musik i förskolan på ett lärorikt och roligt sätt. Musik är så mycket mer än att bara sjunga några sånger på samlingen. Det hade jag kanske inte riktigt tänkt på! Denna musikstund har länge setts som ett tillfälle för språkträning och socialisation av barnen i förskolan att det skulle vara ett moment i lärande av musik har kommit i skymundan. Musik har använts mest som ett verktyg att lära sig någonting annat än om musik, till exempel att skapa gemenskap och glädje. Musik har istället agerat mer som medel än mål (Holmberg 2012, ss. 123-124).

Vi började dagen med att diskutera vad det är för metod som används i dag i musikpedagogik, det vill säga rytmikmetoden. Enligt Lindahl [1] så ska man utgå ifrån att man "lär genom sinnen". Det är ett holistisk perspektiv på musik, det vill säga att man använder sig av hela kroppen för att lära sig när man arbetar med musik. Musiken blir kroppslig. Genom denna metoden ska man utforska och lära sig utifrån sina egna erfarenheter. Man behöver inte "kunna". Istället är det utforskningen som är det viktiga.

Barn möter musik från en väldigt tidigt ålder, det börjar redan i livmodern när barnet kan höra hur sina föräldrar sjunger. Som små barn hör de hur sina föräldrar sjunger vaggvisor, barnsånger och annan musik. Barnet blir exponerat för en mängd olika musikstilar, rytm, takt och pulser. Musik som spelas i hemmet och i bilen av barnets föräldrar och syskon bidrar till en rik musikalisk upplevelse. Barnet möter musik på så många olika plan och vid olika tillfällen. Det är en stor del av mångas vardag och en väsentligt del av många förskolor (Riddersporre 2012, s. 21).

Övningar i puls kan vara en bra utgångpunkt när man börjar att introducera olika musikbaserade övningar i en barngrupp. Barnen kan sitta i en ring på golvet. En boll ska kastas runt ringen enligt pulsen i musiken som alla lyssnar på. Här måste alla koncentrera sig för att lyssna efter pulsen i musiken. En annan övning som kanske passar lite yngre barn är att slå på en trumma medan barnen går runt omkring i rummet enligt pulsen. Barnen upplever pulsen genom sina kroppar, inte bara genom att sitta och lyssna. Deras kroppar blir en del av pulsen i rummet. En fortsättning av denna övning kan vara att be alla går runt i rummet, utan att någon slår på en trumma och bestämmer pulsen. Istället ska alla barn försöker att hitta en gemensam puls, utan att prata, bara genom att observera andra. Det kan vara lättare sagt än gjort när vi provade denna övningen! Det kräver total uppmärksamhet av alla i rummet, alla måste anpassa sig för att hitta en enda puls. Att synkronisera alla tog lite tid! Ytterligare en fortsättning av denna övning kan vara att be alla barn gå runt, sedan ska alla stanna samtidigt. Igen, utan att säga nåt, genom att titta och känna av. Det kräver mycket koncentration och totalt uppmärksamhet.

Vi fortsatte dagen med att prova på olika övningar i takt. Det finns olika takter i olika musik stycken. Takt handlar om att dela upp pulsen i olika "rum" (Lindahl [1]). Pulsen går och går i bakgrunden, men nu delar vi in pulsen i olika rum, till exempel 1, 2, 3, 4/ 1, 2, 3, 4/1, 2, 3, 4....Dessa "rum" är alltid lika stora men betoningen kan ligger på olika platser i rummet. Till exempel kan ettan vara mer betonad och "tyngre". Då kallas det för 4-takt.

Sedan diskuterade vi ordet rytm och vad det betyder och innebär i musik. Det är det vi sjunger, vi sätter rytm till våra texter. Den kan vara oregelbunden med olika långa och korta ljud. Olika instrument kan ha olika rytm i ett stycke musik. Pulsen går och går hela tiden i bakgrunden av musiken, utan att ändras. Denna puls är sedan indelad i olika takter, sist så lägger man till en rytm. Man kan säga att man möblerar alla rum med olika rytmer i olika storleker, vissa korta, andra långa. Det finns olika typer av noter också, som vi sätter tillsammans.

• helnot eller vilanot, den sträcker sig över hela takten. (på ettan)
• halvnot eller kliv/smygnot (på ettan och trean)
• fjärdedelsnot eller gångnot (på ettan, tvåan, trean och fyran)
• åttondelsnot eller springnot (på ett och två och tre och fyr...)
• sextondelsnot eller X-2000not! (på ett-ååå två -ååå tre-ååå fyra-ååå)

Vi arbetade i grupper efter vi hade gått genom de olika notvärdena och satt ihop olika rytmer med hjälp av dessa olika notvärden och med kunskap om puls och takt. Det var väldigt roligt och ganska utmanande! Återigen, så gäller det att koncentrera sig och tänka snabbt! Vi vek rektangulära pappersbiter i halv, fjärdedels och åttondels.



En förklaring av de olika notvärden, konkretiserat.

Vår egen rytm

Rösten är den instrument som vi alla har. Barnen kan känna på sina stamband eller sin bröstkorg när

de gör olika ljud, så de kan både höra ljudet de gör och känna det. Enligt Lindahl [1] är detta en del av att uppleva musik på ett holistisk sätt, genom flera sinnen samtidigt. Barnens stämband är kortare än en vuxens stamband, de är outvecklade. Rösten sitter därför högre upp, mer i huvudet på barnet. inte i bröstet som det gör när man är vuxen. Man måste därför möta barnen där de är och inte sjunga för lågt. Det gäller att hitta rätt tonart för att barnen ska kunna sjunger med utan att anstränga sig. Vi vuxna kanske tycker det är för högt. Men det få vi stå ut med! Vi sjunger för barnens skulle, inte vår egen skull i denna instans! Vi fortsatte dagen med olika sånglekar med tillhörande rörelser. Vi diskuterade också vad musik kan ge ett barn förutom "bara" möjligheten att sjunga.

• rumsuppfattning
• kroppuppfattning
• språk, det verbala och olika språkljud
• balans
• samarbete
• turtagning
• att ta och följa instruktioner

Lindahl [1] uppmuntrade oss att fråga oss själva som blivande förskollärare "vad kan vi/barnen lära oss genom musiken?" Hur kan jag utveckla det jag gör så att det omfångar flera aspekter av lärande? I den nästa övningen kombinerade vi musik med matematik på ett lekfullt sätt, en lek med talraden. Alla stod bakom varsitt tal, sedan fick alla som stod vid ett tal högre än 5 tar ett steg fram, osv. Vi gick längst tallinjen i takt tillsammans. En annan övning med talraden var att vi skulle tränar på ordningsföljd tillsammans medan läraren slog på en trumma. "Den första 1, den andra säger 2, den tredje säger 3...". Ett roligt och annorlunda sätt att kombinera musik och matematik. Vi gick parvis längs tallinjen på ett sätt som vi själva skulle hitta på medan de andra räknade till 20. Vi skulle hålla takten. Det var ett sätt att få oss att samarbeta och hålla takten, rytm och träna på att räkna från 1-20.

Lek med talraden

Vi diskuterade den typiska "samlingen" i förskolan och hur man kunde använda denna tiden ur ett musikalisk syfte. Min egen erfarenhet av samlingar är att de är många gånger någonting som "måste" hända och att det är viktigt att alla barn deltar. Planera samlingen väl, med en del reserv idéer! Börja med att förklara uppläget, så alla vet vad som kommer att hända och i vilken ordning. Avsluta på ett lugnt sätt med en tydlig, kontrollerad övergång till nästa aktivitet. Instrument kan användas i en samling, man kan skicka runt en trumma när man sjunger en "hej!" sång i början. Små plast ägg som låter när man skakar är ett uppskattat instrument, särskilt bland de yngre barnen. Man ska vara tydlig med vad det är för regler när man introducerar dem. Detta gäller alla instrument som man använder i en förskola och under en samling. Använder man sig av handsignaler som betyder till exempel, tyst, inte röra, och spela. Detta är viktigt för barnen att kunna om det ska fungera med instrument. För att samla in instrument också krävs lite planering, det kan vara svårt att få barnen att lämna tillbaka dem! Men om man hittar på ett roligt sätt att göra det är det nog en mycket roligare upplevelse för alla. Man kan till exempel har en fin och rolig låda med ett hål i som används för att samla in dessa små "ägg". Kanske kan man sjunga samtidigt som lådan skickas runt i ringen.



Olika instrument som kan användas i förskolan

Tre olika lekar avslutade denna workshopen. Alla som jag tror skulle fungera utmärkt i en förskola. Den första rullade vi ett nystan mellan oss när vi satt i en ring, så det blev som ett stort spindelnät. Man kunde såklart sjunga imse vimse spindel, eller rockspindeln i samband med denna övning. Sedan samlade vi upp garnet medan vi sjung "en elefant balanserade..."utan att släppa garnet. Klurigt och roligt!


Spindelnätet av nystan

Nästa övning var med en stor blå duk som alla höll i, en liten plast båt kastades in och vi gjorde små och mellan och stora vågor så båten flög omkring. Sedan kan man sjunger några låter om båtar, Till exempel, "En liten båt blir oftast våt..." "En kulen natt" mm. Avslutningsvis för dagen dansade vi med sjalar.




Sjaltårtan!

Att använda en sjal är ett sätt att flytta fokus från sig själv till någonting annat. Många barn, (och vuxna!) tycker att det känns lättare att dansa när man håller i någonting. Vi dansade runt i en ring och turades om att vifta på sjalen på olika sätt som alla andra sedan skulle härma. Vi lyssnade på olika typer av musik och dansade på det sätt som vi kände passade musiken, ett lugnt tempo, snabbt, långsamt, frenetisk! Igen kan man hitta på ett roligt sätt att samla in sjalarna. Inte bara stoppa ner de i en påse. Gör uppsamlingen till en del av lärprocessen. En dag skulle vi baka en tårta med sjalarna som var i många olika färger. En och en la sin sjal i en hög i mitten av ringen och sa samtidigt vad deras sjal skulle representera för fyllning i tårtan. Till exempel blåbärssylt, vaniljkräm, hallonsylt och grädde. Olika sinnen hos barnen blir stimulerat i denna aktivitet med sjalarna. Hörsel, känsel och syn. Sedan använder barnen också sitt språk för att hitta på en fyllning till tårtan, vilket ger leken ytterligare en lärande dimension. En enkel och rolig lek som passar barn i många olika åldrar.

Referenser:

[1] Karin Lindahl. Musikworkshop 1, Högskolan i Borås 2016-05-30

Holmberg, Ylva (2012) Musikstunden - sång, spel och rörelse. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur

Riddersporre, Bim (2012) Barns tidiga upplevelse av musik.  I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 21-33

Söderman, Johan (2012) Barnmusik eller musik för barn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 37-50

Bild workshop 1 - "titthål"

 

 

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

 

 

Idag var det dags för den första bild workshopen. Bildsalen är en väldigt inspirerade rum och jag såg fram emot idag. Det är en miljö där det föds idéer och är tillåtande för nya upptäckter och erfarenheter. Vid slutet av dagen skulle det visa sig att man var ganska trött, trots att miljön är väldigt lugnande och fri från stress och måsten. Men hjärnan hade fått sig ett rejält träningspass! Trots tröttheten, gick jag därifrån mycket glad och positiv.

 

Läraren Mats Andersson [1] berättade för oss hur dagen skulle fungera. Vi skulle få väldigt fria händer och väldigt stora ramar. Det fanns inget rätt eller fel, så länge man höll sig någorlunda till uppgiften för dagen! Förmiddagen började med en kort teoretisk genomgång. Vad som menas med statiska och dynamiska bilder förklarades. En statisk bild är oftast symmetrisk och väger jämt. En dynamisk bild har olika vinklar och linjer genom bilden och ger en känsla av rörelse och liv. Vad skillnaden är mellan konkreta och abstrakta bilder? Med konkreta bilder ser man snabbt och tydligt vad det är som föreställs, det finns begränsat utrymme för tolkning. Med en abstrakt bild är det oftast svårt att se vad det är som föreställs, det kan tolkas på olika sätt. Det är en härlig blandning av olika former, färger, linjer och mönster. Mats pratade vidare om bildkomposition och hur den optiska medelpunkten används i TV och i media. Den optiska medelpunkten sitter alltid förskjutet åt höger eller vänster och sitter oftast på den övre delen av bilden. Hur bildspråk är uppbyggt på olika sätt, ibland centrerat, ibland förskjutet år höger eller vänster. Hur bilder vrids för att ge en lutande effekt som förstärker det som förmedlas. Det utmanar synen på ett annat sätt än att bemöta en bild som är statisk och centrerad till exempel.

 

När vi kom in i bildsalen möttes vi av en hav med bilder på det stora bordet. Så många underbara olika färger och mönster och bilder.

Så många olika bilder att välja ifrån!

Vi skulle välja ut en bild var och placera ett litet "titthål" över en liten bit av bilden som innehöll skiftningar i färger, ljus och mörker och mönster. Det var svårt att välja eftersom utbudet var så stort! Så här såg min bild och titthål ut:





Ett litet titthål på en stor bild

Från en konkret bild, skapades en abstrakt bild. Man kunde inte längre se vad den föreställde. Det var denna abstrakta bild som skulle vara utgångspunkten för dagen och det som skulle genomsyra dagen och vara en väg in till att prova olika material i olika kombinationer.

Nu blev det abstrakt





Vår första uppgift var att återskapa denna bild, fast med olika typ av papper. Silkespapper blankapapper, mattpapper. Utbudet igen var enormt. Det var roligt att försöka hitta de pappersbitar som stämde bäst överens med bilden, men inte så lätt!
 

Olika typer av papper som ska användas

När jag var färdig med min 15x15 cm förstoring av min titthålsbild kände jag mig inte helt nöjd. Det var svårt att få med svaga skiftningar i färg med papper. Även när man rev pappret, så blev kanterna för skarpa tyckte jag.

Den färdiga papperbilden

Vi skulle inte längre använda oss av den ursprungliga titthålsbilden under dagen. Istället skulle vi använda dessa nya bilder vi hade skapat för att utforska vidare med materialet som fanns i bildsalen. Från denna bilden vi hade skapat med pappersbitar skulle vi översätta den till en svart-vit-gråskala. Vi skulle försöker se färgerna som ljusa eller mörka och omvandla bilden till en ny. I detta moment använder jag mig av kol, grafitstift och mina fingrar.

 

Kol och grafitpennor har skapat denna avbildning

 

Det var ett lättare material att använda sig av, jag kunde få till skiftningar i det ljusa och mörka på ett lättare sätt än med pappersbiter som hade så skarpa kanter. Det var roligt att använda sina fingrar som penslar, jag upplevde att det var lättare att manipulera bilden på så sätt än att använda penslar, som jag skulle göra senare under dagen. Nästa steg var att använda textil för att återskapa bilden ännu en gång, vi skulle försöka att förenkla färger och former.

 

Olika textiler och texturer

Linjerna blev nu mycket skarpare än med kol och grafitpennor, men bilden blev också nu mer dynamisk eftersom det innehöll olika textiler, texturer och olika tjocklek. Om man blundar och känner med sina fingrar kan man uppleva bilder på ett helt nytt sätt. Vissa delar är släta, andra är luddiga, andra lite strävare. Hur låter det när man river med fingrarana på ytan? Låter alla delar samma? Om inte, varför? Genom att beskriva hur bilden känns och låter har man öppnat vägen för spännande nya språkutvecklings möjligheter. Det står i läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 10) "att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra". Detta är en aktivitet som lätt kan användas i ett språkutvecklings syfte. Känna, uppleva, beskriva, fråga, jämföra...

 

Nu valde jag att använda akvarellfärg och akvarellpennor. Akvarellpennorna använde jag på ett luddigt underlägg som vanligtvis används till flanosagor. Att se hur detta material fungerade med akvarellpennorna var spännande. Jag penslade vatten över pappret först och sedan målade med akvarellpennor, färgen flöt ut över pappret på ett intressant sätt och gränserna mellan färgerna blev suddiga, precis som i min titthålsbild. Jag strödde på lite salt, det gjorde att det sög upp vattnet och det blev än häftig effekt. När bilden hade torkat blev effekten väldigt annorlunda jämfört med hur den såg ut precis efter jag hade målat den.

 

Precis efter jag hade målat den....

 

 

 

Ett dygn senare. Det blev väldigt annorlunda! 

 

 Sedan använder jag vanlig akvarellfärg på akvarellpapper. Jag droppade sedan på flytande akvrarellfärg som finns i flaska, färgen rann och skapade nya fina former och färger. Jag droppade matolja på färgen och hällde på lite kakao, mjöl, sojasås och glitter, nu var kreativiten igång på riktigt!

 

En härlig blandning av all möjligt!


 

Oljepasteller vad nästa! Både vanliga och torra. Jag kände mig inte särskilt inspirerad av de vanliga oljepastellerna, det var svårt att få till fina övergångar mellan färgerna som jag ville. Men med de torra oljepastellerna, så var det mycket mer tillfredställande. Med mina fingrar kunde jag flyta runt färgen och manipulera bilden på ett sätt som inte var möjligt med vanliga oljepasteller..

 

Överst med vanliga oljepasteller, nederst med torra oljepasteller

 

Sedan till ett av momenten som jag gillade mest, kanske beroende på mitt behov av ordning och mönster och "korrekthet"! Mats tog den 15x15cm bilden jag hade gjort i början av dagen, med olika typ av papper och gjort 12 färgkopior av den. Med dessa kopior skulle vi skapar nya mönster och former. Det var väldigt tillfredställande och så roligt (nästan otroligt!) vilka nya fina och spännande mönster och bilder kunde skapas av någonting så enkelt. Jag kunde har suttit betydligt längre och skapat och flyttat runt på mina pappersbiter. Jag var plötsligt lite stolt över det jag hade åstadkommit!

 

 

 

Jag funderar på att köpa en ram och sätter upp de på väggen hemma! Om jag, som vuxen, blev så pass tagen och inspirerad av detta, så undrar jag hur en barngrupp skulle känna. Att kunna skapa någonting stort utav någonting så litet. Någonting som de dessutom själva har skapat. Man blir mer än lite sugen att prova detta i en barngrupp. Med denna aktivitet, går det inte att undvika matematik, det få man på köpet! Det är mönster, former, ordning, läge, riktning och förändring. Såklart är det också teknik. Det är byggande, skapande och konstruktion, i 2D. I Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10) står det att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge, riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring" och att barnen "utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap". Allra sist innan det var dags att börja städa i bildsalen ville jag prova igen med den flytande akvarellfärgen på flanopappret. Det var riktigt spännande, och jag kan bara tänka mig vad barn skulle känna och uppleva med samma material och möjlighet till utforskning.

 

Utan att tänka på det då, så blev det av "misstag" en optisk medelpunkt i den övre höger delen av bilden. Det är kanske därför jag finner bilden så tilltalande. Ögonen kan vila någonstans, de dras till den delen av bilden.

Att summera dagen är svårt, det var en aktivitetsfylld dag med många spännande nya intryck och utmaningar. Lite som barn upplever alla dagar kanske? Inte konstigt att de blir trötta vid dagens slut, det var jag i alla fall! Jag vågade prova nya saker, att kombinera material som jag aldrig hade tänkt skulle fungera förut, att tänka ett steg längre än akvarellfärg=akvrarellpapper. Saker som ligger hemma till ingen nyttja kan hitta nya användningsområden i förskolan, om man bara tillåter sig själv att tänka till lite extra. Man ska ta tillvara på allt, även material som inte ses som pysselmaterial. Särskilt material som är gratis! Jag har blivit tvungen att se saker från nya perspektiv och tänka "hur man annars kan göra?" "hur blir det då?" "allt är värt att prova åtminstone en gång!". Det finns inget rätt eller fel, bara olika sätt att göra saker. I misslyckandet, så lär man sig ändå. Det var några tillfällen under dagen när jag fick slänga saker. Jag skulle måla med vattenfärg på ett väldigt tunt papper som bara gick sönder. Men jag tänkte efteråt "Jaha, nu vet jag det!" Det är under processen man lär sig, inte av den färdiga produkten. Produkten behöver blir fin, fint är ändå bara en tolkningsfråga. Vem bestämmer vad som är fint och fult?

Barn är nyfikna, vi måste ta tillvara på denna nyfikenhet och deras sätt att kunna se saker som de är, inte hur de ska vara. För barn är det många gånger lättare att "tänka utanför lådan". De bryr sig mindre om vad som anses som rätt eller fel. De vill veta vad som händer när man blandar vatten, olja, mjöl och salt! Körling (2011, s. 45) beskriver "Den bästa läraren är den som tar emot nyfikenheten hos det barn som är nyfiket och som vill delta och tillåts göra det utifrån bara den viljan." Vi som pedagoger ska inte sätta upp ramar och begräsningar när barnens nyfikenhet är som mest. Körling (2011, ss. 109-111) fortsätter och redogör för hur lärande sker genom nyfikenhet. Barnet kan bli inspirerat av någonting, ibland vill barnet bara iaktta länge, andra barn vill direkt pröva. För att nyfikenhet ska väcks i ett barn, behövs en stimulus. Man ska erbjuda material, det är det som väcker intresse och nyfikenhet hos barnen. Miljön har också en betydande roll i lärandet. Den ska skapa bra förutsättningar så att lärande kan ske och är tillåtande. Det barn som är nyfiket, kan genom sitt agerande, lust att lära och sitt vilja att prova någonting nytt väcka nyfikenhet hos andra barn. Det smittar av sig. Att arbeta med bild är någinting som ska strävas efter enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010). Här står det att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama" (Lpfö 98, rev. 2010, s. 10) Genom att arbeta med bild uppfyller man detta strävansmål i läroplanen. Barnen möter och får chansen att lära sig genom att använda så många olika material och tekniker. Samtalet som sedan förs under arbetet och efter är lärorikt för alla barn som är involverade. Det är lärorikt att få återberätta vad man har gjort och också att få lyssna på någon annan som berättar vad de har gjort.

 

 

Referenser:

 

[1] Mats Andersson. Bildworkshop 1, Högskolan i Borås. 2016-05-17

 

Körling, A-M. (2011). Nu ler Vygotskij - eleverna, undervisning och Lgr 11. Stockholm: Liber.

Läroplanen för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket