Fördjupning - Textil workshop 1 & 2 & 3- tovning, textiltryck, vävning, sömnad och broderi

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Textil är ett roligt material för barn att använda sig av. Olika material känns på olika sätt, de ser ut på olika sätt och så låter dem till och med på olika sätt. Att arbete med textil kan stimulera så många olika sinnen. I förskolan har jag sett barn väva, göra sykort, göra garnbollar, tillverka små väskor plånböcker, kuddar och djur. Min dotter som älskar att pyssla och skapa har haft förmånen att vara på en förskola där det fanns kunnig personal som har haft en del textilkunskaper med sig. Så det är härifrån som jag har mest erfarenheter av hur textil används i förskolan. I de förskolor där jag har haft mina VFU har jag tyvärr inte upplevt textil som pedagogisk redskap i lika stora utsträckning. Fingervirkning, garnbollar och vävning har jag stött på lite överallt, men något större mer omfattande projekt har jag inte träffat på. Jag upplever att textil har används mest som bara någonting att "pyssla" med vid ett bord.

Dagens workshop var i två delar. Förmiddagen provade vi några olika tekniker med ull och tovade på olika sätt. Tovning är en gammal teknik, föremål i tovat ull har hittats från omkring 400f. kr. För de flesta barn är det är ny teknik och det kan därför ett lämpligt tillfälle att prata om ull, vart det kommer ifrån och kanske till och med besöka en bondgård. Det ger barnen en större mer omfattande inblick i tovning och ull som helhet. Det är viktigt att visa detta handarbete respekt, och visa respekt för ullen eftersom det har kommit från ett levande djur. Tekniker som denna är en del av vårt kulturarv och är en traditionell hemslöjd (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, ss. 17-23). Det står även med i Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010, s. 6) "I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmåga och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv - värden, traditioner och historia, språk och kunskaper - från en generation till nästa".

I en grupp skulle vi ta ett tema från en barnbok eller barnsång och återskapa den i tovat ull. Det skulle vara en bottenplatta och sedan några karaktärer, eller något annat passande från det valda temat på den tovade bottenplatta. Vi valde boken "Petter och hans fyra getter". Vi tovade en bottenplatta av brun, svart och vit ull. Lagren skulle ligger horisontellt och vertikalt så att hullingarna i ullen fibrer skulle låsas ihop. Sedan blötte vi ner hela plattan med såpvatten.

Vi använde fyra lager med ull

Vi rullade sedan upp plattan i bubbelplast och en handduk och rullade den i 5-10 minuter, för att få hullingar att fastna i varandra så att plattan blev hel och någorlunda styv.

Bottenplattan täcks med bubbelplast och rullas ihop i en handduk

Rullningen!

Sedan gjorde vi figurerna som vi lade på bottenplattan, blötte ner en gång till och rullade ytterligare i 5-10 minuter. Slutresultatet kom som en överasking! Man vet aldrig riktigt hut det kommer att se ut när man tar bort handuken och bubbelplasten, vissa saker rör på sig lite grann, en del av förtjusningen tyckte vi i våran grupp. Det blir lite som det blir!

Innan sista rullningen....

Färdigt! En av getternas horn stack ut utanför plattan, men det gjorde inget, det gjorde det hela mer levande tyckte vi. Den vita getens huvudet blev en del av den blåa getens rumpa, igen, en liten rolig överasking som barnen säkert skulle uppskatta ännu mer!

Sedan provade vi att tova ull runt a bit skumgummi. Enligt Berg [1] är det lämpligt att introducera tovning till små barn när man har en sak att tova runt. Det kan vara en bit skumgummi, en sten eller en bit trä till exempel. Det gör det lite enklare för dem. Jag började att tova runt en bit skumgummi som var som en kub. När jag hade tovat färdigt så såg jag att det såg ut som en tärning, för att få dit prickarna fick jag provar ytterligare en teknik med en tovnål eller filtnål. Det var riktigt roligt, men dessa nålar ska inte barn använder, de är väldigt vassa och har hullingar på dem. Barnen kan hjälper till istället att hålla i handtaget av nålen tillsammans med en pedagog. Jag var väldigt nöjd med min tärning, och den skulle kunna användas på riktigt. Denna teknik kräver väldigt få redskap, bara kardad ull, vatten och såpa och möjligen någonting att tova runt. Så jag anser det som en väldigt lämplig aktivitet att genomföra i en förskola eller i en förskoleklass. Runt tovning, finns det många tillfällen för diskussion. Detta i sin tur utvecklar barnens ordförråd och kunskap om naturvetenskap. Hur känns bollen när den är blöt och torr, vilken är tyngst? Flyter den? Blev den ett klot eller en kub? Här väver man in språk, matematik och naturvetenskap i en estetisk lärprocess (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, s. 24).

Eftermiddagen tillbringade vi på Textilmuseet i Borås. Jag hade aldrig varit där tidigare, så det var lite extra spännande att gå in dit. Jag blev överraskad att få veta att alla är välkomna, utan kostnad, på andra våningen. Där har man tillgång till deras tryckrum till exempel. Vilken fantastisk förmån! Det var här vi skulle vara i två timmar, för att prova på olika tekniker av textiltryck. Detta var helt nytt för mig, först kände jag mig lite vilsen, så många olika saker att prova, vart börjar jag?! Jag var också orolig att "göra fel", någonting som vi vuxna lider av i en större utstäckning än barn. Enligt min erfarenhet är de oftast mer villiga att prova sig fram utan att oroa sig för mycket om de gör "rätt" eller inte. Vi har mycket att lära oss utav barnen! Vi fick en genomgång av materialet och hur det skulle kunna användas.

Textilfärgen

En urval av alla saker vi kunde provar att trycka med

De textilfärgerna vi använde oss av innehöll tyvärr gifter och kemikalier som barn absolut inte ska få i sig. När det gäller de äldre barnen, så kan man använda dem eftersom de inte stoppar färg i munnen. Man ska ändå vara väldigt noga med att tvätta händerna ordentligt efteråt och skydda sina kläder väl. Med de yngsta barnen kan man istället använda vanlig giftfri finger färg för att trycka med. Inte lika hållbar, men vissa kompromisser måste man göra för deras säkerhet.

Att arbeta med textiltryck ger möjlighet till diskussioner om färg och form och även chansen att prata om olika kulturer och hur dessa olika kulturer använder sig av textiltryck. Det finns stora variationer i mönster, design och färger. Språket och matematik utvecklas i och med att barnen behöver använda sig av speciella termer, begrepp och vokabulär som associeras med textiltryck, Till exempel, vilka är grundfärgerna? Vad är en schablon? hur använder man en silkscreenram? Barnen behöver ofta arbeta som en grupp, komma överens om hur man ska göra, vad man ska använda, i vilken ordning och vad tyget ska användas till efteråt. (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, ss. 26-29).  Barnen tränar i att samarbeta, kompromissa, lyssna och utföra ett arbete med andra, en oerhört viktigt del av deras framtid i skolan och livet därefter.

Ett urval av all de saker vi kunde använda för att skapa olika mönster och tryck på tyget.

Vi gick loss på en stor tygbit, jag och några andra klasskamrater för att experimentera och se hur man kunde använda sig av de olika redskapen som vi hade framför oss. Det var väldigt roligt att kunna bara skapa fritt och kladda. Någonting som jag tror också barn skulle uppskatta. Att kunna utforska fritt utan en massa "måsten" eller mallar som ska följas. Det blir som det blir. Här fanns inget rätt eller fel, men jag kände ändå en viss oro att jag gjorde någonting fel!

Efter att ha provat lite olika tekniker så tog jag en egen tygbit och tryckte med olika stämplar och rullade blandade färger över hela tyget. Hade tiden räckt till hade jag gärna provat flera andra tekniker. Men detta var enkelt och effektfullt och snabbt att göra. Så jag tror absolut att det skulle vara en lämplig aktivitet att göra i en barngrupp. Det krävs inga dyra material, bara tyg och färg. Sedan kan man trycka med hur många olika föremål som helst. Man kan göra egna stämplar från potatis, man kan hitta små träbitar, skruvar, tegelbitar och plastsaker för att skapa spännande unika tryckmönster med.


Den tredje workshop handlade mer om vävning, broderi, sömnad, band och snoddar. Det fanns olika stationer som vi kunde prova.

Jag fastande vid symaskinen vid detta tillfället. Någonting som jag aldrig tidigare använt. Så det var en rejäl utmaning, och inte helt smärtfritt heller! I efterhand är jag lite besviken att inte tiden räckte till så att jag kunde provat alla stationer som fanns. Men efter en genomgång av allt material som varade i 45 minuter, hade vi inte mycket tid kvar på våran tre timmar långa workshop. Jag lade ner mycket tid på att sy en påse med hjälp av en symaskin.

Jag var inte helt nöjd med hur det blev, mina förväntningar var kanske lite för höga och jag jämförde min påse med andras. Någonting man ska undvika att göra! Flera andra i klassen hade sytt väldigt mycket på symaskiner tidigare. Så det är klart att det gick bättre och lättare och snabbare för dem än mig. Jag har nu bestämt mig i alla fall att jag ska lära mig hur man hanterar en symaskin. Men om detta kan används i förskolan är jag inte helt övertygad om. Jag har aldrig sett en symaskin i en förskola och jag känner inte heller att det är en lämpligt sak att introducera till barn i den åldern. När jag tänker tillbaka på workshopen nu, så ångrar jag mig att jag inte koncentrerade mer på de andra stationerna där det fanns fler aktiviteter som faktisk kunde utföras i en förskola. Till exempel vävning, broderi och olika flätor och band.

Vävning i förskolor händer mest på en liten vävram, men man kan faktisk väva på många olika saker och med många olika material än bara garn. Mycket av det broderi man träffar på i förskolor är så kallade sykort. En katt till exempel har ritats på ett kort, och barnen ska följer den förbestämda ritningen. Istället kan barnen måla sina egna ritningar och föra över dem till en bit kartong, som ska bli sykortet. Genom att sätta fast teckningen på en bit kartong och sedan sticker hål genom pappret till kortet.

Att tvinna och fläta band är någonting som oftast går rätt fort och någonting som inte heller kräver dyra verktyg eller material. Igen, en aktivitet som passar bra i förskolan. Barnen utvecklar sin finmotorik och får en bättre förståelse för de grundläggande egenskaperna i mätning, antal och mönster. Det är ett enkelt sätt att skapa någonting med sina händer (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s.71). När man arbetar med band och snoddar möter barnen lägesorden hela tiden. Under, över, bakom, framför, längst till höger, i mitten, varannan osv. Det är viktigt att det finns en vuxen nära tills hands under textil arbete (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 83).Trots att det är själva lärprocessen som är central i allt estetisk arbete är det ändå viktigt att barnen kan känna en stolthet över ett färdigt arbete och inte bara ge upp när någoting  krånglar, blir fel eller är för svårt. Om barnen ger upp mitt i ett arbete är det osannolik att detta barn kommer att känna att det vill försöka igen en annan gång- Känslan av att ha misslyckats kommer förmodligen att sitta kvar. Att arbeta med sina händer och att kunna uttrycka sig genom textil ska vara en glädjefylld process.

Hur kan jag som pedagog i förskolan använda mig av dessa dagar?

Jag fick mycket inspiration under dessa två dagar. Fick möjligheten att prova på en mängd nya tekniker och fick experimentera med många olika material och redskap. Under dessa workshop fick jag se och uppleva själv hur textil kan utmana barnen på så många olika plan. Det språkliga, med alla de nya uttryck och vokabulär barnen blir exponerat för. Det matematiska med alla de begrepp som används när man beskriver vad man kan göra, till exempel, horisontellt och vertikalt, större och mindre, tjockare och smalare. Det finmotoriska som barnen får chansen att träna på och utveckla. Ett projekt som heter "Räkna med textil" visade, enligt Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 3-4) att när man kombinerade matematik med praktiskt arbete, det vill säga, arbete med textil så kunde barn klara matematiska problem som låg på en högre nivå. Till exempel, kunde de räkna med större tal än vad matteboken krävde. En del av detta projekt var att be barnen skapa en teckning av det de vill åstadkomma med sitt textil arbete. Det uppmuntrade barnen att tänka abstrakt när de sedan skulle tillverka det de hade ritat. Att ständigt gå från det abstrakta till det konkreta och tillbaka under tillverkningen gav barnen användbara färdigheter som kunde utnyttjas i skolans andra ämnen.

Jag ska ta med mig att textil i förskolan kan vara så mycket mer än det man tror. Det är inte bara "att pyssla". Det barnen gör när de arbetar med textil kan vara så mycket mer om vi pedagoger har ett klart syfte om vad vi gör och varför. Det finns ett värde i det barnen gör, allt som tillverkas behöver inte vara någonting särskilt. Det är lärprocessen under tillverkningen som är centralt. Sedan är det såklart också roligt att ha lite större projekt där det de tillverkar kanske kommer till användning också. Till exempel nya gardiner, ett gemensamt konstverk som pryder en vägg, nya tallriksunderlägg till julfesten eller en ny sago/fika matta. Barnen kan då känna en extra stolthet över sitt arbete och kan ha kvar ett konkret minne av någonting de har gjort och varit med om. Enligt Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 86) har forskning visat "att hjärnan stimuleras av att händerna gör saker....i handens arbete finns den kreativa processen om man bara ger utrymme för den, det får inte blir styrt och instängt". Detta ska jag ta med mig ute i verksamheten. Barnen får stöka och skapa fritt!



Referenser:

[1] Catrine Berg, Textil workshop 1, Högskolan i Borås 2016-05-30

Björkdahl Ordell, S. Eldholm, G & Hagstrand Velicu K. (2010) Lär genom textil - en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande,  2. uppl. Borås: Responstryck

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Fördjupning - Musik workshop 2 - instrument

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Idag var det dags för musikworkshop 2. Denna dagen skulle fokuseras mer på instrument i förskolan och hur de används. Vi pratade i gruppen och kom fram till att det instrument som används mest flitigt är "äggen". Ett litet ägg som man skakar på. Ett relativt billigt instrument som kan användas av även de yngsta barnen i förskolan. Vi började men en rolig uppvärmning "masken i kroppen" Man skulle plocka ett äpple från ett träd, tappa den och låtsas att äter upp en mask som fanns i äpplet. Masken skulle sedan röra sig genom kroppen, ner i höger arm och vänster ben osv. Ett roligt sätt att värma upp kroppen inför flera musikaliska aktiviteter, barnens grovmotorik utmanas också. Ännu en rolig uppvärmning var att räkna ner från 8-1 genom att skaka olika kroppsdelar. Man började med höger armen, skakade den åtta gånger, sedan vänster armen osv. nästa gång skakade man kroppsdelar bara sju gånger tills man hade räknat ner till ett. En bra kombination av musik och mattematik. En kombination som jag upptäckte att det fanns gott om under dessa två musik workshop.

Några av instrumenten som användes under dagen

När man presenterar instrument för en barngrupp är det viktigt att se till att man tar fram flera instrument än det är barn. På så sätt kan alla barn får möjlighet att välja, även den som väljer sist kan göra ett positivt, medevetet val och inte bara får den som blir över. Någonting som kan kännas så självklart nu ,men ändå någonting som jag tror kanske många glömmer av. Vi satt i en ring allihopa och en efter en skulle vi börja spela hur vi ville på våra instrument. Sedan en efter en så slutade vi att spela. Vi gjorde om denna övning, fast denna gången så blundade vi medan vi spelade. Karin Lindal rörde vid axeln på den som skulle sluta att spela, tills det var bara en kvar. Vi diskuterade efteråt hur vi upplevde de två olika övningarna. De flesta av oss höll med om att den första gången kändes mer "jobbig" att lyssna på medan när vi gjorde det med stängde ögon så upplevdes ljudet annorlunda och mer avslappnande. Hörseln förstärktes och upplevelsen var mer avslappnad, någon i gruppen liknade ljudet denna gången som att vara i en djungel. Jag känner att denna aktivitet skulle vara roligt att prova i en barngrupp för att se om de också upplever det på samma sätt som vi gjorde. Det är ännu ett sätt att introducera matematiska vokabulär till barnen. Man kan säga att vi adderar varje gång en till person börjar att spela och att vi subtraherar varje gång någon i ringen slutar att spela.

När man pratar med barnen om musik och gör olika övningar så måste man inte känna sig tvungen att förklara allt man gör med musikalisk terminologi [1]. När barnen blir äldre så faller bitarna på plats om de har stött på olika sätt att tänka och hört olika ord under sin tid i förskolan och skolan. Vissa övningar under dagen var på en nivå som även vi vuxna hade lite svårt att klara av, med barn är det ännu viktigare att utforma aktiviteter som samtidigt utmanar dem, men som de ändå kan. För barn är det viktigt att dem upplever den underbara "jag kan!" känslan. Annars är risken stor att barnet bara ger upp och känner att de vill inte vara med för att de inte kan det som förväntas av dem.

En aktivitet som jag tror skulle fungera utmärkt med yngre och äldre barn var "Var är instrumentet"? En av gruppen valdes för att vara den som letar och fick lämna rummet. Medan de som var kvar i rummet gömde ett instrument. Sedan kom "letaren" tillbaka in i rummet och skulle försöka att hitta det gömda instrumentet. Vi andra spelade på våra instrument starkare om letaren var nära att hitta och svagare om de var längre bort från instrumenten. En rolig övning som också introducerar barnen i skillnaden mellan starkt och svagt i den musikaliska terminologin, även så kallad den akustiska dimensionen av musikalisk kunskap (Ferm Thorgersen 2012. s. 71-72). En annan övning som introducerade barnen till akustiska och spänningsmässiga dimensioner av musik var "häxan i mitten".  Gruppen delades i fyra olika lag och fick vara i varsitt hörn av rummet. Alla grupper blev tilldelad ett djur och ett tillhörande litet musikalisk stycke som Karin spelade på pianot (om man inte har tillgång till en piano kan andra instrument användas). Grupperna var fjärilar, hästar, myror och dinosaurier. När man hörde sin musik skulle man röra sig runt häxan på att sätt som man själv tyckte passade ihop med musiken och djuret. När musiken stannande skulle häxan försöka att fånga ett av djuren. Genom denna aktivitet får barnen chansen att lyssna efter olika typer av musik, att känna igen ett visst ljud eller låt och lyssna efter likheter och olikheter. När häxan kommer, så pausas musiken och det blir en viss spänning innan häxan fångar ett av djuren som springer runt. När man planerar och utför en aktivitet med musik är det av stor hjälp att känna till de olika dimensionerna av musikalisk kunskap som
Ferm Thorgersen (2012. s. 71-72) beskriver:

• Strukturell musikalisk kunskap - Handlar om uppbyggnaden av musiken och hur till exempel puls, takt, rytm och melodier fungera tillsammans. I denna dimension kan matematik hitta sin plats inom musik.
• Akustisk musikalisk kunskap - Detta handlar mer om hur musiken låter, om man kan känner igen vissa instrument, ljud och melodier. Olikheter och likheter i musiken.
• Emotionell musikalisk kunskap - Vilka känslor upplever man när man höra musik? Är det någonting som ska förmedlas genom musiken? Musik kan förknippas med olika tider i livet och olika upplevelser. När man höra musiken igen blir man påmind om hur man mådde just då.
• Existentiell musikalisk kunskap - Detta handlar mer om ens identitet. Att få vara sig själv och att få välja utifrån sig själv och sina egna egenskaper.
• Kroppslig musikalisk kunskap - handlar om olika rörelser, både grov och finmotoriska som kopplas ihop med musik. Musik och rörelse är två uttryckformer som går oftast hand i hand. Man kan uttrycka musik med kroppen när man dansar.
• Spänningsmässig musikalisk kunskap - Förståelse att all musik innehåller spänningar och förväntningar av olika slag och kan uttryckas på olika sätt. Till exempel pausar, tempo, genom att dra ut toner och volym. (Till exempel "lilla snigel akta dig...", "huvud, axel, knä och tå...")

Avslutande tankar:
Enligt Söderman (2012, s. 38) är det viktigt som förskollärare att inte känna att sin egen musikaliska bakgrund är något slags hinder för att arbete med musik i förskolan. Man behöver inte vara en musiklärare för att kunna skapa en lekfull och lustfylld musikmiljö för barnen, men vissa musikaliska kunskaper behöver man. Detta vidareutvecklas av Holmberg (2012, s. 136) som påstår att pedagoger måste ha med sig en viss musikalisk kunskap för att kunna vara musiken. Pedagogen måste besitta kunskap om barn och hur de kan utvecklas tillsammans med musik. Men det är också lika viktigt att de själva har ett öppet och nyfiket förhållningsätt när det gäller musik, sång och rörelse för att kunna inspirera barnen. Balansen genom att vara den som leder en musikstund eller aktivitet och samtidigt ger barnen utrymme för att själva utforska musik och vara delaktig är inte alltid så lätt. Att hitta denna balansen är som Holmberg (2012, s. 136) beskriver det "en framtida utmaning".

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 7) står det "att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande". Här finns flera ord som direkt kan kopplas ihop med musik. Jag känner att musik skulle kunna användas så mycket mer i förskolan är det görs nu i dagsläget. Det behöver inte bara vara under sångstunden eller samlingen. Istället kan musik vävas in under så många olika aktiviteter för att förstärka lärandet. Samtidigt tycker jag att man ska vara försiktigt att inte bara använda musik som ett medel att lära sig någonting annat. Musik måste kunna stå för sig själv också. Att man lär sig om musik för att musik är någonting värt att lära sig om. Att musik kan kombineras så lätt med andra områden, såsom matematik och språk gynnar alla.

Musik har möjlighet att förändra. Som i en studie som Ehrlin (2012, s. 152) beskriver, "musik kan förändra och utveckla en förskolemiljö när alla verksamma engageras och rustas för att våga och vilja leda barn i sång och spel". Jag hoppas att när jag är färdig utbildat förskollärare att jag kommer att kunna använda mig av det jag har lärt mig under dessa två musik workshop. Att vara medveten om vad man gör och varför man gör det är väldigt viktigt. Musik ska aldrig bara används som ett sätt att fylla ut sin samling utan ska användas på ett medevetet sätt. Vad vill jag ge barnen chansen till att möta genom denna musikaliska aktivitet? Hur vill jag genomföra denna aktivitet? Varför är det viktigt?
Sådana frågor ska man ställer sig själv.


Referenser:

[1] Karin Lindahl. Musikworkshop 2, Högskolan i Borås 2016-10-03

Ehrlin, Anna (2012) Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 139-152

Ferm Thorgersen, Cecelia (2012) Musikdidaktiska arbete med förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, 69-84

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Fördjupning - Musik workshop 1 - puls, takt, rytm och sånglekar

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

När jag lämnade workshopen så kände jag att det var en av de mest inspirerande, givande och roliga workshop jag hade deltagit i under tiden på högskolan. Det gav mig så många idéer om hur man kan använda musik i förskolan på ett lärorikt och roligt sätt. Musik är så mycket mer än att bara sjunga några sånger på samlingen. Det hade jag kanske inte riktigt tänkt på! Denna musikstund har länge setts som ett tillfälle för språkträning och socialisation av barnen i förskolan att det skulle vara ett moment i lärande av musik har kommit i skymundan. Musik har använts mest som ett verktyg att lära sig någonting annat än om musik, till exempel att skapa gemenskap och glädje. Musik har istället agerat mer som medel än mål (Holmberg 2012, ss. 123-124).

Vi började dagen med att diskutera vad det är för metod som används i dag i musikpedagogik, det vill säga rytmikmetoden. Enligt Lindahl [1] så ska man utgå ifrån att man "lär genom sinnen". Det är ett holistisk perspektiv på musik, det vill säga att man använder sig av hela kroppen för att lära sig när man arbetar med musik. Musiken blir kroppslig. Genom denna metoden ska man utforska och lära sig utifrån sina egna erfarenheter. Man behöver inte "kunna". Istället är det utforskningen som är det viktiga.

Barn möter musik från en väldigt tidigt ålder, det börjar redan i livmodern när barnet kan höra hur sina föräldrar sjunger. Som små barn hör de hur sina föräldrar sjunger vaggvisor, barnsånger och annan musik. Barnet blir exponerat för en mängd olika musikstilar, rytm, takt och pulser. Musik som spelas i hemmet och i bilen av barnets föräldrar och syskon bidrar till en rik musikalisk upplevelse. Barnet möter musik på så många olika plan och vid olika tillfällen. Det är en stor del av mångas vardag och en väsentligt del av många förskolor (Riddersporre 2012, s. 21).

Övningar i puls kan vara en bra utgångpunkt när man börjar att introducera olika musikbaserade övningar i en barngrupp. Barnen kan sitta i en ring på golvet. En boll ska kastas runt ringen enligt pulsen i musiken som alla lyssnar på. Här måste alla koncentrera sig för att lyssna efter pulsen i musiken. En annan övning som kanske passar lite yngre barn är att slå på en trumma medan barnen går runt omkring i rummet enligt pulsen. Barnen upplever pulsen genom sina kroppar, inte bara genom att sitta och lyssna. Deras kroppar blir en del av pulsen i rummet. En fortsättning av denna övning kan vara att be alla går runt i rummet, utan att någon slår på en trumma och bestämmer pulsen. Istället ska alla barn försöker att hitta en gemensam puls, utan att prata, bara genom att observera andra. Det kan vara lättare sagt än gjort när vi provade denna övningen! Det kräver total uppmärksamhet av alla i rummet, alla måste anpassa sig för att hitta en enda puls. Att synkronisera alla tog lite tid! Ytterligare en fortsättning av denna övning kan vara att be alla barn gå runt, sedan ska alla stanna samtidigt. Igen, utan att säga nåt, genom att titta och känna av. Det kräver mycket koncentration och totalt uppmärksamhet.

Vi fortsatte dagen med att prova på olika övningar i takt. Det finns olika takter i olika musik stycken. Takt handlar om att dela upp pulsen i olika "rum" (Lindahl [1]). Pulsen går och går i bakgrunden, men nu delar vi in pulsen i olika rum, till exempel 1, 2, 3, 4/ 1, 2, 3, 4/1, 2, 3, 4....Dessa "rum" är alltid lika stora men betoningen kan ligger på olika platser i rummet. Till exempel kan ettan vara mer betonad och "tyngre". Då kallas det för 4-takt.

Sedan diskuterade vi ordet rytm och vad det betyder och innebär i musik. Det är det vi sjunger, vi sätter rytm till våra texter. Den kan vara oregelbunden med olika långa och korta ljud. Olika instrument kan ha olika rytm i ett stycke musik. Pulsen går och går hela tiden i bakgrunden av musiken, utan att ändras. Denna puls är sedan indelad i olika takter, sist så lägger man till en rytm. Man kan säga att man möblerar alla rum med olika rytmer i olika storleker, vissa korta, andra långa. Det finns olika typer av noter också, som vi sätter tillsammans.

• helnot eller vilanot, den sträcker sig över hela takten. (på ettan)
• halvnot eller kliv/smygnot (på ettan och trean)
• fjärdedelsnot eller gångnot (på ettan, tvåan, trean och fyran)
• åttondelsnot eller springnot (på ett och två och tre och fyr...)
• sextondelsnot eller X-2000not! (på ett-ååå två -ååå tre-ååå fyra-ååå)

Vi arbetade i grupper efter vi hade gått genom de olika notvärdena och satt ihop olika rytmer med hjälp av dessa olika notvärden och med kunskap om puls och takt. Det var väldigt roligt och ganska utmanande! Återigen, så gäller det att koncentrera sig och tänka snabbt! Vi vek rektangulära pappersbiter i halv, fjärdedels och åttondels.



En förklaring av de olika notvärden, konkretiserat.

Vår egen rytm

Rösten är den instrument som vi alla har. Barnen kan känna på sina stamband eller sin bröstkorg när

de gör olika ljud, så de kan både höra ljudet de gör och känna det. Enligt Lindahl [1] är detta en del av att uppleva musik på ett holistisk sätt, genom flera sinnen samtidigt. Barnens stämband är kortare än en vuxens stamband, de är outvecklade. Rösten sitter därför högre upp, mer i huvudet på barnet. inte i bröstet som det gör när man är vuxen. Man måste därför möta barnen där de är och inte sjunga för lågt. Det gäller att hitta rätt tonart för att barnen ska kunna sjunger med utan att anstränga sig. Vi vuxna kanske tycker det är för högt. Men det få vi stå ut med! Vi sjunger för barnens skulle, inte vår egen skull i denna instans! Vi fortsatte dagen med olika sånglekar med tillhörande rörelser. Vi diskuterade också vad musik kan ge ett barn förutom "bara" möjligheten att sjunga.

• rumsuppfattning
• kroppuppfattning
• språk, det verbala och olika språkljud
• balans
• samarbete
• turtagning
• att ta och följa instruktioner

Lindahl [1] uppmuntrade oss att fråga oss själva som blivande förskollärare "vad kan vi/barnen lära oss genom musiken?" Hur kan jag utveckla det jag gör så att det omfångar flera aspekter av lärande? I den nästa övningen kombinerade vi musik med matematik på ett lekfullt sätt, en lek med talraden. Alla stod bakom varsitt tal, sedan fick alla som stod vid ett tal högre än 5 tar ett steg fram, osv. Vi gick längst tallinjen i takt tillsammans. En annan övning med talraden var att vi skulle tränar på ordningsföljd tillsammans medan läraren slog på en trumma. "Den första 1, den andra säger 2, den tredje säger 3...". Ett roligt och annorlunda sätt att kombinera musik och matematik. Vi gick parvis längs tallinjen på ett sätt som vi själva skulle hitta på medan de andra räknade till 20. Vi skulle hålla takten. Det var ett sätt att få oss att samarbeta och hålla takten, rytm och träna på att räkna från 1-20.

Lek med talraden

Vi diskuterade den typiska "samlingen" i förskolan och hur man kunde använda denna tiden ur ett musikalisk syfte. Min egen erfarenhet av samlingar är att de är många gånger någonting som "måste" hända och att det är viktigt att alla barn deltar. Planera samlingen väl, med en del reserv idéer! Börja med att förklara uppläget, så alla vet vad som kommer att hända och i vilken ordning. Avsluta på ett lugnt sätt med en tydlig, kontrollerad övergång till nästa aktivitet. Instrument kan användas i en samling, man kan skicka runt en trumma när man sjunger en "hej!" sång i början. Små plast ägg som låter när man skakar är ett uppskattat instrument, särskilt bland de yngre barnen. Man ska vara tydlig med vad det är för regler när man introducerar dem. Detta gäller alla instrument som man använder i en förskola och under en samling. Använder man sig av handsignaler som betyder till exempel, tyst, inte röra, och spela. Detta är viktigt för barnen att kunna om det ska fungera med instrument. För att samla in instrument också krävs lite planering, det kan vara svårt att få barnen att lämna tillbaka dem! Men om man hittar på ett roligt sätt att göra det är det nog en mycket roligare upplevelse för alla. Man kan till exempel har en fin och rolig låda med ett hål i som används för att samla in dessa små "ägg". Kanske kan man sjunga samtidigt som lådan skickas runt i ringen.



Olika instrument som kan användas i förskolan

Tre olika lekar avslutade denna workshopen. Alla som jag tror skulle fungera utmärkt i en förskola. Den första rullade vi ett nystan mellan oss när vi satt i en ring, så det blev som ett stort spindelnät. Man kunde såklart sjunga imse vimse spindel, eller rockspindeln i samband med denna övning. Sedan samlade vi upp garnet medan vi sjung "en elefant balanserade..."utan att släppa garnet. Klurigt och roligt!


Spindelnätet av nystan

Nästa övning var med en stor blå duk som alla höll i, en liten plast båt kastades in och vi gjorde små och mellan och stora vågor så båten flög omkring. Sedan kan man sjunger några låter om båtar, Till exempel, "En liten båt blir oftast våt..." "En kulen natt" mm. Avslutningsvis för dagen dansade vi med sjalar.




Sjaltårtan!

Att använda en sjal är ett sätt att flytta fokus från sig själv till någonting annat. Många barn, (och vuxna!) tycker att det känns lättare att dansa när man håller i någonting. Vi dansade runt i en ring och turades om att vifta på sjalen på olika sätt som alla andra sedan skulle härma. Vi lyssnade på olika typer av musik och dansade på det sätt som vi kände passade musiken, ett lugnt tempo, snabbt, långsamt, frenetisk! Igen kan man hitta på ett roligt sätt att samla in sjalarna. Inte bara stoppa ner de i en påse. Gör uppsamlingen till en del av lärprocessen. En dag skulle vi baka en tårta med sjalarna som var i många olika färger. En och en la sin sjal i en hög i mitten av ringen och sa samtidigt vad deras sjal skulle representera för fyllning i tårtan. Till exempel blåbärssylt, vaniljkräm, hallonsylt och grädde. Olika sinnen hos barnen blir stimulerat i denna aktivitet med sjalarna. Hörsel, känsel och syn. Sedan använder barnen också sitt språk för att hitta på en fyllning till tårtan, vilket ger leken ytterligare en lärande dimension. En enkel och rolig lek som passar barn i många olika åldrar.

Referenser:

[1] Karin Lindahl. Musikworkshop 1, Högskolan i Borås 2016-05-30

Holmberg, Ylva (2012) Musikstunden - sång, spel och rörelse. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur

Riddersporre, Bim (2012) Barns tidiga upplevelse av musik.  I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 21-33

Söderman, Johan (2012) Barnmusik eller musik för barn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 37-50