Fördjupning - Musik workshop 1 - puls, takt, rytm och sånglekar

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

När jag lämnade workshopen så kände jag att det var en av de mest inspirerande, givande och roliga workshop jag hade deltagit i under tiden på högskolan. Det gav mig så många idéer om hur man kan använda musik i förskolan på ett lärorikt och roligt sätt. Musik är så mycket mer än att bara sjunga några sånger på samlingen. Det hade jag kanske inte riktigt tänkt på! Denna musikstund har länge setts som ett tillfälle för språkträning och socialisation av barnen i förskolan att det skulle vara ett moment i lärande av musik har kommit i skymundan. Musik har använts mest som ett verktyg att lära sig någonting annat än om musik, till exempel att skapa gemenskap och glädje. Musik har istället agerat mer som medel än mål (Holmberg 2012, ss. 123-124).

Vi började dagen med att diskutera vad det är för metod som används i dag i musikpedagogik, det vill säga rytmikmetoden. Enligt Lindahl [1] så ska man utgå ifrån att man "lär genom sinnen". Det är ett holistisk perspektiv på musik, det vill säga att man använder sig av hela kroppen för att lära sig när man arbetar med musik. Musiken blir kroppslig. Genom denna metoden ska man utforska och lära sig utifrån sina egna erfarenheter. Man behöver inte "kunna". Istället är det utforskningen som är det viktiga.

Barn möter musik från en väldigt tidigt ålder, det börjar redan i livmodern när barnet kan höra hur sina föräldrar sjunger. Som små barn hör de hur sina föräldrar sjunger vaggvisor, barnsånger och annan musik. Barnet blir exponerat för en mängd olika musikstilar, rytm, takt och pulser. Musik som spelas i hemmet och i bilen av barnets föräldrar och syskon bidrar till en rik musikalisk upplevelse. Barnet möter musik på så många olika plan och vid olika tillfällen. Det är en stor del av mångas vardag och en väsentligt del av många förskolor (Riddersporre 2012, s. 21).

Övningar i puls kan vara en bra utgångpunkt när man börjar att introducera olika musikbaserade övningar i en barngrupp. Barnen kan sitta i en ring på golvet. En boll ska kastas runt ringen enligt pulsen i musiken som alla lyssnar på. Här måste alla koncentrera sig för att lyssna efter pulsen i musiken. En annan övning som kanske passar lite yngre barn är att slå på en trumma medan barnen går runt omkring i rummet enligt pulsen. Barnen upplever pulsen genom sina kroppar, inte bara genom att sitta och lyssna. Deras kroppar blir en del av pulsen i rummet. En fortsättning av denna övning kan vara att be alla går runt i rummet, utan att någon slår på en trumma och bestämmer pulsen. Istället ska alla barn försöker att hitta en gemensam puls, utan att prata, bara genom att observera andra. Det kan vara lättare sagt än gjort när vi provade denna övningen! Det kräver total uppmärksamhet av alla i rummet, alla måste anpassa sig för att hitta en enda puls. Att synkronisera alla tog lite tid! Ytterligare en fortsättning av denna övning kan vara att be alla barn gå runt, sedan ska alla stanna samtidigt. Igen, utan att säga nåt, genom att titta och känna av. Det kräver mycket koncentration och totalt uppmärksamhet.

Vi fortsatte dagen med att prova på olika övningar i takt. Det finns olika takter i olika musik stycken. Takt handlar om att dela upp pulsen i olika "rum" (Lindahl [1]). Pulsen går och går i bakgrunden, men nu delar vi in pulsen i olika rum, till exempel 1, 2, 3, 4/ 1, 2, 3, 4/1, 2, 3, 4....Dessa "rum" är alltid lika stora men betoningen kan ligger på olika platser i rummet. Till exempel kan ettan vara mer betonad och "tyngre". Då kallas det för 4-takt.

Sedan diskuterade vi ordet rytm och vad det betyder och innebär i musik. Det är det vi sjunger, vi sätter rytm till våra texter. Den kan vara oregelbunden med olika långa och korta ljud. Olika instrument kan ha olika rytm i ett stycke musik. Pulsen går och går hela tiden i bakgrunden av musiken, utan att ändras. Denna puls är sedan indelad i olika takter, sist så lägger man till en rytm. Man kan säga att man möblerar alla rum med olika rytmer i olika storleker, vissa korta, andra långa. Det finns olika typer av noter också, som vi sätter tillsammans.

• helnot eller vilanot, den sträcker sig över hela takten. (på ettan)
• halvnot eller kliv/smygnot (på ettan och trean)
• fjärdedelsnot eller gångnot (på ettan, tvåan, trean och fyran)
• åttondelsnot eller springnot (på ett och två och tre och fyr...)
• sextondelsnot eller X-2000not! (på ett-ååå två -ååå tre-ååå fyra-ååå)

Vi arbetade i grupper efter vi hade gått genom de olika notvärdena och satt ihop olika rytmer med hjälp av dessa olika notvärden och med kunskap om puls och takt. Det var väldigt roligt och ganska utmanande! Återigen, så gäller det att koncentrera sig och tänka snabbt! Vi vek rektangulära pappersbiter i halv, fjärdedels och åttondels.



En förklaring av de olika notvärden, konkretiserat.

Vår egen rytm

Rösten är den instrument som vi alla har. Barnen kan känna på sina stamband eller sin bröstkorg när

de gör olika ljud, så de kan både höra ljudet de gör och känna det. Enligt Lindahl [1] är detta en del av att uppleva musik på ett holistisk sätt, genom flera sinnen samtidigt. Barnens stämband är kortare än en vuxens stamband, de är outvecklade. Rösten sitter därför högre upp, mer i huvudet på barnet. inte i bröstet som det gör när man är vuxen. Man måste därför möta barnen där de är och inte sjunga för lågt. Det gäller att hitta rätt tonart för att barnen ska kunna sjunger med utan att anstränga sig. Vi vuxna kanske tycker det är för högt. Men det få vi stå ut med! Vi sjunger för barnens skulle, inte vår egen skull i denna instans! Vi fortsatte dagen med olika sånglekar med tillhörande rörelser. Vi diskuterade också vad musik kan ge ett barn förutom "bara" möjligheten att sjunga.

• rumsuppfattning
• kroppuppfattning
• språk, det verbala och olika språkljud
• balans
• samarbete
• turtagning
• att ta och följa instruktioner

Lindahl [1] uppmuntrade oss att fråga oss själva som blivande förskollärare "vad kan vi/barnen lära oss genom musiken?" Hur kan jag utveckla det jag gör så att det omfångar flera aspekter av lärande? I den nästa övningen kombinerade vi musik med matematik på ett lekfullt sätt, en lek med talraden. Alla stod bakom varsitt tal, sedan fick alla som stod vid ett tal högre än 5 tar ett steg fram, osv. Vi gick längst tallinjen i takt tillsammans. En annan övning med talraden var att vi skulle tränar på ordningsföljd tillsammans medan läraren slog på en trumma. "Den första 1, den andra säger 2, den tredje säger 3...". Ett roligt och annorlunda sätt att kombinera musik och matematik. Vi gick parvis längs tallinjen på ett sätt som vi själva skulle hitta på medan de andra räknade till 20. Vi skulle hålla takten. Det var ett sätt att få oss att samarbeta och hålla takten, rytm och träna på att räkna från 1-20.

Lek med talraden

Vi diskuterade den typiska "samlingen" i förskolan och hur man kunde använda denna tiden ur ett musikalisk syfte. Min egen erfarenhet av samlingar är att de är många gånger någonting som "måste" hända och att det är viktigt att alla barn deltar. Planera samlingen väl, med en del reserv idéer! Börja med att förklara uppläget, så alla vet vad som kommer att hända och i vilken ordning. Avsluta på ett lugnt sätt med en tydlig, kontrollerad övergång till nästa aktivitet. Instrument kan användas i en samling, man kan skicka runt en trumma när man sjunger en "hej!" sång i början. Små plast ägg som låter när man skakar är ett uppskattat instrument, särskilt bland de yngre barnen. Man ska vara tydlig med vad det är för regler när man introducerar dem. Detta gäller alla instrument som man använder i en förskola och under en samling. Använder man sig av handsignaler som betyder till exempel, tyst, inte röra, och spela. Detta är viktigt för barnen att kunna om det ska fungera med instrument. För att samla in instrument också krävs lite planering, det kan vara svårt att få barnen att lämna tillbaka dem! Men om man hittar på ett roligt sätt att göra det är det nog en mycket roligare upplevelse för alla. Man kan till exempel har en fin och rolig låda med ett hål i som används för att samla in dessa små "ägg". Kanske kan man sjunga samtidigt som lådan skickas runt i ringen.



Olika instrument som kan användas i förskolan

Tre olika lekar avslutade denna workshopen. Alla som jag tror skulle fungera utmärkt i en förskola. Den första rullade vi ett nystan mellan oss när vi satt i en ring, så det blev som ett stort spindelnät. Man kunde såklart sjunga imse vimse spindel, eller rockspindeln i samband med denna övning. Sedan samlade vi upp garnet medan vi sjung "en elefant balanserade..."utan att släppa garnet. Klurigt och roligt!


Spindelnätet av nystan

Nästa övning var med en stor blå duk som alla höll i, en liten plast båt kastades in och vi gjorde små och mellan och stora vågor så båten flög omkring. Sedan kan man sjunger några låter om båtar, Till exempel, "En liten båt blir oftast våt..." "En kulen natt" mm. Avslutningsvis för dagen dansade vi med sjalar.




Sjaltårtan!

Att använda en sjal är ett sätt att flytta fokus från sig själv till någonting annat. Många barn, (och vuxna!) tycker att det känns lättare att dansa när man håller i någonting. Vi dansade runt i en ring och turades om att vifta på sjalen på olika sätt som alla andra sedan skulle härma. Vi lyssnade på olika typer av musik och dansade på det sätt som vi kände passade musiken, ett lugnt tempo, snabbt, långsamt, frenetisk! Igen kan man hitta på ett roligt sätt att samla in sjalarna. Inte bara stoppa ner de i en påse. Gör uppsamlingen till en del av lärprocessen. En dag skulle vi baka en tårta med sjalarna som var i många olika färger. En och en la sin sjal i en hög i mitten av ringen och sa samtidigt vad deras sjal skulle representera för fyllning i tårtan. Till exempel blåbärssylt, vaniljkräm, hallonsylt och grädde. Olika sinnen hos barnen blir stimulerat i denna aktivitet med sjalarna. Hörsel, känsel och syn. Sedan använder barnen också sitt språk för att hitta på en fyllning till tårtan, vilket ger leken ytterligare en lärande dimension. En enkel och rolig lek som passar barn i många olika åldrar.

Referenser:

[1] Karin Lindahl. Musikworkshop 1, Högskolan i Borås 2016-05-30

Holmberg, Ylva (2012) Musikstunden - sång, spel och rörelse. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur

Riddersporre, Bim (2012) Barns tidiga upplevelse av musik.  I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 21-33

Söderman, Johan (2012) Barnmusik eller musik för barn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 37-50

Bild workshop 1 - "titthål"

 

 

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

 

 

Idag var det dags för den första bild workshopen. Bildsalen är en väldigt inspirerade rum och jag såg fram emot idag. Det är en miljö där det föds idéer och är tillåtande för nya upptäckter och erfarenheter. Vid slutet av dagen skulle det visa sig att man var ganska trött, trots att miljön är väldigt lugnande och fri från stress och måsten. Men hjärnan hade fått sig ett rejält träningspass! Trots tröttheten, gick jag därifrån mycket glad och positiv.

 

Läraren Mats Andersson [1] berättade för oss hur dagen skulle fungera. Vi skulle få väldigt fria händer och väldigt stora ramar. Det fanns inget rätt eller fel, så länge man höll sig någorlunda till uppgiften för dagen! Förmiddagen började med en kort teoretisk genomgång. Vad som menas med statiska och dynamiska bilder förklarades. En statisk bild är oftast symmetrisk och väger jämt. En dynamisk bild har olika vinklar och linjer genom bilden och ger en känsla av rörelse och liv. Vad skillnaden är mellan konkreta och abstrakta bilder? Med konkreta bilder ser man snabbt och tydligt vad det är som föreställs, det finns begränsat utrymme för tolkning. Med en abstrakt bild är det oftast svårt att se vad det är som föreställs, det kan tolkas på olika sätt. Det är en härlig blandning av olika former, färger, linjer och mönster. Mats pratade vidare om bildkomposition och hur den optiska medelpunkten används i TV och i media. Den optiska medelpunkten sitter alltid förskjutet åt höger eller vänster och sitter oftast på den övre delen av bilden. Hur bildspråk är uppbyggt på olika sätt, ibland centrerat, ibland förskjutet år höger eller vänster. Hur bilder vrids för att ge en lutande effekt som förstärker det som förmedlas. Det utmanar synen på ett annat sätt än att bemöta en bild som är statisk och centrerad till exempel.

 

När vi kom in i bildsalen möttes vi av en hav med bilder på det stora bordet. Så många underbara olika färger och mönster och bilder.

Så många olika bilder att välja ifrån!

Vi skulle välja ut en bild var och placera ett litet "titthål" över en liten bit av bilden som innehöll skiftningar i färger, ljus och mörker och mönster. Det var svårt att välja eftersom utbudet var så stort! Så här såg min bild och titthål ut:





Ett litet titthål på en stor bild

Från en konkret bild, skapades en abstrakt bild. Man kunde inte längre se vad den föreställde. Det var denna abstrakta bild som skulle vara utgångspunkten för dagen och det som skulle genomsyra dagen och vara en väg in till att prova olika material i olika kombinationer.

Nu blev det abstrakt





Vår första uppgift var att återskapa denna bild, fast med olika typ av papper. Silkespapper blankapapper, mattpapper. Utbudet igen var enormt. Det var roligt att försöka hitta de pappersbitar som stämde bäst överens med bilden, men inte så lätt!
 

Olika typer av papper som ska användas

När jag var färdig med min 15x15 cm förstoring av min titthålsbild kände jag mig inte helt nöjd. Det var svårt att få med svaga skiftningar i färg med papper. Även när man rev pappret, så blev kanterna för skarpa tyckte jag.

Den färdiga papperbilden

Vi skulle inte längre använda oss av den ursprungliga titthålsbilden under dagen. Istället skulle vi använda dessa nya bilder vi hade skapat för att utforska vidare med materialet som fanns i bildsalen. Från denna bilden vi hade skapat med pappersbitar skulle vi översätta den till en svart-vit-gråskala. Vi skulle försöker se färgerna som ljusa eller mörka och omvandla bilden till en ny. I detta moment använder jag mig av kol, grafitstift och mina fingrar.

 

Kol och grafitpennor har skapat denna avbildning

 

Det var ett lättare material att använda sig av, jag kunde få till skiftningar i det ljusa och mörka på ett lättare sätt än med pappersbiter som hade så skarpa kanter. Det var roligt att använda sina fingrar som penslar, jag upplevde att det var lättare att manipulera bilden på så sätt än att använda penslar, som jag skulle göra senare under dagen. Nästa steg var att använda textil för att återskapa bilden ännu en gång, vi skulle försöka att förenkla färger och former.

 

Olika textiler och texturer

Linjerna blev nu mycket skarpare än med kol och grafitpennor, men bilden blev också nu mer dynamisk eftersom det innehöll olika textiler, texturer och olika tjocklek. Om man blundar och känner med sina fingrar kan man uppleva bilder på ett helt nytt sätt. Vissa delar är släta, andra är luddiga, andra lite strävare. Hur låter det när man river med fingrarana på ytan? Låter alla delar samma? Om inte, varför? Genom att beskriva hur bilden känns och låter har man öppnat vägen för spännande nya språkutvecklings möjligheter. Det står i läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 10) "att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra". Detta är en aktivitet som lätt kan användas i ett språkutvecklings syfte. Känna, uppleva, beskriva, fråga, jämföra...

 

Nu valde jag att använda akvarellfärg och akvarellpennor. Akvarellpennorna använde jag på ett luddigt underlägg som vanligtvis används till flanosagor. Att se hur detta material fungerade med akvarellpennorna var spännande. Jag penslade vatten över pappret först och sedan målade med akvarellpennor, färgen flöt ut över pappret på ett intressant sätt och gränserna mellan färgerna blev suddiga, precis som i min titthålsbild. Jag strödde på lite salt, det gjorde att det sög upp vattnet och det blev än häftig effekt. När bilden hade torkat blev effekten väldigt annorlunda jämfört med hur den såg ut precis efter jag hade målat den.

 

Precis efter jag hade målat den....

 

 

 

Ett dygn senare. Det blev väldigt annorlunda! 

 

 Sedan använder jag vanlig akvarellfärg på akvarellpapper. Jag droppade sedan på flytande akvrarellfärg som finns i flaska, färgen rann och skapade nya fina former och färger. Jag droppade matolja på färgen och hällde på lite kakao, mjöl, sojasås och glitter, nu var kreativiten igång på riktigt!

 

En härlig blandning av all möjligt!


 

Oljepasteller vad nästa! Både vanliga och torra. Jag kände mig inte särskilt inspirerad av de vanliga oljepastellerna, det var svårt att få till fina övergångar mellan färgerna som jag ville. Men med de torra oljepastellerna, så var det mycket mer tillfredställande. Med mina fingrar kunde jag flyta runt färgen och manipulera bilden på ett sätt som inte var möjligt med vanliga oljepasteller..

 

Överst med vanliga oljepasteller, nederst med torra oljepasteller

 

Sedan till ett av momenten som jag gillade mest, kanske beroende på mitt behov av ordning och mönster och "korrekthet"! Mats tog den 15x15cm bilden jag hade gjort i början av dagen, med olika typ av papper och gjort 12 färgkopior av den. Med dessa kopior skulle vi skapar nya mönster och former. Det var väldigt tillfredställande och så roligt (nästan otroligt!) vilka nya fina och spännande mönster och bilder kunde skapas av någonting så enkelt. Jag kunde har suttit betydligt längre och skapat och flyttat runt på mina pappersbiter. Jag var plötsligt lite stolt över det jag hade åstadkommit!

 

 

 

Jag funderar på att köpa en ram och sätter upp de på väggen hemma! Om jag, som vuxen, blev så pass tagen och inspirerad av detta, så undrar jag hur en barngrupp skulle känna. Att kunna skapa någonting stort utav någonting så litet. Någonting som de dessutom själva har skapat. Man blir mer än lite sugen att prova detta i en barngrupp. Med denna aktivitet, går det inte att undvika matematik, det få man på köpet! Det är mönster, former, ordning, läge, riktning och förändring. Såklart är det också teknik. Det är byggande, skapande och konstruktion, i 2D. I Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10) står det att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge, riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring" och att barnen "utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap". Allra sist innan det var dags att börja städa i bildsalen ville jag prova igen med den flytande akvarellfärgen på flanopappret. Det var riktigt spännande, och jag kan bara tänka mig vad barn skulle känna och uppleva med samma material och möjlighet till utforskning.

 

Utan att tänka på det då, så blev det av "misstag" en optisk medelpunkt i den övre höger delen av bilden. Det är kanske därför jag finner bilden så tilltalande. Ögonen kan vila någonstans, de dras till den delen av bilden.

Att summera dagen är svårt, det var en aktivitetsfylld dag med många spännande nya intryck och utmaningar. Lite som barn upplever alla dagar kanske? Inte konstigt att de blir trötta vid dagens slut, det var jag i alla fall! Jag vågade prova nya saker, att kombinera material som jag aldrig hade tänkt skulle fungera förut, att tänka ett steg längre än akvarellfärg=akvrarellpapper. Saker som ligger hemma till ingen nyttja kan hitta nya användningsområden i förskolan, om man bara tillåter sig själv att tänka till lite extra. Man ska ta tillvara på allt, även material som inte ses som pysselmaterial. Särskilt material som är gratis! Jag har blivit tvungen att se saker från nya perspektiv och tänka "hur man annars kan göra?" "hur blir det då?" "allt är värt att prova åtminstone en gång!". Det finns inget rätt eller fel, bara olika sätt att göra saker. I misslyckandet, så lär man sig ändå. Det var några tillfällen under dagen när jag fick slänga saker. Jag skulle måla med vattenfärg på ett väldigt tunt papper som bara gick sönder. Men jag tänkte efteråt "Jaha, nu vet jag det!" Det är under processen man lär sig, inte av den färdiga produkten. Produkten behöver blir fin, fint är ändå bara en tolkningsfråga. Vem bestämmer vad som är fint och fult?

Barn är nyfikna, vi måste ta tillvara på denna nyfikenhet och deras sätt att kunna se saker som de är, inte hur de ska vara. För barn är det många gånger lättare att "tänka utanför lådan". De bryr sig mindre om vad som anses som rätt eller fel. De vill veta vad som händer när man blandar vatten, olja, mjöl och salt! Körling (2011, s. 45) beskriver "Den bästa läraren är den som tar emot nyfikenheten hos det barn som är nyfiket och som vill delta och tillåts göra det utifrån bara den viljan." Vi som pedagoger ska inte sätta upp ramar och begräsningar när barnens nyfikenhet är som mest. Körling (2011, ss. 109-111) fortsätter och redogör för hur lärande sker genom nyfikenhet. Barnet kan bli inspirerat av någonting, ibland vill barnet bara iaktta länge, andra barn vill direkt pröva. För att nyfikenhet ska väcks i ett barn, behövs en stimulus. Man ska erbjuda material, det är det som väcker intresse och nyfikenhet hos barnen. Miljön har också en betydande roll i lärandet. Den ska skapa bra förutsättningar så att lärande kan ske och är tillåtande. Det barn som är nyfiket, kan genom sitt agerande, lust att lära och sitt vilja att prova någonting nytt väcka nyfikenhet hos andra barn. Det smittar av sig. Att arbeta med bild är någinting som ska strävas efter enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010). Här står det att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama" (Lpfö 98, rev. 2010, s. 10) Genom att arbeta med bild uppfyller man detta strävansmål i läroplanen. Barnen möter och får chansen att lära sig genom att använda så många olika material och tekniker. Samtalet som sedan förs under arbetet och efter är lärorikt för alla barn som är involverade. Det är lärorikt att få återberätta vad man har gjort och också att få lyssna på någon annan som berättar vad de har gjort.

 

 

Referenser:

 

[1] Mats Andersson. Bildworkshop 1, Högskolan i Borås. 2016-05-17

 

Körling, A-M. (2011). Nu ler Vygotskij - eleverna, undervisning och Lgr 11. Stockholm: Liber.

Läroplanen för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket








Bild föreläsning - estetiska lärprocesser

På denna föreläsning berättade Mats Andersson [1] om vart ordet estetik ursprungligen kommer ifrån. Det kommer från det grekiska språket och kan översättas till det sinnliga eller det vi kan uppfatta med våra sinnen. När vi pratar om begreppet "estetiska lärprocesser" så utgår vi ifrån ett helhetsperspektiv av människan. Där alla sinnen uppfattas som lika viktiga. Det vill säga hörsel, känsel, syn, doft och smak. Man utforskar och lär sig genom hela kroppen, och genom alla sinnen. Hur vi lägger upp verksamheten i förskolan är avgörande för att kunna erbjuda barnen en meningsfull vistelse i förskolan. Vad ska vi erbjuda för material? Vad erbjuder vi för miljöer? Vad har vi för förhållningssätt som pedagoger? Man måste ständigt reflektera över sitt arbete och sitt sätt att förhålla sig till estetiska lärprocesser. Vill jag vara den tillåtande, lyhörd och uppmuntrande pedagog, eller den pedagog som oftast säger "stopp" och "nej"? Jag vet vilken jag vill vara! Jag vill kunna visa barnen glädjen i utforskande och experimenterande. Att ingenting blir fel, allt är tillåtet och att tillsammans är vi på en spännande resa mot lärande och kunskap. På ett lustfyllt sätt.

Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 7) står det att förskolans uppdrag är att barnen "ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga och tänka själva, handla, röra sig och lära sig. dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska". Genom att arbeta utifrån olika tematisk arbete kan man erbjuda barnen flera olika estetiska lärprocesser inom bild, musik, textil och bild till exempel. Lärande genom alla sinnen.

Mats Andersson [1] förklarade hur man kan få med estetiska lärprocesser i nästan allt man gör i förskolan. Om ett barn försöker att klättra uppför en rutschkana, ska den stoppas från att göra detta? Vad är det barnet lära sig genom att prova detta? Barnet lär sig att det är brant, att det är svårare att klättra upp än det är att åka ner. Det tar längre tid att klättar upp än det ta att åka ner. Rutschkanan ser glansig och halkigt ut. Om det är isigt, då är det nästan omöjligt att ta sig upp! Om barnet kastar sand och löv på rutschkana och sedan åker ner, vad händer med allt sand och alla löv då? Hur låter det när jag åker över sand och grus? Vad händer om något annat barn åker ner medan jag klättra upp?! Det är estetisk lärprocess där barnet använder sig utav flera olika sinnen. Hörsel, känsel och synen. Som pedagog ska man ta ett steg tillbaka ibland och se lite mer. Vad var det som hände här? Är detta en lärande situation? Man ska inte vara så snabb att alltid ingripa i situationer som kan uppfattas som lite farliga eller lite förbjudet. Det är oftast då barnen lär sig mest och har mest roligt!

 

Referens:

[1] Mats Andersson. Estetiska lärprocesser, Högskolan i Borås. 2016-05-02

Didaktiska apsekter av olika material, föreläsning och workshop

Idag hade vi vår första föreläsning och workshop om didaktik, det handlade om didaktiska aspekter av olika material. Föreläsaren var Marie Lundgren.

Det är viktigt att tänka att det finns ingenting som heter "didaktisk material" istället kan allt material användas från en didaktisk aspekt. Samma material kan användas för olika syften och inte bara det det är tänkt till. Här gäller det att tänka utanför lådan, fånga stunden och utmana sig själv i att se nya användningsområden i traditionella läromedel och leksaker. Så fort man börjar att prata och resonera kring ett material, så blir det ett didaktisk material.

Under denna första workshopen om "Didaktiska aspekter på olika material" delades vi upp i små grupper. Sedan valde vi material från ett bord, saker som är vanliga i en förskola. Vi skulle utmana oss själva att se dessa saker med nya ögon. Hur kunde detta material användas på ett didaktisk sätt, ett sätt som visar på nytänkande. Hur skulle vi spinna vidare i en barngrupp? Hur kan man väva in till exempel; bild, textil, matematik och drama i ett och samma material som utgångspunkt. Våran grupp valde dessa saker som syns på bilden här:

Det var lätt att bara ser matematiken i dessa föremål. Det visade sig vara svårt att komma ifrån de traditionella sätt som man använder dessa material. I gruppen utmanade vi oss själva att komma på andra sätt att använda dessa material. Till exempel:

• Genom att kasta tärningen och sedan hämtar lika många saker som visas på tärningen
• Dramatisera boken, eller en händelse i boken.
• Att skapa ansiktsmasker som föreställer djuren man möter i boken.
• Att skapa en egen kulbana i skogen genom att gräva en bana som kulorna kunde rulla nedför.
• Att sortera glaskulorna efter olika egenskaper.
• Att väga glaskulorna och hitta andra saker som väger lika mycket.
• Att återskapa färgerna i glaskulorna med färg och olika typ av paper och annat material.
• Samtala kring djuren man möter i boken.

Valmöjligheterna är oändliga, det gäller att försöka se saker på ett nytt sätt. Lättare sagt än gjort verkade det som!

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 7) står det "Att skapa och kommunicera med hjälp av olika utrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande".

Här finns många stora kunskapsområden att beröra. Det är vårt ansvar som pedagog att ge barnen möjligheten att möta dessa olika didaktiska former som lärande kan ske. Men man ska inte glömma att informellt lärande alltid sker. Det är inte bara under "lärande situationer" som barnen erövrar kunskap. Ofta behöver barn tid själva för att bearbeta vad som har hänt och vad de har upplevt. Det kan komma frågor dagar eller veckor efter en aktivitet. Barnet har funderat och tänkt på det de har upplevt och försökt att se samband med andra upplevda erfarenheter.

Tre frågor man ska ställa sig själv som pedagog är "Vad? Hur? och Varför?" Vad vill jag att barnen ska lära sig eller utforska? Hur ska jag går till väga? Slutligen, varför tycker jag det är viktigt? Genom att ställa sig själv de didaktiska grundfrågorna har man genomgått ett slags momentplanering. En del av denna termin blir att skapa ett nytt didaktisk material att ta med oss ut på VFU. Jag ska vara i en förskoleklass. Denna föreläsning och workshop var ett sätt att väcka lite tanker. Hur skulle jag kunna använda material som redan finns på ett nytt sätt? Hur kan man bygga vidare med material som finns på verksanheten?

Referens:

Läroplanen för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Introduktion till didaktik

Hej!

Detta är mitt första inlägg i bloggen! Spännande! Känns lite ovant eftersom detta är första gången jag skriver i en blogg. Men det känns väldigt aktuellt med tanke på hur digitaliserad världen blir och hur mycket datorer och sociala medier som används i omvärlden och nu i förskolans värld. Många förskolor använder sig av olika bloggar och websidor för att dokumentera. Användningen av dessa verktyg kommer snarare att öka än minska i framtiden. Det gäller att vara ett steg före! Att känna sig bekväm med att använda bloggar, hemsidor och andra verktyg på datorn är en viktig kunskap att ha med sig från förskollärarutbildningen.

Jag läser förskollärarutbildningen på Högskolan i Borås och läser nu min sjätte termin av sju. Så vi är snart i mål! Under utbildningen har jag haft studieuppehåll och fått mitt tredje barn. Denna tiden hemma har gett mig tid att reflektera över mitt yrkesval och det känns mer rätt nu än någonsin. Nu ser jag väldigt mycket fram emot att komma ut i arbetslivet och använda alla mina kunskaper på "riktigt". Samtidigt är det är lite skrämmande att veta att snart börjat livets nästa kapitel! Framtiden är fylld av ovisshet och äventyr, men det är det som gör livet spännande!

Kursen som vi läser nu heter Didaktik, estetiska lärprocesser och barns meningsskapande i språk, kommunikation och matematik. Kursen ser ut att vara mycket kreativ och vi har stora ramar att arbeta inom, med utrymme att uttrycka oss själva. Jag kanske inte ser mig själv som en väldigt kreativ person, men mitt intresse för det är stort och det ska blir spännande att utmana mig själv och förhoppningsvis få mer självförtroende. Vanligtvis är jag den som gillar att ha kontroll och koll på det mesta, att kunna släppa på detta lite under terminens gång kommer att bli min stora utmaning!