Hannah's hemliga låda - Fonologisk medvetenhet

Detta inlägg berör kursmålet:

• Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, använda, utvärdera och dokumentera och kritiskt granska ett eget tillverkat didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Vad?

Jag har tillverkat olika uppsättningar med kort där målet är att barnens fonologiska medvetenhet ska utvecklas.

 

Med de lila korten ska barnen, i par, bestämma bokstaven på vad det som finns på bilden börjar på. Med de blåa korten ska barnen, i par, bestämma bokstaven på vad det som finns på bilden slutar på. Med de gröna korten ska barnen, i par, bestämma vilket ord (som bilderna föreställer) som är längst. Med de röda korten ska barnen bestämma hur många stavelser ordet har. Varje par får varsin klädnypa att sätta fast på kortet vid den bokstav eller bild som de tror är det rätta. En helklass aktivitet som görs i en ring på mattan. Jag bestämde vem som skulle arbeta med vem i gruppen.

Varför?

Detta didaktiska material ger barnen chansen att utveckla sin fonologiska medvetenhet. Barnen lär sig genom att diskutera och samarbeta med en kompis. Förklara varför de tycker att det är  till exempel "g" som är svaret och lyssnar på någon annan som resonerar. Det står i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016, s 20) att "undervisning ska ge eleverna möjlighet att utveckla goda kamratrelationer samt känna tillhörighet och trygghet i elevgruppen. Eleverna ska också ges möjlighet att utveckla och pröva sin identitet och sina uppfattningar i möte och samspel med andra." Denna aktivitet ger barnen möjligheten att arbeta tillsammans med en klasskamrat och kan hjälpa till att utveckla bra relationer mellan barnen. Särskilt om barnet arbetar med ett barn som de kanske inte så ofta väljer själv att leka eller jobba tillsammans med. Det var inte alltid att båda barnen i paret var överens om vilket svar som var det rätta. Det gällde att förklara och resonera och lyssna på någon annan som tyckte någonting annat än sig själv. Det står i Lgr 2011 (rev, 2016, s. 20) att "därigenom ska eleverna ges förutsättningar att utveckla tilltro till sig själva samt sin förmåga och att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt". Det blev aldrig någon konflikt under aktiviteten. Men det erbjöd barnen en trygg arena för att argumenterar för sin sak och ta till sig det de andra sade. Barnen kunde känna en stolthet att de hade lyckats och att tillsammans i paret hade de lyckats. De gånger barnen hade valt fel ord som svar, så var det inte på en individuell nivå. Det kan kännas tryggare för barnet att "misslyckas" tillsammans med ett annat barn, så man inte känner att man står där ensam med sitt fel svar. Det står också i Lgr 2011 (rev. 2016, s. 22) att "undervisning ska behandla centrala innehåll. Bokstäver och andra symboler för att förmedla budskap". Denna aktivitet ger barnen möjlighet att möta ord, bokstäver och bokstavljud på flera olika sätt.

Hur?

Vid ett tillfälle använde jag korten "Börjar på?" och "Slutar på?". Vid ett annat tillfälle använde jag mig av korten "Vilket ord är längst?" och vid ett annat tillfälle använde jag mig av korten "Hur många stavelser. Den sistnämnda var en mer omfattande aktivitet. Vid alla tillfällen satt klassen i en ring på mattan. Jag introducerade tillfället med en liten introduktion. Jag frågade klassen om de kunde höra vilken bokstav olika saker började på och slutade på, om de kunde höra vilket ord som var längst och hur många stavelser ett ord hade. Lite för att se på vilken nivå barnen var och hur mycket de kunde sedan tidigare. Det verkade som att stora delar av klassen var ganska bekväma med vilken bokstav ett ord började på. Lite svårare var det att höra vilken bokstav ordet slutade på. Jag frågade också om barnen kunde höra vilken ord var längst när jag gav de några exempel.

När det gällde att arbeta med "Hur många stavelser?" korten hade jag en längre genomgång på vad det betyder att lyssna på och höra stavelser i ett ord. Jag hade en "ägg" maracas i min hemliga låda som jag använde mig av för att hjälpa barnen att höra stavelser i olika ord. Jag frågade först om det var någon i gruppen som visst vad en stavelse var, eller om de visste hur man kunde räkna stavelser i ett ord. Jag fick lite olika svar med det verkade som att det var ett nytt ord för barnen. Min handledare berättade för mig innan att de hade vid något tillfälle tidigare klappat sina namn. Men att de inte hade byggt vidare på detta med stavelser vid detta tillfället eller använt sig av ordet "stavelser". Jag sa mitt namn samtidigt som jag skakade i ägget. Hannah. Två skakningar av ägget. Två stavelser. Jag sa namnen på de andra pedagogerna i rummet och skakade ägget samtidigt och sa hur många stavelser deras namn hade. Sedan gick jag runt ringen och bad alla barn att klappa sitt namn. Det var inte alla barn som lyckades klappa rätt antal stavelser så jag hjälpte till med mitt ägg så de ser och hör hur många stavelser deras namn innehöll. Sedan tog jag några andra exempel av föremål som fanns omkring oss i klassrummet. Bord, fönster, stol, matta osv...

Innan jag delade upp gruppen i par visade jag alla hur korten såg ut och förklarade vad de skulle göra. Sedan delade jag ut kort och en klädnypa till alla par. När alla par hade valt det svaret som de trodde var rätt gick vi ringen runt och jag frågade barnen om de kunde visa sitt kort för gruppen och berätta vilken bokstav, siffra eller ord de hade valt. Där det blev fel svar, hjälpte jag till så att barnen kunde svara rätt, genom att repetera ordet eller orden eller genom att klappa ordet. De kunde också ta hjälp av en kompis som kunde hjälpa de att svara rätt. När alla hade svarat bad jag barnen samla ihop korten genom att skicka runt högen i ringen. Det var ett genomtänkt sätt att hjälpa barnen att utveckla sina finmotoriska färdigheter, genom att hålla ordning på en växande hög med glansiga halkiga kort! Barnen hade då bara klädnyporna kvar framför sig. Jag bestämde att samla dessa på ett roligt och lärorikt sätt. Jag hade målat alla klädnypor i olika färger. Jag frågade om det var någon som kunde regnbågens färger och i vilken ordning de kom. Sedan skulle alla barn som hade röda klädnypor lägga de först, sedan orange osv så det bildades en regnbåge i mitten av ringen. Jag tycker det viktigt att avslutandet av en aktivitet också är genomtänkt, lärorik och rolig.

När det gäller avslutningen av "Hur många stavelser?" aktiviteten utvecklade jag det lite mer för att få in lite matematik också. Jag bad alla barn klappa sina namn igen för att påminna de hur många stavelser deras namn hade. Jag sade att vi skulle göra en "undersökning". Innan jag gick vidare frågade jag gruppen om de visste vad en undersökning var. Ett barn sa att det var någonting som man gjorde hos doktorn. Ja, det var rätt! Men att vi inte skulle göra en sådan undersökning! Vi skulle ta reda på någonting.

Jag lade fyra lappar på mitten av mattan och en hög med kaplastavar. En och en fick gå in i ringen, ta en kapla stav och lägga den över den siffra som stämde med antalet stavelser i sina namn. Man kunde sedan se vilket antal stavelser som var mest vanligt i klassen. En pojke sa att det var 20 kapla stavar över 2 lappen. Jag frågade hur han kunde ser att det var 20. Han sa att det var "5 plus 5 plus 5 plus 5". Alldeles riktigt. Min handledare frågade honom om han flyttar på kaplastavarna på ett sätt för att visa att det  är 5+5+5+5. Utan att flyttar de från sin rad. Han satt där vid raden en liten stund och provade olika sätt att lösa det på. Sedan fick han ta hjälp av en kompis som kanske kunde hjälpa honom. Det gjorde de tills slut genom att flytta de närmare varandra i grupper om fem. Ett tillfälle att synliggöra matematik i vardagen, med leksaker som används dagligen för andra ändamål. Barnen fick räkna, fundera och kunde sedan avgöra vilket antal stavelser var mest vanligt, nästan mest vanligt och mest ovanligt osv. Under sångstunden som hade varit i skolan veckan tidigare hade barnen lärt sig en ramsa om de olika månaderna och de tillhörande tecknen för alla månader. Jag avslutade denna aktivitet genom att teckna en månad. Alla barn som var född i denna månad skulle hämta en kaplastav och lägga den i kaplastavslådan igen. Ett sätt att koppla ihop olika delar av barnens vardag och kunskap. Ett roligt, kontrollerat och lärorikt avslut till denna aktivitet också.

Vid ett senare tillfälle, när barnen hade fått arbeta med alla olika kort "Börjar på?", "Slutar på?", "Vilket ord är längst?" och "Hur många stavelser?" lade jag ut alla kort i mitten av ringen upp och ner på. Jag bad ett barn i alla par väljer ett kort från mitten. Innan de vände på sina kort gick jag igenom vad då alla olika färger på korten betydde. Att de röda var "Hur många stavelser?" osv. För att påminna barnen vad det var som var uppgiften med de olika korten. Jag upptäckte att barnen tyckte att detta var väldigt roligt, de fick nu välja korten själva. Jag kunde ha gjort denna aktivitet flera gånger men tiden räckte inte till!

Utvärdering

Dessa aktiviteter var roliga att genomföra och jag kände att barnen var med hela tiden, att de var aktiva och att de också upplevde aktiviteterna som roliga. Det var väldigt roligt att titta ut över gruppen när de arbetade i par för att lösa uppgiften. Det var mycket prat och funderingar och räknande och ljudande av ord. Det var väldigt givande att arbeta på detta viset upptäckte jag, även de barn som inte hade kommit lika långt med sitt läsande och fonologiska medvetenhet kunde lyckas med uppgiften eftersom de jobbade i par. Vissa par behövde lite extra stöttning av en pedagog, men de flesta par kunde tillsammans komma fram till ett svar. Inte alltid det rätta svaret, men de hade samarbetet och kommit överens om ett svar som både var nöjda med. Återigen, måste jag blir bättre på att inte prata samtidigt som barnen fortfarande pratar med varandra. Jag måste vänta tills jag har fått allas uppmärksamhet innan jag förklarar vidare eller ställer en fråga. Jag hade också kunnat gå igenom korten som alla par hade fått först, för att dubbelkolla att alla visste vad de hade på sina kort ifall det fanns några oklarheter eller funderingar.

Det är absolut ett didaktisk material som jag ska och vill använda mig av i framtiden. Jag tror att det skulle kunna användas med de äldste barnen i förskolan och kan säkert göras om för att kunna används med även mindre barn. Att bara visa bilderna och fråga barnen vad det är på kortet till exempel. Vilka kort är det djur på? Vilka kort är det mat på? Tror de att trädet eller plommonen är tyngst? Ett flexibelt och mångsidigt material.

Under mina sista fältdagar hade barnen fått en uppgift i sina arbetsbok om att lyssna efter de längsta orden. Det fanns två bilder. En trappa och en tupp till exempel. Barnen skulle ringer in bilden av det som hade det längsta ordet. Jag hörde två pojkar som satt bredvid varandra resonera. Ena pojken satt och klappade orden. Den andra pojken sa "Nej! Det är inte hur många stavelser ordet har, den är hur långt ordet är!" Jag satt och log lite, det var härligt att se och höra barnen arbeta och resonera tillsammans på detta viset. Precis som de hade gjort under mina andra didaktiska aktiviteter.
Det var också roligt att höra ett barn använda sig av ordet "stavelser" som var ett nytt ord för honom och som han hade lärt sig bara veckan innan. Det var en liten bekräftelse för mig att barnen hade verkligen lyssnat och tagit till sig av det vi hade gjort tillsammans. Åtminstone denna pojken hade utvecklat sitt ordförråd, sina kunskaper kring ord och sin förståelse av hur ord är uppbyggda.

Referenser:

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016) Skolverket: Stockholm.