Textilmuseet i Borås

Idag besökte vi Textilmuseet i Borås och fick en rundvisning av Karin Olsson Lindström, anställd på museet. Vi togs emot i deras hall, en plats för besökare att hänga av sig och lägga undan medtagna väskor som man inte vill bära med sig. Olsson Lindström [1] berättade hur de var missnöjda med utformingen av detta område. Museet hade flyttat i in de nuvarande lokalerna för ungefär två år sedan, och tyvärr hade personalen inte fått vara med under planeringen av ytan och inredning lika mycket som de hade önskat sig. Så möjligheter för barnen att hänga av sig var begränsat till en vagn som enligt henne inte uppfyllde funktion tillräckligt bra. Detta tänk genomsyrade resten av besöket. "Är det barnvänligt?" "Når barnen upp?" "Ser de tillräckligt bra ?""Skulle barnen uppskatta detta?" Frågor som vi i förskolans värld är vana att ställa oss själva. Det är så viktigt för barnen om de ska få ut så mycket som möjligt från en upplevelse, att den är anpassad efter deras behov. Att saker finns tillgängliga och att det är inbjudande till utforskning.

Museet var format så att det var bara att kliva in efter man hade hängt av sig, på så sätt skulle barnen fort kunna komma igång med att utforska och uppleva vad museet hade att erbjuda dem. "Hon" var väldigt mån om hur denna ingång och bemötande skulle upplevas och kännas för besökare och barn. Att man direkt kände sig välkomna och togs emot på ett positivt sätt.  Igen, kan man dra paralleller till förskolans värld, där hallen, ingången och bemötande är avgörande för både barnen och föräldrar. Det skall kännas tryggt, välkomnat och efterlängtat. Enligt "hon" var det viktigt att känna till barnens behov, om man kände till de, så blev allt annat så mycket lättare. Hon fortsätter med att berätta att hon upplevde att allt som barnen kunde upptäcka på egen hand gav positiva upplevelser. Att barnen behöver oftast inte slussas runt från en utställning till en annan. När barnen får friheten och möjligheten att upptäcka och utforska på egen hand, så får de givande och lärorika upplevelser.

Det fanns två tillfälliga utställningar som vi tittade på under besöket på museet. Brodera på stickat och Shapes of fashion - Nordic artwear. Förutom de utställningar som var permanenta på museet. Brodera på stickat var en utställning av konstnären Britt Mari Christoffersson. Hon hade använt många olika geometriska former och mönster och sytt på kvadratiska ullplattor, bland annat. Det var en väldigt fin utställning, möjligtvis någonting som vuxna skulle uppskatta mera än barnen. Här fanns det ingenting som barnen kunde själva känna på eller röra vid. Men man kunde använda denna utställning som inspiration om hur man skulle kunna arbeta med textil i förskolan, som vi själva fick prova på senare under förmiddagen.

Det var härliga färger och mönster, jag hade svårt att låta bli att känna på allting, så jag undrar hur en barngrupp skulle kunna låta sakerna vara? Vissa utställningar är det fritt fram att känna och prova och testa. Men det gäller inte alla utställningar. Vi kom in från ett rum innan där det var väldigt fritt att ta på sakerna. Det är möjligtvis svårt för barn att ställa om sig från rum till rum. Vad får jag göra härinne? Vad finns det för regler här? Varför får man känna på saker därute men inte härinne? Det kan blir intressanta diskussioner med barnen om hur man ska förhålla sig till konst och utställningar. Att det finns olika regler på olika ställen. Lättare för oss vuxna att förstå, men kanske svårare för en barngrupp att förstå? Värt att prova, om man vågar! Samma gällde nästa tillfälliga utställning. Shapes of fashion - Nordic artwear. Mycket att titta på, inte så mycket man fick röra vid.

Denna var svårt att låta blir att känna på! Hur skulle barnen reagera?

Denna var obehaglig på ett väldigt intressant sätt, man ville inte titta på den, samtidigt var man tvungen att göra så för att den var så annorlunda. Jag skulle vara väldigt intresserad att se och höra hur barnen uppfattade detta. Tycker de den är hemsk eller rolig eller har de ingen uppfattning alls? De var kanske 120 långa, så i barnens höjd och lätt att komma nära.

Den inbjudande dörren in!

I den sista bilden så var skyltdockorna inne i ett slags rum, Det fanns en dörr som såg inbjudande ut "kliv in!" Men enligt Olsson Lindström [1] vill de inte att man skulle gå genom dörren. Utställningen var inte av den typ att det skulle utforskas för hand! Ingen barngrupp hade hittills varit på besök i denna utställingen, men hon var väldigt intresserad i hur denna skulle uppfattas av en barngrupp. Utställningen hade öppnats för bara några dagar innan vi var där på besök. Hon sa att listen på golvet runt utställningen skulle höjas för att försöka hindrar folk från att gå in genom dörren. Jag var väldigt nära att gå genom den. När man ser en dörr, så tänker man "den ska jag gå i genom!" Jag kan lätt tänka mig att barnen skulle också tolka denna dörr som en "välkommen in!" Utställningar kan inte utformas bara efter barnens behov och hur de skulle tolka dem. Men samtidigt vill man göra kulturella institutioner till en plats där barnen kan vistas utan att behöva alltid känner att de är högt kontrollerade i vad de får och inte få göra. Jag tror barn snabbt skulle tröttna på en massa regler och därmed tappa intresset för själva utställningen. Samtidigt så tycker jag inte att det är fel med vissa regler på vissa ställen. För det är så samhället är utformad och så det ser ut i deras framtid. Man måste anpassa sitt beteende i vissa situationer och på vissa ställen. Man få inte alltid göra precis det man vill göra. Det är också viktigt att barnen lär sig detta. Men det är viktigt att balansera dessa regler med en frihet att kunna utforska och upptäcka.

I bakgrunden spelades låg musik. Denna musik väckte känslor hos mig. Det var en sorglig musikstil, lite kuslig och spöklik. Det är säkert att konstnären ville förmedla en viss känsla genom att ha denna musiken på i bakgrunden. Jag tror att upplevelsen hade varit väldigt annorlunda om det hade spelats en annan typ av musik i rummet. Det skulle vara intressant att utforska detta vidare. Vad har musik för effekt för hur vi uppfattar olika typer av konst?



Efter en kort paus så hade vi en praktisk del av denna workshop. Olsson Lindström [1] sa att de försöker alltid koppla den praktiska workshopen kring en aktuell utställning som finns på museet. Så idag fick vi prova på att brodera och sy på stickat. Jag tycket att det var väldigt roligt och jag kan lätt se hur detta skulle kunna användas i en barngrupp. Man behöver få material. Stickad ull, som man möjligtvis kan få gratis från någon som tillverkar ullplagg, bitar som blir över. Man behöver också kardad ull i olika färger, filtnålar och skumgummi plattor för att ha som underlägg.

En hög med olika ullbitar, vi fick välja en bit som vi ville jobbar på.



Jag visst inte vad jag ville göra, men så fort jag satte mig vid bordet så började jag och så plötsligt hade jag gjort ett höst träd (det är höst ute just nu). Sedan fortsatte jag genom att göra träd som föreställde de olika årstiderna. Det var ett väldigt rogivande arbetspass, trots att jag stack mig själv två gånger med filtnålen! Jag satt länge, efter de flesta hade gjort färdigt och åkte hem, jag ville göra färdigt det jag hade börjat. En känsla som jag säkert delar med många barn. Den här önskan att göra färdigt det man har börjat. Hur ofta avbryter vi barnen mitt i en aktivitet för att det är dags för samling/lunch/utelek? Inte sällan är de ovilliga att avbryta det de håller på med. Jag kan förstå varför! Det är intressant att plötsligt få en liten insikt i deras upplevelse av hur vi vuxna alltid ska skynda på saker. Alltid ska någonting annat hända, det kanske upplevs som väldigt frustrerande och stressande? Någonting att fundera på, hur man ska förhålla sig som pedagog när ett barn är mitt uppe i en aktivitet som de verkligen inte vill avbryta. Måste man avbryta? För vem gör man det? Finns det en annan lösning?







Den färdiga årstidtavlan!

Referens:



[1] Karin Olsson Lindström, Textil museet, Högskolan i Borås 2016-10-24

Bild workshop 2 - eget paper och paper maché.

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Denna halvdag var det fokus på paper maché och tillverkning av eget papper. Att göra nytt från gammalt och med lite och billiga resurser var temat för dagen. Med tanke på den lilla budget många förskolor har så är denna aktivitet någonting som ligger rätt i tiden. Att återvinna saker som skulle annars slänga är någonting som är viktigt att prata med barnen i förskolan om. Man måste inte alltid använda dyra pysselmaterial när man skapar nytt. Man kan skapa nytt från gammalt, och det är oftast lika kul, om inte ännu roligare. Att se vilka roliga saker man kan skapa från ett material så vardagligt som gamla tidningar eller pappersrester från en papperstugg. Barnen får en djupare förståelse för vilken påverkan vi människor har på våran omvärld, och hur vi, som individer kan minska på denna påverkan genom att använda oss av en material som annars skulle slängas. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010 s. 10) står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra.

Sådana aktiviteter är utvecklande på många plan. Språkligt, genom att barnen möter nya ord, vokabulär och uttryck. Jag lärde mig till exempel att ramen som man använder i papperstillverkning kallas för en guska ram. Att man "guska" pappret. Barnen samtalar med varandra, pratar om vad de gör, lyssna och ger instruktioner och förklaringar. I Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10) står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. Det är precis vad barnen skulle få om de fick möjligheten att möta dessa material och tekniker som omfattas av paper maché och pappertillverkning.

Tillverkning av eget papper:

Tidningar klipptes ner i en stor låda med vatten. Det behövdes många tidningar. Var noggrann med att ta bort alla häftklammer.

Tidningar mixades ner i vattnet med hjälp av en stavmixer, barnen ska inte använder denna maskin. En vuxen måste ansvarar för denna delen. Sedan tillsatt vi röd och blå färg i pappersmassan.

Använd en guska ram. Sänk ner den i röran och lyft den långsamt upp mot ytan. För tjockare papper börjar att lyfta upp den långt under ytan. För tunnare papper lyfter man den mot ytan närmare ytan. Olika mängder av pappermassa fastnar ovanpå guska ramen på så sätt. Tilta ramen lite grann, låt överflödigt vattnet rinna av. Lägg en ullfilt eller en tidning ovanpå pappersmassan och vänd den upp och ner på. Torka bort lite av vattnet med en pappersbit innan man lyfter bort ramen. Pappersmassan ligger då kvar på underlägget.

Nu kan man göra pappret ännu mer personligt genom att använda stämplar, glitter, snören, naturmaterial och andra små saker man hittar!

Nu är det bara att vänta tills den har torkat, så har man en ny pappersbit. Det kan ta några dagar.

Tillverkning av paper maché:

Tuggat papper från en papperstugg är ett lämpligt material för att arbeta med paper maché. Gratis material! Fyll en lite plast mugg hälften full med vatten, tillsätt papper, mixa med en stavmixer (en vuxen!) men inte för slät, det måste vara kvar lite motstånd. Lite grötaktigt. Tillsatt lite tapetlim. Om konsistensen känns fel, prövar sig fram genom att tillsätta mer vatten, lim eller papper. Här får barnen verkligen arbeta med sina händer och gegga! Men det är inte säkert att alla barn känner sig bekväma med att arbeta så mycket med händerna, de kan vara med i den mån de vill. Inget tvång, genom att se andra barn göra det de själv inte känner sig bekväma med, så kan det inspirera dem att ge det ett försök. Ta ut en del av pappersmassan, lägg i en tygbit och pressa ut en del av vattnet. Nu kan man arbeta med händerna för att forma den som man vill.

Jag tillsatte röd färg och formade en hjärta.

Det är värt att nämna att pappersmassan som blir över INTE skall spolas ner i slasken. Spolar ner den i toaletten istället. Annars blir det stopp! Stavmixern ska bara användas av en vuxen och kontakten ska omedelbart dras ut efter användning.

Det var en väldigt givande eftermiddag. Jag hade aldrig gjort eget papper förut och bara kommit i kontakt med paper maché många år tidigare som barn när jag klistrade tidningsbitar på en ballong. Enligt Mats [1] så är det inte vad riktigt paper maché är! Jag kan lätt se att barnen i förskolan och skolan verkligen skulle trivas med att jobba med detta. Man får använda sina händer mycket, det är svårt att få det "fel" nästan allt kan räddas och det är inte med ett material som vi pedagoger känner att vi måste begränsa användningen av. Vi kan slappna av lite extra och låta barnen gå loss med papper, lim och vatten! Om förskolan inte har en guska ram, så kan den lätt tillverkas genom att spika ihop en enkel ram utav träbitar och sedan en bit myggnät fäst ovanpå.

Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

[1] Mats Andersson, Bild workshop 2, Högskolan i Borås. 2016-10-22

VFU fältdagar 1-3

Jag ska tillbringa min sjätte termins VFU i en förskoleklass. Detta hade jag önskat och jag såg verkligen fram emot att komma ut och se hur en förskoleklass fungerar till skillnad från en förskolegrupp. Är det verkligen så stora skillnader? Hur är dagen strukturerad? Är leken helt borta? Vad är det som barnen intresserar sig för? Vad tycker läraren är viktigt att barnen blir introducerade till i förskolklassen? Jag har haft egna barn i förskoleklassen, så någon uppfattningen hade jag. Men det var väldigt spännande att kunna komma mycket närmare verksamheten och ser hur den är utformad från insidan.

Den första dagen lade jag ner mycket energi på att lära känna barnen och pedagogerna och deras rutiner. Det är alltid spännande och samtidigt lite nervöst att komma in i en ny barngrupp. Vissa barn är lite mer avaktande än andra i början "vem är hon"?!" Samtidigt som jag ville kunna komma in i gruppen och prata med alla så var jag medveten att jag måste ta det på barnens villkor och inte vara allt för "på" dem i början. De ska kunna lära känna mig i deras eget tempo. Gruppen är ganska stor, 24 barn. Det gör att det är svårt att kunna ha alla barn sittande runt bordet när de hade sina dagliga arbetspass. Istället hände mycket av lärandet på golvet, runt mattan eller sittande på mattan framför den vita tavlan på väggen. När det var dags för ett arbetspass, så var det förväntat att alla barn skulle delta. Här kan man se en skillnad jämfört med förskolan där barnen sällan "måste" delta i en aktivitet om de inte vill. Det är inte så att barnen är tvungna i förskoleklassen, men förväntningarna på dem är högre. Det är en bro mellan förskolan och skolan. Så det är viktigt att barnen redan nu i förskolklassen börjar att bekanta sig med att vissa saker man ska vara med på, även om man själv gärna hade pärlat lite längre.

Jag pratade med min handledare innan jag kom ut på VFU om de arbetade kring någonting speciellt i klassen just nu, med tanke på att jag skulle utforma ett didaktisk material som jag skulle använda i klassen under min VFU. Enligt henne så arbetade de mycket  med språk och fonologisk medvetenhet och att göra barnen uppmärksamma på hur skriftspråk är uppbyggt, det vill säga att barnen lär sig att höra olika bokstavljud i ett ord, att kunna rimma och att kunna lyssna på stavelser. Jag tyckte att detta lät väldigt intressant, språk är ett område som jag själv brinner lite extra för. Kanske för att jag har själv ganska nyligen lärt mig svenska. Jag tycker att det är väldigt spännande att se hur barnen lär sig språk till skillnad från när jag som vuxen lärde mig att prata svenska. Det är en stor skillnad!

Jag hade redan innan jag kom ut på mina fältdagar många idéer om hur mitt didaktiska material skulle kunna se ut . Det finns hur mycket som helst man skulle kunna göra kring språk. Jag tror jag måste begränsa mig själv lite. Att koncentrera sig på ett område, och göra detta väl istället för att försöka röra alldeles för många språkliga områden. Jag ska förmodligen använda mig av upprepning och utveckling istället för att försöka hitta på väldigt många olika aktiviteter. Jag tror på så sätt att barnen lär sig mera och att det är bättre att följa barnen i deras utveckling och intresse. Jag tror det är viktigt att introducera ämnet på ett bra sätt, att få med barnen redan från början. Att man lägger en bra grund som man sedan bygger vidare på.

Jag pratade länge med min handledare på den tredje dagen om hur jag skulle kunna utforma mitt didaktiska material. Jag hade många idéer och det var väldigt givande att prata med henne. Hon är en otroligt erfaren och engagerat lärare. Väldigt stöttande och väldigt uppmuntrande. Hon sa också att hon tyckte mina idéer lät väldigt bra, men att det var viktigt att inte försöka göra för mycket. Saker tar oftast längre tid än vad man tror. Bättre att göra det långsamt och väl än att skynda sig genom en mängd olika aktiviteter. Så jag fick stryka några idéer jag hade, men det kändes bra att kunna lägga mer tid på det andra istället. Jag vill känna mig väl förberedd innan jag genomföra mina aktiviteter, det blir en trygghet för mig. Jag ska anteckna moment planeringar för mina aktiviteter. För att få klart för mig själv vad det är jag vill göra, varför och hur. Vad är mitt mål? Hur ska jag kunna nå målet? Hur kan jag hjälpa barnen att nå mitt mål med materialet?

Någonting som jag lade märke till direkt var att min handledare använder sig av GAKK. På tavlan hade hon satt upp bilder och ord som beskrev vad som skulle hända under dagen.

Bara veckan innan hade vi haft en föreläsningen och workshop med Camilla Carlsson [1] på Högskolan som handlade om TAKK och GAKK. Så det var roligt att se det ute i verksamheten också. De gånger som det glömdes att ta bort bilder från tavlan var barnen oftast väldigt snabba att påminna min handledare om! Det var uppenbarligen viktigt för dem att bilderna på tavlan överensstämde med där de var i skoldagen. Om utelek var kvar på tavlan fast de hade nu haft utelek och lunch, så var det viktigt att det stod rätt och att dessa bilder plockades bort. Barn känner en trygghet genom att de ser hur dagen är utformad. Barn i denna åldern har oftast svårt att avgöra hur lång tid saker och ting tar. Men genom att göra dagen synlig genom bilder så kan barnen få ett bättre grepp om hur lång skoldagen är. En dag så utbrast ett barn att det var en jättekort dag i skolan den dag för att det fanns betydligt färre aktiviteter på tavlan. Det vara bara så att dessa färre aktiviter skulle ändå ta lika lång tid som flera kortare aktiviteter, men intressant fundering från barnet! Tid är någonting man skulle kunna jobba mycket mer med i förskoleklassen. En diskussion en morgon vid samlingen var "hur lång tid tar det för er att gå/åka till skolan?" Svaren visade att barnen har väldigt svårt att uppskatta tid. Det var allt från 30 sekunder till 20 minuter. Min handledare poängterade att det kanske tog 30 sekunder att gå från klassrummet till matsalen, och bodde barnet verkligen så nära skolan som avståndet mellan matsalen och klassrummet? Ja, det gjorde dem! svarade barnet. Avstånd och tid är tydligen också någonting man skulle kunna skapa ett spännande didaktiskt material kring.

[1] Camilla Carlsson, Högskolan i Borås, TAKK och GAKK, 2016-09-16.

Fördjupning - Textil workshop 1 & 2 & 3- tovning, textiltryck, vävning, sömnad och broderi

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Textil är ett roligt material för barn att använda sig av. Olika material känns på olika sätt, de ser ut på olika sätt och så låter dem till och med på olika sätt. Att arbete med textil kan stimulera så många olika sinnen. I förskolan har jag sett barn väva, göra sykort, göra garnbollar, tillverka små väskor plånböcker, kuddar och djur. Min dotter som älskar att pyssla och skapa har haft förmånen att vara på en förskola där det fanns kunnig personal som har haft en del textilkunskaper med sig. Så det är härifrån som jag har mest erfarenheter av hur textil används i förskolan. I de förskolor där jag har haft mina VFU har jag tyvärr inte upplevt textil som pedagogisk redskap i lika stora utsträckning. Fingervirkning, garnbollar och vävning har jag stött på lite överallt, men något större mer omfattande projekt har jag inte träffat på. Jag upplever att textil har används mest som bara någonting att "pyssla" med vid ett bord.

Dagens workshop var i två delar. Förmiddagen provade vi några olika tekniker med ull och tovade på olika sätt. Tovning är en gammal teknik, föremål i tovat ull har hittats från omkring 400f. kr. För de flesta barn är det är ny teknik och det kan därför ett lämpligt tillfälle att prata om ull, vart det kommer ifrån och kanske till och med besöka en bondgård. Det ger barnen en större mer omfattande inblick i tovning och ull som helhet. Det är viktigt att visa detta handarbete respekt, och visa respekt för ullen eftersom det har kommit från ett levande djur. Tekniker som denna är en del av vårt kulturarv och är en traditionell hemslöjd (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, ss. 17-23). Det står även med i Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010, s. 6) "I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmåga och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv - värden, traditioner och historia, språk och kunskaper - från en generation till nästa".

I en grupp skulle vi ta ett tema från en barnbok eller barnsång och återskapa den i tovat ull. Det skulle vara en bottenplatta och sedan några karaktärer, eller något annat passande från det valda temat på den tovade bottenplatta. Vi valde boken "Petter och hans fyra getter". Vi tovade en bottenplatta av brun, svart och vit ull. Lagren skulle ligger horisontellt och vertikalt så att hullingarna i ullen fibrer skulle låsas ihop. Sedan blötte vi ner hela plattan med såpvatten.

Vi använde fyra lager med ull

Vi rullade sedan upp plattan i bubbelplast och en handduk och rullade den i 5-10 minuter, för att få hullingar att fastna i varandra så att plattan blev hel och någorlunda styv.

Bottenplattan täcks med bubbelplast och rullas ihop i en handduk

Rullningen!

Sedan gjorde vi figurerna som vi lade på bottenplattan, blötte ner en gång till och rullade ytterligare i 5-10 minuter. Slutresultatet kom som en överasking! Man vet aldrig riktigt hut det kommer att se ut när man tar bort handuken och bubbelplasten, vissa saker rör på sig lite grann, en del av förtjusningen tyckte vi i våran grupp. Det blir lite som det blir!

Innan sista rullningen....

Färdigt! En av getternas horn stack ut utanför plattan, men det gjorde inget, det gjorde det hela mer levande tyckte vi. Den vita getens huvudet blev en del av den blåa getens rumpa, igen, en liten rolig överasking som barnen säkert skulle uppskatta ännu mer!

Sedan provade vi att tova ull runt a bit skumgummi. Enligt Berg [1] är det lämpligt att introducera tovning till små barn när man har en sak att tova runt. Det kan vara en bit skumgummi, en sten eller en bit trä till exempel. Det gör det lite enklare för dem. Jag började att tova runt en bit skumgummi som var som en kub. När jag hade tovat färdigt så såg jag att det såg ut som en tärning, för att få dit prickarna fick jag provar ytterligare en teknik med en tovnål eller filtnål. Det var riktigt roligt, men dessa nålar ska inte barn använder, de är väldigt vassa och har hullingar på dem. Barnen kan hjälper till istället att hålla i handtaget av nålen tillsammans med en pedagog. Jag var väldigt nöjd med min tärning, och den skulle kunna användas på riktigt. Denna teknik kräver väldigt få redskap, bara kardad ull, vatten och såpa och möjligen någonting att tova runt. Så jag anser det som en väldigt lämplig aktivitet att genomföra i en förskola eller i en förskoleklass. Runt tovning, finns det många tillfällen för diskussion. Detta i sin tur utvecklar barnens ordförråd och kunskap om naturvetenskap. Hur känns bollen när den är blöt och torr, vilken är tyngst? Flyter den? Blev den ett klot eller en kub? Här väver man in språk, matematik och naturvetenskap i en estetisk lärprocess (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, s. 24).

Eftermiddagen tillbringade vi på Textilmuseet i Borås. Jag hade aldrig varit där tidigare, så det var lite extra spännande att gå in dit. Jag blev överraskad att få veta att alla är välkomna, utan kostnad, på andra våningen. Där har man tillgång till deras tryckrum till exempel. Vilken fantastisk förmån! Det var här vi skulle vara i två timmar, för att prova på olika tekniker av textiltryck. Detta var helt nytt för mig, först kände jag mig lite vilsen, så många olika saker att prova, vart börjar jag?! Jag var också orolig att "göra fel", någonting som vi vuxna lider av i en större utstäckning än barn. Enligt min erfarenhet är de oftast mer villiga att prova sig fram utan att oroa sig för mycket om de gör "rätt" eller inte. Vi har mycket att lära oss utav barnen! Vi fick en genomgång av materialet och hur det skulle kunna användas.

Textilfärgen

En urval av alla saker vi kunde provar att trycka med

De textilfärgerna vi använde oss av innehöll tyvärr gifter och kemikalier som barn absolut inte ska få i sig. När det gäller de äldre barnen, så kan man använda dem eftersom de inte stoppar färg i munnen. Man ska ändå vara väldigt noga med att tvätta händerna ordentligt efteråt och skydda sina kläder väl. Med de yngsta barnen kan man istället använda vanlig giftfri finger färg för att trycka med. Inte lika hållbar, men vissa kompromisser måste man göra för deras säkerhet.

Att arbeta med textiltryck ger möjlighet till diskussioner om färg och form och även chansen att prata om olika kulturer och hur dessa olika kulturer använder sig av textiltryck. Det finns stora variationer i mönster, design och färger. Språket och matematik utvecklas i och med att barnen behöver använda sig av speciella termer, begrepp och vokabulär som associeras med textiltryck, Till exempel, vilka är grundfärgerna? Vad är en schablon? hur använder man en silkscreenram? Barnen behöver ofta arbeta som en grupp, komma överens om hur man ska göra, vad man ska använda, i vilken ordning och vad tyget ska användas till efteråt. (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, ss. 26-29).  Barnen tränar i att samarbeta, kompromissa, lyssna och utföra ett arbete med andra, en oerhört viktigt del av deras framtid i skolan och livet därefter.

Ett urval av all de saker vi kunde använda för att skapa olika mönster och tryck på tyget.

Vi gick loss på en stor tygbit, jag och några andra klasskamrater för att experimentera och se hur man kunde använda sig av de olika redskapen som vi hade framför oss. Det var väldigt roligt att kunna bara skapa fritt och kladda. Någonting som jag tror också barn skulle uppskatta. Att kunna utforska fritt utan en massa "måsten" eller mallar som ska följas. Det blir som det blir. Här fanns inget rätt eller fel, men jag kände ändå en viss oro att jag gjorde någonting fel!

Efter att ha provat lite olika tekniker så tog jag en egen tygbit och tryckte med olika stämplar och rullade blandade färger över hela tyget. Hade tiden räckt till hade jag gärna provat flera andra tekniker. Men detta var enkelt och effektfullt och snabbt att göra. Så jag tror absolut att det skulle vara en lämplig aktivitet att göra i en barngrupp. Det krävs inga dyra material, bara tyg och färg. Sedan kan man trycka med hur många olika föremål som helst. Man kan göra egna stämplar från potatis, man kan hitta små träbitar, skruvar, tegelbitar och plastsaker för att skapa spännande unika tryckmönster med.


Den tredje workshop handlade mer om vävning, broderi, sömnad, band och snoddar. Det fanns olika stationer som vi kunde prova.

Jag fastande vid symaskinen vid detta tillfället. Någonting som jag aldrig tidigare använt. Så det var en rejäl utmaning, och inte helt smärtfritt heller! I efterhand är jag lite besviken att inte tiden räckte till så att jag kunde provat alla stationer som fanns. Men efter en genomgång av allt material som varade i 45 minuter, hade vi inte mycket tid kvar på våran tre timmar långa workshop. Jag lade ner mycket tid på att sy en påse med hjälp av en symaskin.

Jag var inte helt nöjd med hur det blev, mina förväntningar var kanske lite för höga och jag jämförde min påse med andras. Någonting man ska undvika att göra! Flera andra i klassen hade sytt väldigt mycket på symaskiner tidigare. Så det är klart att det gick bättre och lättare och snabbare för dem än mig. Jag har nu bestämt mig i alla fall att jag ska lära mig hur man hanterar en symaskin. Men om detta kan används i förskolan är jag inte helt övertygad om. Jag har aldrig sett en symaskin i en förskola och jag känner inte heller att det är en lämpligt sak att introducera till barn i den åldern. När jag tänker tillbaka på workshopen nu, så ångrar jag mig att jag inte koncentrerade mer på de andra stationerna där det fanns fler aktiviteter som faktisk kunde utföras i en förskola. Till exempel vävning, broderi och olika flätor och band.

Vävning i förskolor händer mest på en liten vävram, men man kan faktisk väva på många olika saker och med många olika material än bara garn. Mycket av det broderi man träffar på i förskolor är så kallade sykort. En katt till exempel har ritats på ett kort, och barnen ska följer den förbestämda ritningen. Istället kan barnen måla sina egna ritningar och föra över dem till en bit kartong, som ska bli sykortet. Genom att sätta fast teckningen på en bit kartong och sedan sticker hål genom pappret till kortet.

Att tvinna och fläta band är någonting som oftast går rätt fort och någonting som inte heller kräver dyra verktyg eller material. Igen, en aktivitet som passar bra i förskolan. Barnen utvecklar sin finmotorik och får en bättre förståelse för de grundläggande egenskaperna i mätning, antal och mönster. Det är ett enkelt sätt att skapa någonting med sina händer (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s.71). När man arbetar med band och snoddar möter barnen lägesorden hela tiden. Under, över, bakom, framför, längst till höger, i mitten, varannan osv. Det är viktigt att det finns en vuxen nära tills hands under textil arbete (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 83).Trots att det är själva lärprocessen som är central i allt estetisk arbete är det ändå viktigt att barnen kan känna en stolthet över ett färdigt arbete och inte bara ge upp när någoting  krånglar, blir fel eller är för svårt. Om barnen ger upp mitt i ett arbete är det osannolik att detta barn kommer att känna att det vill försöka igen en annan gång- Känslan av att ha misslyckats kommer förmodligen att sitta kvar. Att arbeta med sina händer och att kunna uttrycka sig genom textil ska vara en glädjefylld process.

Hur kan jag som pedagog i förskolan använda mig av dessa dagar?

Jag fick mycket inspiration under dessa två dagar. Fick möjligheten att prova på en mängd nya tekniker och fick experimentera med många olika material och redskap. Under dessa workshop fick jag se och uppleva själv hur textil kan utmana barnen på så många olika plan. Det språkliga, med alla de nya uttryck och vokabulär barnen blir exponerat för. Det matematiska med alla de begrepp som används när man beskriver vad man kan göra, till exempel, horisontellt och vertikalt, större och mindre, tjockare och smalare. Det finmotoriska som barnen får chansen att träna på och utveckla. Ett projekt som heter "Räkna med textil" visade, enligt Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 3-4) att när man kombinerade matematik med praktiskt arbete, det vill säga, arbete med textil så kunde barn klara matematiska problem som låg på en högre nivå. Till exempel, kunde de räkna med större tal än vad matteboken krävde. En del av detta projekt var att be barnen skapa en teckning av det de vill åstadkomma med sitt textil arbete. Det uppmuntrade barnen att tänka abstrakt när de sedan skulle tillverka det de hade ritat. Att ständigt gå från det abstrakta till det konkreta och tillbaka under tillverkningen gav barnen användbara färdigheter som kunde utnyttjas i skolans andra ämnen.

Jag ska ta med mig att textil i förskolan kan vara så mycket mer än det man tror. Det är inte bara "att pyssla". Det barnen gör när de arbetar med textil kan vara så mycket mer om vi pedagoger har ett klart syfte om vad vi gör och varför. Det finns ett värde i det barnen gör, allt som tillverkas behöver inte vara någonting särskilt. Det är lärprocessen under tillverkningen som är centralt. Sedan är det såklart också roligt att ha lite större projekt där det de tillverkar kanske kommer till användning också. Till exempel nya gardiner, ett gemensamt konstverk som pryder en vägg, nya tallriksunderlägg till julfesten eller en ny sago/fika matta. Barnen kan då känna en extra stolthet över sitt arbete och kan ha kvar ett konkret minne av någonting de har gjort och varit med om. Enligt Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 86) har forskning visat "att hjärnan stimuleras av att händerna gör saker....i handens arbete finns den kreativa processen om man bara ger utrymme för den, det får inte blir styrt och instängt". Detta ska jag ta med mig ute i verksamheten. Barnen får stöka och skapa fritt!



Referenser:

[1] Catrine Berg, Textil workshop 1, Högskolan i Borås 2016-05-30

Björkdahl Ordell, S. Eldholm, G & Hagstrand Velicu K. (2010) Lär genom textil - en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande,  2. uppl. Borås: Responstryck

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Konstmuseet i Borås

Jag och några kurskamrater tillbringade en eftermiddag på konstmuseet i Borås. Jag måste erkänna att jag inte hade så väldigt höga förväntningar. Jag undrade hur en konstutställning skulle kunna fånga ett barns intresse och undrade hur man skulle kunna föra ett samtal kring en tavla. Jag hade väldigt fel! Jag blev positivt överraskad över det vi hittade där. Det var så mycket som fångade upp mig, och jag tror absolut att det fanns gott om saker som skulle fånga upp barnens intresse också som skulle bidra till spännande och lärorika samtal.

Ernst Billgren hade vi alla hört talas om, men Wilhelm Von Kröckert var ett namn vi aldrig hade hört. Efter vi hade gått runt ett tag och konstaterat att dessa två män hade ganska lika stil upptäckte vi att det var i själva verket samma man som hade målat men att Ernst Billgren hade bytt namn till Wilhelm Von Kröckert. Detta visar att det är viktigt att göra lite bakgrunds forskning innan man går in på en utställning så man vet vad det är man tittar på! Med detta sagt så var det en otroligt fin utställning, väldigt färgrik och många av konstverken tålde att titta på en lång stund. De var så rika i detalj och det fanns mycket att diskutera. Det fanns traditionella målningar, skulpturer, konstverk i 3D och till och med levande konst i form av ett akvarium med fiskar. Det var två konstverk som jag fastnade mycket för och jag skulle kunna tro att det var konstverk som barn också hade fastnat för.

Det var så mycket att titta på i denna tavlan. Så många olika figurer och saker som hände, plötsligt upptäckte man någonting nytt som man hade inte sett från början. Ju närmare man kom till tavlan, desto mer upptäckte man. Man skulle kunna föra långa diskussioner med barn om vad det var de tittade på. Vilken del av tavlan som tilltalade de mest, vad är det som händer i tavlan? Hur många olika typer av djur finns det? Vad är det för årstid i bilden?

En annan utställning som alla vi fyra i gruppen som besökte utställnigen den dag, fastande extra mycket för, var en samling av konsteverk i ett litet rum. Det var mörkt, enda ljuspunkter kom från tavlorna på väggen. Det fanns sex olika konstverk, alla föreställde samma rum, trodde vi, fast möblerat olika. I tavlan fanns det ett fönster och vyn genom detta fönster var detsamma i alla bilder men årstiden var olika och det som utspelade sig i rummet var annorlunda. Svårt att beskriva med ord, men väldigt effektfullt. Vi stannade där inne länge och diskuterade. Alla vi hade olika uppfattningar av vad det var vi tittade på. Jag trodde bestämt att det var samma rum, men från olika tider i historian. En annan i gruppen trodde att det var olika lägenheter i samma hus som hade en liknande vy från fönstret.




Fyra av konstverken i mer detalj

Jag tror att det är mycket sannolik att en barngrupp skulle vara lika fundersamt och intresserat i detta som vi var. Varenda "fönster" man tittade in i var som att titta i en annan värld. Vad hade hänt? Varför såg det ut som det gjorde? Var det samma lägenhet? Vem bodde där? Många intressanta diskussioner kunde ta plats kring dessa tavlor. Det gäller som pedagog att ta tillvara på alla dessa funderingar och frågor. Att barnen får veta att alla deras olika uppfattningar är giltiga, det finns inget rätt eller fel. Hur man tolkar en konstverk är individuellt, vi pedagoger har inte svaret, men vi kan aktivt delta i dessa funderingar och bidra med våra egna, men det är viktigt att poängtera att vi också har lika många funderingar som de har. Alla betraktar konsteverken på lika villkor. Någonting som barnen kanske inte ofta upplever med sina pedagoger från förskolan. Barnen kanske upplever att sina lärare oftast har det "rätta svaret" på sina frågor, eller kan ta reda på svaret. När det gäller dessa olika konstverk på konstmuseet, så kan vi inte kommer med så många konkreta svar. Vi kan säga vad konstnären heter, och vad tavlan heter. Men hur konstnären har tänkt, kan inte vi svara på.

Vissa av bilderna var lekfulla och roliga, andra gav en mer dyster känsla av uppgivenhet och nedstämdehet. Här har man en intressant ingång till att prata med barnen om känslor och hur de upplevde de oliks tavlorna. Vad är det i bilden som ger dem en känsla av glädje? Eller varför ser bilden tråkig eller ledsam ut? Att samtala kring sina känslor med fokus på en konstverk är någonting som jag inte tror många barn har fått möjligheten att göra. Det skulle vara väldigt intressant att få höra hur en barngrupp upplevde dessa tavlor och vilka vändningar diskussionen skulle ta. Förmodligen skulle man komma in på många intressanta och spännande sidospår, eftersom bilderna var så innehållsrika och annorlunda från varandra.

Att arbete på detta sättet, att introducera barn i förskolan för konstverk som man hittar på en museum styrks av våran Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010). Här står det att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa." Det är precis vad vi gör genom att ta med en barngrupp till ett museum där de kan betrakta och samtala kring olika konstverk (Lpfö 98, rev. 2010, s. 10). Det står också att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöka förstå andras perspektiv". Igen, genom att samtala med barnen om vad de upplever och hur de tolkar bilderna, ger vi dem chansen att sätta ord på sina egna tankar och ger dem möjlighet att lyssna på vad andra tycker och tänker om samma konstverk. Alla har förmodligen lite olika uppfattningar och då lär sig barnen att allas åsikter ska lyssnas på och respekteras, att det finns inget som är rätt eller fel. Alla åsikter är likvärdiga.


Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Fördjupning - Musik workshop 2 - instrument

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Idag var det dags för musikworkshop 2. Denna dagen skulle fokuseras mer på instrument i förskolan och hur de används. Vi pratade i gruppen och kom fram till att det instrument som används mest flitigt är "äggen". Ett litet ägg som man skakar på. Ett relativt billigt instrument som kan användas av även de yngsta barnen i förskolan. Vi började men en rolig uppvärmning "masken i kroppen" Man skulle plocka ett äpple från ett träd, tappa den och låtsas att äter upp en mask som fanns i äpplet. Masken skulle sedan röra sig genom kroppen, ner i höger arm och vänster ben osv. Ett roligt sätt att värma upp kroppen inför flera musikaliska aktiviteter, barnens grovmotorik utmanas också. Ännu en rolig uppvärmning var att räkna ner från 8-1 genom att skaka olika kroppsdelar. Man började med höger armen, skakade den åtta gånger, sedan vänster armen osv. nästa gång skakade man kroppsdelar bara sju gånger tills man hade räknat ner till ett. En bra kombination av musik och mattematik. En kombination som jag upptäckte att det fanns gott om under dessa två musik workshop.

Några av instrumenten som användes under dagen

När man presenterar instrument för en barngrupp är det viktigt att se till att man tar fram flera instrument än det är barn. På så sätt kan alla barn får möjlighet att välja, även den som väljer sist kan göra ett positivt, medevetet val och inte bara får den som blir över. Någonting som kan kännas så självklart nu ,men ändå någonting som jag tror kanske många glömmer av. Vi satt i en ring allihopa och en efter en skulle vi börja spela hur vi ville på våra instrument. Sedan en efter en så slutade vi att spela. Vi gjorde om denna övning, fast denna gången så blundade vi medan vi spelade. Karin Lindal rörde vid axeln på den som skulle sluta att spela, tills det var bara en kvar. Vi diskuterade efteråt hur vi upplevde de två olika övningarna. De flesta av oss höll med om att den första gången kändes mer "jobbig" att lyssna på medan när vi gjorde det med stängde ögon så upplevdes ljudet annorlunda och mer avslappnande. Hörseln förstärktes och upplevelsen var mer avslappnad, någon i gruppen liknade ljudet denna gången som att vara i en djungel. Jag känner att denna aktivitet skulle vara roligt att prova i en barngrupp för att se om de också upplever det på samma sätt som vi gjorde. Det är ännu ett sätt att introducera matematiska vokabulär till barnen. Man kan säga att vi adderar varje gång en till person börjar att spela och att vi subtraherar varje gång någon i ringen slutar att spela.

När man pratar med barnen om musik och gör olika övningar så måste man inte känna sig tvungen att förklara allt man gör med musikalisk terminologi [1]. När barnen blir äldre så faller bitarna på plats om de har stött på olika sätt att tänka och hört olika ord under sin tid i förskolan och skolan. Vissa övningar under dagen var på en nivå som även vi vuxna hade lite svårt att klara av, med barn är det ännu viktigare att utforma aktiviteter som samtidigt utmanar dem, men som de ändå kan. För barn är det viktigt att dem upplever den underbara "jag kan!" känslan. Annars är risken stor att barnet bara ger upp och känner att de vill inte vara med för att de inte kan det som förväntas av dem.

En aktivitet som jag tror skulle fungera utmärkt med yngre och äldre barn var "Var är instrumentet"? En av gruppen valdes för att vara den som letar och fick lämna rummet. Medan de som var kvar i rummet gömde ett instrument. Sedan kom "letaren" tillbaka in i rummet och skulle försöka att hitta det gömda instrumentet. Vi andra spelade på våra instrument starkare om letaren var nära att hitta och svagare om de var längre bort från instrumenten. En rolig övning som också introducerar barnen i skillnaden mellan starkt och svagt i den musikaliska terminologin, även så kallad den akustiska dimensionen av musikalisk kunskap (Ferm Thorgersen 2012. s. 71-72). En annan övning som introducerade barnen till akustiska och spänningsmässiga dimensioner av musik var "häxan i mitten".  Gruppen delades i fyra olika lag och fick vara i varsitt hörn av rummet. Alla grupper blev tilldelad ett djur och ett tillhörande litet musikalisk stycke som Karin spelade på pianot (om man inte har tillgång till en piano kan andra instrument användas). Grupperna var fjärilar, hästar, myror och dinosaurier. När man hörde sin musik skulle man röra sig runt häxan på att sätt som man själv tyckte passade ihop med musiken och djuret. När musiken stannande skulle häxan försöka att fånga ett av djuren. Genom denna aktivitet får barnen chansen att lyssna efter olika typer av musik, att känna igen ett visst ljud eller låt och lyssna efter likheter och olikheter. När häxan kommer, så pausas musiken och det blir en viss spänning innan häxan fångar ett av djuren som springer runt. När man planerar och utför en aktivitet med musik är det av stor hjälp att känna till de olika dimensionerna av musikalisk kunskap som
Ferm Thorgersen (2012. s. 71-72) beskriver:

• Strukturell musikalisk kunskap - Handlar om uppbyggnaden av musiken och hur till exempel puls, takt, rytm och melodier fungera tillsammans. I denna dimension kan matematik hitta sin plats inom musik.
• Akustisk musikalisk kunskap - Detta handlar mer om hur musiken låter, om man kan känner igen vissa instrument, ljud och melodier. Olikheter och likheter i musiken.
• Emotionell musikalisk kunskap - Vilka känslor upplever man när man höra musik? Är det någonting som ska förmedlas genom musiken? Musik kan förknippas med olika tider i livet och olika upplevelser. När man höra musiken igen blir man påmind om hur man mådde just då.
• Existentiell musikalisk kunskap - Detta handlar mer om ens identitet. Att få vara sig själv och att få välja utifrån sig själv och sina egna egenskaper.
• Kroppslig musikalisk kunskap - handlar om olika rörelser, både grov och finmotoriska som kopplas ihop med musik. Musik och rörelse är två uttryckformer som går oftast hand i hand. Man kan uttrycka musik med kroppen när man dansar.
• Spänningsmässig musikalisk kunskap - Förståelse att all musik innehåller spänningar och förväntningar av olika slag och kan uttryckas på olika sätt. Till exempel pausar, tempo, genom att dra ut toner och volym. (Till exempel "lilla snigel akta dig...", "huvud, axel, knä och tå...")

Avslutande tankar:
Enligt Söderman (2012, s. 38) är det viktigt som förskollärare att inte känna att sin egen musikaliska bakgrund är något slags hinder för att arbete med musik i förskolan. Man behöver inte vara en musiklärare för att kunna skapa en lekfull och lustfylld musikmiljö för barnen, men vissa musikaliska kunskaper behöver man. Detta vidareutvecklas av Holmberg (2012, s. 136) som påstår att pedagoger måste ha med sig en viss musikalisk kunskap för att kunna vara musiken. Pedagogen måste besitta kunskap om barn och hur de kan utvecklas tillsammans med musik. Men det är också lika viktigt att de själva har ett öppet och nyfiket förhållningsätt när det gäller musik, sång och rörelse för att kunna inspirera barnen. Balansen genom att vara den som leder en musikstund eller aktivitet och samtidigt ger barnen utrymme för att själva utforska musik och vara delaktig är inte alltid så lätt. Att hitta denna balansen är som Holmberg (2012, s. 136) beskriver det "en framtida utmaning".

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 7) står det "att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande". Här finns flera ord som direkt kan kopplas ihop med musik. Jag känner att musik skulle kunna användas så mycket mer i förskolan är det görs nu i dagsläget. Det behöver inte bara vara under sångstunden eller samlingen. Istället kan musik vävas in under så många olika aktiviteter för att förstärka lärandet. Samtidigt tycker jag att man ska vara försiktigt att inte bara använda musik som ett medel att lära sig någonting annat. Musik måste kunna stå för sig själv också. Att man lär sig om musik för att musik är någonting värt att lära sig om. Att musik kan kombineras så lätt med andra områden, såsom matematik och språk gynnar alla.

Musik har möjlighet att förändra. Som i en studie som Ehrlin (2012, s. 152) beskriver, "musik kan förändra och utveckla en förskolemiljö när alla verksamma engageras och rustas för att våga och vilja leda barn i sång och spel". Jag hoppas att när jag är färdig utbildat förskollärare att jag kommer att kunna använda mig av det jag har lärt mig under dessa två musik workshop. Att vara medveten om vad man gör och varför man gör det är väldigt viktigt. Musik ska aldrig bara används som ett sätt att fylla ut sin samling utan ska användas på ett medevetet sätt. Vad vill jag ge barnen chansen till att möta genom denna musikaliska aktivitet? Hur vill jag genomföra denna aktivitet? Varför är det viktigt?
Sådana frågor ska man ställer sig själv.


Referenser:

[1] Karin Lindahl. Musikworkshop 2, Högskolan i Borås 2016-10-03

Ehrlin, Anna (2012) Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 139-152

Ferm Thorgersen, Cecelia (2012) Musikdidaktiska arbete med förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, 69-84

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket