VFU uppföljning

Idag presenterade vi vårat didaktiska material för de andra i våran klass. Först presenterade vi i mindre grupper. Sedan gick vi runt till de andra grupperna för att ta del av deras didaktiska material. Där berättade de kort om vad de hade gjort och hur det togs emot av barngruppen. Vi kunde ta kort som vi själva kan använda som inspiration.

Jag med mitt didaktiska material på VFU uppfölningen

Det var roligt att visa vad jag hade gjort och få lite feedback och frågor kring mitt material. Det var också väldigt givande att se hur andra hade utformat sina didaktiska material och hur de hade planerat, genomfört och utvärderat deras aktiviteter och material. Jag fick många idéer och tankar om vad jag skulle kunna göra ute i förskolan och i förskolklassen längre fram i min karriär som förskollärare. Jag tog många kort som jag kan använda som inspiration när jag själv planerar aktiviteter och temaarbete. Det jag tar med mig är hur mycket man kan göra och hur mycket man kan utveckla en idé så man får med så många olika ämnen och områden som möjligt. Språk, matematik, bild, musik, textil, drama osv. Flera hade valt temat "känslor" som utgångspunkt för deras didaktiska material. Ett evigt aktuellt tema, särskilt nu på höstterminen i förskoleklasserna. Där gruppen ska sammansvetsas. Andra hade valt att fokusera på språk och geometri till exempel. Igen, aktuella ämnen i förskoleklassen, där majoriteten av studenter hade varit på sin senaste VFU. Nedan finns ett axplock av de olika didaktiska material som presenterades under dagen.

Temat känslor.



Vävning med plastpåsar, tidningspapper och tygtrasor.

Uppdragslådan med Trulle och Trulsa.

Ett didaktisk material kring Petter och hans fyra getter, med olika uppdrag kring drama, TAKK och bild.

Värdegrunden var utgångspunkten i detta didaktiska material.




Bornholms modellen var inspiration till detta material



Ett spel med olika frågor och uppdrag kring säkerheten i trafiken

Museer besok i Göteborg

Vi besökte tre museer och fick en minirundvandring i Göteborg. De tre museer vi besökte var Göteborgs konsthall, Göteborgs konstmuseum och Världskulturmuseet. En fråga som ställdes till oss tidigt på dagen var "Vad är konst?" Det var inte lätt att svara på denna frågan!

Rundvandring i Göteborg

Under rundvandringen, det som grep mig mest var historien om Pontus och Göthild Fürstenberg och Fürstenbergska palatset som ligger i Brunnsparken. En historia från 1800 talet.



Fontänen i Brunnsparken, tittade tillbaka mot Fürstenbergska palatset

En sorlig men ändå upplyftande historia om två människor, deras liv och kärlek till konst och varandra. Pontus Fürstenberg var en konstsamlare som bodde på Södra Hamngatan 2, Brunnsparken. Som skulle senare döpas om till Fürstenbergska palatset. Här bodde han och hans fru Göthild, som var väldigt förmögen och erbjöd rum och mat till konstnärer som betalade med sina konstverk. Det var på detta viset och genom att köpa konstverk som deras samling av konstverk blev till. Vi skulle senare på dagen se och lära oss ännu mer om paret Fürstenberg och deras hem i Brunnsparken. Jag tror att genom att berätta för barn, historier om människor och platser så är det lättare att fånga deras uppmärksamhet. Det blir mer verkligt på ett sätt, mindre abstrakt. Jag tror att det är viktigt att försöka fånga barnens intresse genom att skapa en slags magi och mysterier kring människor och platser man besöker. Mats Andersson berättade för oss att vi skulle höra mer om paret och om Fürstenbergska palatset senare på dagen. Bara detta skapade lite magi och man började funderar kring vad det skulle vara för någonting.

Göteborgs konsthall

Vi var på en utställning av Lina Selander som heter "This misery of light". Hon är en svensk konstnär från en förort i Stockholm, Bredäng. Namnet på utställningen väcker känslor och funderingar. Det kändes inte som att det skulle vara den mest upplyftande upplevelsen. Jag hade rätt. Den lämnade mig inte oberörd! Det var en tung och ångestladdad utställning. I flera mörka rum fanns stora projektorer som visade film och bilder på flera olika genomsläppliga dukar. Ett fotomontage som bestod av sammanförda bilder som skapade en ny berättelse. Guiden i museet berättade väldigt lite för oss innan vi gick in. Han sa att det var medvetet eftersom han ville att vi skulle bilda våra egna uppfattningar om det vi såg och det vi upplevde. Vi skulle möta konsten förutsättningslösa. Guiden berättade för oss hur de tar emot barnen från förskolan upp till gymnasiet på utställningen. De yngsta barnen får en rundvisning och sedan får de tid i verkstaden på museet för att arbeta vidare med någoting som finns i utställningen. Det kan vara till exempel att trycka egna låtsas pengar. Det gäller på alla utställningar på museet. Workshopen försöker knyta an till någonting konkret som barnen har sett eller upplevt på utställningen.

Fem meter lång vitrin som innehåller radiografier. Konstnären har låtit uranhaltiga stenar avger sin radioaktiva strålning i en stängd, mörk låda, som har fångats på fotopapper. Fotografier som har skapats helt utan ljus.

"Model of continuation" Filmen vill att betraktaren tar ett kliv tillbaka och observerar sig själv från ett annat perspektiv. Konstnären vill att vi ska utforska hur bilder och tid och olika lager av seendet kan ställas mot varandra.

Jag upplevde utställingen som svår och krävande. Många bilder och filmsekvenser jag såg var hemska och stötande. Saker som jag knappt kunde se på utan att känna ett starkt obehag. Det gör att jag ifrågasätter lämpligheten att ta med en barngrupp i den yngre åldern till denna utställningen. Barn som kanske har svårt att sätta ord på deras känslor och upplevelser. Barn som bär med sig svåra erfarenheter från tidigare och barn som blir stark påverkade av det de ser. Jag har själv barn, mina äldsta två är 6 och 8 år. Jag skulle aldrig ta med dem till denna utställningen och jag skulle inte vara glad om deras förskolor eller skolor gjorde det heller. Bilderna och filmerna som visas är starka och innehåller saker som jag anser är olämpliga för de yngsta barnen. Barn som ännu inte kan resonera och förklara vad de ser och kanske inte kan förstå innebörden av det de ser eller har svårt att bearbeta känslor som uppstår.  Jag skulle vara orolig att barnen skulle må dåligt av det de såg och jag anser att det inte är lämpligt för mig som pedagog att ta med barnen till denna utställningen. Om ett barns föräldrar känner att det skulle passa deras barn så tycker jag att det hade varit att föredra att besöka utställingen på deras egen tid. Men inte som en del av förskolan eller skolan, där barnet inte har något val än att följa med.

Göteborgs konstmuseum

Poseidon med Göteborgs konstmuseum i bakgrunden.

Utsikten från Göteborgs konstmuseums gamla entré. Maffigt!

Jag hade aldrig varit på detta museum tidigare, så det var roligt att besöka det för första gången. Efter detta snabba besök så vill jag gärna åka tillbaka till det en annan dag för en liten längre rundvandring. Tyvärr var tiden knapp och jag fick gå förbi mycket konst som jag hade velat stanna och titta på längre. Det första vi såg när vi kom uppför den långa trappan var ett stort snurrande konstverk som föreställde en poledancer. Den skapades 2010 utav frigolit och gips. Så för sin storlek (sju meter hög!) var den faktisk väldigt lätt och vägde "bara" 80 kilo.

Detta gjorde att jag tänkte tillbaka till en föreläsning i början av terminen. Där vi pratade om hur storlek och vikt kan användas för att utmana barnens sinnen och uppfattningar. Man kan tova ull runt en sten. Någonting som, när man tittar på den ser ut att väga väldigt lite, men när man tar upp den så känner man att den väger mer än man trodde. Samma med detta konstverk. Den är väldigt stor, men trots det så är den väldigt lätt. Någonting som man kan prova och experimentera med tillsammans med barnen. Vad tror de väger mest utav en liten sten och en stor kub frigolit. Utan att först ha känt på dem.

Konst gjort utav garn. Det såg ut som garnbollar. Någonting som många barn i förskolan kan relatera till. Detta kunde användas som inspiration till att skapa någonting utav alla garnbollar som skapas i förskolan. Att göra ett stort gemensamt konstverk hade visat barnen att man kan skapa någoting stort utav flera mindre föremål. Tillsammans blir det mer än när man är ensam. Det kan bidra till en bra gruppkänsla och en känsla av samhörighet när man vet att man har bidragit med någon liten del av någonting större. Att arbeta med många olika material i förskolan är någonting jag ska ta med mig härifrån. Textil, frigolit och gips till exempel. Material som är lättillgängliga och inte dyra.


Höjdpunkten av detta besök var längst upp i museet, där de hade återskapat tre rum från Fürstenbergska palatset. Rummen innehöll målningar från deras palats i Brunnsparken. Konst som skapades på plats och konst som de hade köpt med sin förmögenhet. Att göra denna kopplingen till det man såg och hade hört om tidigare på dagen var väldigt roligt. Nu fick vi se konst som fanns i huset då. Målningar av både Pontus och Göthild Fürstenberg och målningar av hur Brunnsparken såg ut då. På 1800 talet.



Pontus och Göthild Fürstenberg



Ett återskapar rum från Fürstenbergska palatset

En målning som visar hur ett av rummen såg ut inuti Fürstenbergska palatset på 1800

Skulpturen som syns i målningen här ovan står nu i Göteborgs konstmuseum i en utav rummen som har återskapats för att visa hur palatset såg ut då.



En av många målningar från deras kollektion av konstverk





 

Ett annat konstverk som fångade mitt intresse var det av Karl XII av konstnären Gustav Cederström 1878. Det visade hur Karl XII bärs hem över de svensk/norska fjällen efter att ha dött i krig.

Det som gör detta konstverk lite extra intressant och roligt är att det finns inget belägg i historieböckerna att han bars på detta sättet. Han dog i Halden i Norge, väldigt nära den svenska gränsen i söder. Det finns ingen sådan fjällvärld mellan Sverige och Norge i detta området. I verkligheten bars hans kropp i en stängd kista ner till Uddevalla. Ännu mer intressant med detta konstverk är att konstnären har tagit sig friheter och målat in sig själv i målningen. Det är han som går längst fram, hans bror som hjälper till att bära kistan och hans far och son som står vid sidan av vägen och sörjer kungens bortgång. Detta, enligt mig visar hur man som konstnär eller skapare av någoting inte alltid behöver hålla sig till "sanningen" eller verkligheten. När barnen skapar och ritar och målar, ska det inte ställas för många krav på de heller. Om de just då vill rita en katt som har tre svansar och sex ben, så ska man inte försöka att hindra de från att göra det. Barnet har valt att uttrycka sig på detta sättet. Precis som konstnären här ovan har gjort. Han har skapat sin egen bild av verkligheten. Helt medvetet att det inte precis var så det hände i vekligheten. Men det var så han valde att måla bilden. Enligt guiden som visade oss runt, så var själva konstnären, Gustav Cederström, väldigt förtjust i kungen och det var kanske därför han målade in sig själv i bilden, tillsammans med andra viktiga familjemedlemmar. Han skapade sin egen sanning, precis som barnen ska uppmuntras att skapa. Fantasi är någonting som ska uppmuntras. Det är i skolans värld, och i förskoleklassens värld som barnens fantasi behöver begränsas till visa tidpunkter. Om barnen ska lära sig fakta om björn till exempel. Då ska man istället uppmuntra barnen att arbeta utifrån sanningar och inte fantasi. Fantasi kan få sin viktiga plats under andra tillfällen under dagen.

Det har varit ett återkommande tema för mig under denna terminen. Att följa en modell eller inte? Ska man visa barnen målet eller inte? Under min tid i förskoleklassen har jag sett vid många, återkommande tidpunkter hur barnen uppmuntras att följa en modell, eller att målet har visats. Barnen ska lära sig att rita bokstaven "a" till exempel. Eller barnen ska rita en bild av en mus. Vissa barn klarar av uppgiften utan hjälp, medans andra barn blir helt ställda inför uppgiften. "Hur ritar jag en mus?!" Genom att visa på tavlan, ett sätt att måla en mus, så ger man barnet en modell, ett mål och man hjälper detta barnet att lyckas med uppgiften. Barnet får en ökad känsla av självförtroende och den viktigt känslan "jag kan!" Man har hört under utbildingen hur man ska vara väldigt försiktig att ge barnen en bild av hur någonting ska eller kan vara. Barnen ska inte behöva känna en press på sig att prestera på en viss nivå, eller ett krav att behöva återskapa nånting som liknar det jag som pedagog och vuxen har gjort. Men jag upplever att i förskoleklassen så börjar det ställas lite andra krav på barnen. Om uppgiften är att måla en mus. Då kan man inte måla en bild av en bil. Det var inte det uppgiften var just då. Det var inte det som var målet.

Oavsett om jag själv jobbar i förskolan eller i förskoleklassen i framtiden vill jag ta med mig att båda sätt kan vara korrekta. Det ena behöver absolut inte utesluta det andra. Barnen ska absolut uppmuntras att skapa fritt vid vissa tillfällen, men om jag sitter med ett barn som försöker att rita en katt men inte lyckas och man ser att det barnet blir frustrerat och vill kunna rita en katt så det ser ut som en katt. Då ser inte jag något hinder för mig att visa detta barnet hur man kan måla en katt. På så sätt ger man barnet en möjlighet att lyckas med en uppgift och känna en stolthet. För mig är detta viktigare än att aldrig ge en modell.

Världskulturmuseum

Vi besökte en utställning som heter "Tillsammans - upptäck, lek och lär".

Det var väldigt inspirerande och roligt trots att vi var väldigt trötta. Efter alla besök på de andra museerna, kändes det verkligen motiverat att vi också  skulle besöka detta. Det var designat utifrån barnens behov och intresse. Det skulle tilltala en barngrupp på så många olika sätt. Nästan allt var i barnens höjd, det var färgglatt och livligt och med väldigt mycket man kunde påverka själv. Det var en fröjd för alla sinnen! Man skulle ta av sig skorna för att gå in. Skostallet var väldigt roligt och lustfyllt! Många olika fack i olika storleker och i olika höjder. Bara att bestämma vart man skulle ställa sina skor var lite roligt! Golvet i utställningen var väldigt varierat. Vissa ställen var mjuka, andra hårda, andra lite knöliga. Man kunde verkligen uppleva stället med alla sina sinnen. Jag tänkte direkt på de som har nedsatt syn och andra funktionshinder. Att även de kunde uppleva ändringar och skiftningar i golvet. På andra ställen var golvet lätt lutande, jag såg flera mindre barn springa och gå upp och ned för backarna. En rolig utmaning för de minsta barnen. Man kunde klättra över mjuka sittkuddar och krypa ner i mysiga små hörn med en bok. Från golv till tak var det saker att titta och förundras över. Taket var fyllt med intressanta och olika belysningar och föremål. Utställningen hade använt sig av så många olika material man kunde uppleva och känna på. En spännande projektor lyste på väggen och man kunde ställa saker på ett stort ljusbord som sedan projekterades upp på väggen framför. Det var flera barn som stod här och lekte och provade med att placera olika föremål på ljusbordet.

Här kan man se hur mattor hade lagts ut på golvet på vissa ställen. Det var varmt och mjuk att stå här och inbjudandeför barnen att stå kvar där lite längre. Jag tänkte på hur man skulle kunna använda sig av textil i förskolan. Vart man placerar mattor och tyg. Kan man använda flera olika tyger och mattor så att barnen kan uppleva hur det känns att gå och sitta och ligga på olika typ av underlag. Jag upplevde det som väldigt behagligt att gå in där, utan skor och att få gå på mjuka mattor. Det ger en känsla av avkoppling och det kändes helt enkelt mysigt och hemtrevligt. Så lätt det är att också ge barnen dessa upplevelser om man medvetet använder sig av textil i förskolan.

En mysigt bokhörna där barnen kunde sitta och läsa i en liten avskild miljö. Jag tänkte på hur man skulle kunna utforma läshörnen eller myshörnen i förskolan och skolan. Vad är det som gör att ett ställer upplevs som mysigt och inbjudande. Det är ljuset, textilerna som används och positionen, bland annat som kan förvandla ett hörn till ett inbjudande ställe för avkoppling och utforskning. Att kunna krypa upp med hela kroppen, så att hörnet omfamnar en är en väldigt fin känsla. Det känns tryggt och välkommande. Jag vill kunna erbjuda barnen i förskolan ett sådant hörn eller rum.

Speglar uppsatta på en vägg som upplevs annorlunda och olika beroende på vart man står och vart man tittar. Svårt att beskriva och svårt att fånga på bild! Men det gav mig idéer om hur man skulle kunna använda sig av speglar i förskolan. Spännande för barn i alla åldrar. De minsta barnen kan njuta av att se sig själva från olika vinklar och de äldre barnen kan använda speglar för att utforska och lära sig om symmetri till exempel.

 I ett annat rum fanns det en stor skärm visade människor som dansade. Som ni ser på bilden sitter en av dansarna i en rullstol. Ett sätt att försöka visa att dans kan utföras av alla. Alla kan vara inkluderade i dans och rörelse oavsett funktionshinder. Detta påminde mig om någonting som jag hade sett på min VFU. Barnen där tyckte väldigt mycket om att dansa till musik. På fritids så fick barnen möjligheten att dansa till musik och härmade rörelser som de såg på duken. Just Dance heter det och kan hittas gratis på YouTube bland annat. Ett kul och lustfyllt sätt att introducera barn till musik och dans.

Här står min kompis på en mjuk platta på golvet. Det kändes nästan som att stå i mjuk sand eller på en tempurmadrass. Det var en underligt upplevelse. Men man kunde inte låta bli att stå där och känna med fötterna och tårna ganska länge! Återigen, så tänkte jag på de minsta barnen och barnen med andra funktionshinder som kan ha svårt att ta till sig av det visuella. Detta kan upplevas med kroppen på ett väldigt enkelt sätt, utan krav att kunna se eller höra eller läsa någonting. En inkluderande upplevselse. Jag tänkte att man skulle kunna skapa någonting liknade på förskolan. Ett känselrum eller en känselpåse som innehåller olika tyger och föremål som kan kännas med händerna och med kroppen. Hård, mjuk, fluffig, glansig, varm, kall, knopprig och lurvig till exempel.

Under detta trädet kunde man sitta och tittar upp länge. Det var väldigt vackert och rofyllt. Man kunde sitta på en lång mjuk soffa under trädet. Det fanns en skärm där man blev erbjuden att skriva om någonting någon som man saknade. Meddelandet skickades upp till trädet och kunde läsas på en annan skärm på andra sidan rummet. Alla andras meddelanden om saknade hade samlats och kunde tittas på. Ett väldigt fint och rörande inslag. Ett intressant sätt att introducera barnen till att skriva på en skärm för att sedan kunna se direkt att meddelandet skickades till en annan skärm en bit bort.

 

 

 

En mycket givande dag, jag satt på tåget hem och mitt huvud var fyllt med upplevselser och idéer! Jag fick med mig många olika tankar om hur man skulle introducera barn till en utställning. Jag fick också många idéer om hur jag skulle kunna använda mig av saker som jag såg, i förskolan. Hur man kan utforma en miljö i förskolan som erbjuder upplevelser och handling på en meningsfullt sätt. Vad man kan erbjuda barn för aktiviteter och med vilka material.

 

 

 

 

 

 

Hannahs hemliga låda - Ville Val och de andra

Detta inlägg berör kursmålet:

• Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, använda, utvärdera och dokumentera och kritiskt granska ett eget tillverkat didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Vad?

Barnen ska lyssna på en bok (Ville Val och de andra - djurramsor från A till Ö). Några utvalda ramsor (E, I och H) ska sjungas till melodin från "Blinka lilla stjärna".  Dessa utvalda ramsor från boken ska delas ut till barnen i klassen som ska sedan arbeta i par. Varje par få E, I eller H att arbeta med. Paren ska måla bilder från boken som sedan ska användas för att dramatisera ramsan som till slut ska spelas in med ipadden.

Varför?

Detta didaktiska material ska ge barnen chansen att arbeta med drama, bild och musik, Samtidigt så ska det hjälpa barnen att utveckla sin fonologiska medvetenhet genom att arbeta med rim och ramsor. Genom att arbeta i par under tillverkningen av sina figurer så lär sig barnen att samarbeta och att lyssna på varandra för att komma fram till ett gemensamt mål. Genom att rita figurer från ramsan lär sig barnen att lyssna på och att tolka en text och att överföra det till egengjorda ritningar och bilder. Genom att sjunga ramsorna så ger jag barnen ytterligare ett sätt att möta samma text. På ett lekfullt och lustfyllt sätt. Processen att rita en bild av ett föremål eller ett djur, färglägga den och sedan klippa ut den är också en viktigt och lärorik process. Barnen lär sig att hantera både pennan och saxen bättre. Genom att spela in deras dramatiseringar med en iPad, dokumenteras deras teater. Det ger barnen ett konkret mål att sträva efter. Filmen kan visas upp för sina föräldrar och de kan själva få nytta och nöje av att se sina egna dramatiseringar och känna sig stolta över det de har åstadkommit själva, i par och som grupp.

I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016, s. 20) står det att "undervisning syftar till att främja elevernas fantasi och förmåga att lära tillsammans med andra genom lek, rörelse och skapande genom estetiska uttrycksformer samt med utforskande och praktiska arbetssätt." Med detta didaktiska material erbjöd jag barnen att arbeta med de estetiska uttrycksformer, drama, bild och musik. Jag läste boken Ville Val och de andra  - djurramsor från A till Ö. En samling av olika ramsor som rimmade. Det står i Lgr 11 (rev 2016, ss. 20-21) att förskoleklassen ska "...ge dem möjligheter att läsa, lyssna på samt skriva och samtala om såväl skönlitteratur som andra typer av texter och händelser." Jag läste boken och tillsammans med barnen samtalade vi kring vad det var för typ av bok och diskuterade texten mer ingående och koncentrerade på de ord i texten som rimmade.

Det står längre fram i Lgr 11 (rev 2016, s. 22) att barnen ska använda sig av "olika material, redskap och tekniker för att skapa och uttrycka sig", "digitala verktyg för framställning av olika estetiska uttryck" och "rim, ramsor och andra ordlekar" ska vara en del av det centrala innehåll i undervisningen. Genom att barnen fick arbeta med att dramatisera en ramsa med egengjorda figurer fick de möta olika redskap för att genomföra uppgiften. De skulle rita och måla figurer på ett sätt som skulle fungera när man satte de på en pinne. De fick funderar på hur stora de skulle vara, vilka färger skulle användas för att hjälpa andra att se vad det var de hade målat. "Om man målar ekorren lila, kommer publiken att kunna ser att det är en ekorre du har målat?" Man märkte att det var ett nytt sätt för många utav barnen att fundera och tänka på. Om de vill att det skulle se ut som en ekorre gör i verkligheten så var de tvungna att fundera på hur en ekorre faktisk ser ut. Sedan fick barnen möjlighet att spela in deras gestaltning av ramsan med iPadden.

Hur?

Alla barn satt på golvet in en ring på mattan i klassrummet. Jag började aktiviteten genom att ta fram "Hannahs hemliga låda" Vad fanns i den? Det var lite spännande, barnen såg inte vad som fanns i lådan, det skapade lite magi! Jag öppnande lådan och tog fram boken  "Ville Val och de andra"och visade upp den för gruppen. Jag frågade barnen om det var någon som kände igen den. Det var några stycken som kände igen den från sina förskolor. Men de kom inte ihåg vad den handlade om. Jag berättade att det var en stor favorit bland mina barn hemma och att jag hade läst den många gånger och tyckte att det var en rolig bok. Jag läste boken för klassen. Jag var noga med att lägga extra betoning på orden som rimmade i boken för att förtydliga för barnen att det var en bok som innehöll rimmande ramsor. Jag kan boken nästan utantill så det var lätt att läsa. Jag kunde tittar upp ofta och hålla boken på ett sätt så att barnen kunde se bilderna samtidigt som jag läste upp och ner på! När jag hade läst färdigt den så frågade jag barnen om de tyckte att det var någonting speciellt med boken. Det var många som räckte upp sina händer. Det var en bok som rimmade. Sedan frågade jag barnen om de visste vad rim var, och hur de kunde höra om två ord rimmade med varandra. Jag gick sedan tillbaka till boken och läste tre av ramsorna några gånger till. Så barnen skulle bekanta sig mer med dem. E, I och H.

Jag berättade sedan för barnen att jag hade upptäckt att man kunde sjunga dessa ramsor till en melodi som jag trodde de skulle känna igen. Jag nynnade melodin och jag frågade barnen om de kände igen melodin. Det var nästan alla som gjorde det. Det var "Blinka lilla stjärna". Jag sjung för barnen först, gav dem en modell av hur man kunde sjunga ramsorna.  Sedan lärde jag ut dem till barnen, genom att jag sjunga några rader och de härmade mig. Vi sjöng sedan ramsorna tillsammans några gånger. De lärde sig väldigt fort och tyckte att det var kul. Efter sångstunden så berättade jag för barnen vad nästa uppgift var. Det var att spela upp en teater. De skulle arbeta i par och varje par skulle får varsin ramsa att arbeta med. E, I eller H. Sedan skulle de tillsammans rita och måla några saker från ramsan som de kunde sedan tejpa fast på en pinne och använda för att spela en teater. Jag delade upp gruppen, som var 22 stycken den dag, klassen har 25 barn totalt. Det blev tolv par. Tre barn var hemma sjuka den dag. Alla par fick två stora papper som var lite kraftigare än vanligt papper. De fick en kopia av ramsan och bilden som tillhörde ramsan. Barnen satt i sina par vid borden i rummet.

Min handledare, fritidspedagogen som jobbar i klassen och jag satt med barnen och hjälpte dem tolka sina ramsor och bilder.  Bilderna skulle vara stora som de skulle synas bra sedan när vi skulle spela upp en teater med dem. När alla barn hade ritat och klippt ut sina figurer från sina ramsor så tejpades dem fast på en pinne. Då var skoldagen slut för denna dagen. Önskemålet från barnen var att spela teatern med de redan dagen efter, på fredag. Men eftersom min handledare tyvärr var ledig just denna fredag bestämde vi oss för att spela upp teatern med dem på måndag. På fredagen var två av barnen som hade varit sjuka dagen innan, i skolan igen. Då passade jag på att sitta med dem, läste boken för dem och de fick välja en ramsa som de ville arbeta med. De gjorde sina figurer och klippte ut dem och satte fast dem på pinnar. Nu hade alla barn förutom en fått vara med och skapa figurer från en ramsa i boken.

De färdiga figurerna från de tre ramsorna i boken.

På måndag var det dags att spela in teater! Flickan som hade varit sjuk veckan innan och inte hade haft möjlighet att skapa figurer från boken hjälpte mig, tillsammans med två andra barn att måla en ram (en stor bröd kartong från skolans kök) som teatern skulle spelas in i. Ett sätt att göra även henne delaktig i processen. En annan tjej som hade varit med veckan innan och skapat figurer var tyvärr hemma denna dagen. Då kunde denna flickan använda hennes figurer och kunde tillsammans med en annan pojke spelar in deras teater ihop.

Den färdiga ramen!

Innan vi spelade in teatern med iPadden så övade barnen i mindre grupper. Min handledare, fritidspedagogen och jag satt med varsin grupp och hjälpte dem att öva inför föreställningen. Barnen var så ivriga och spända inför att spela upp det för resten av klassen och det skulle till och med filmas. Innan vi började med att spela in barnen gjorde min handledare och jag en liten exempel av hur man kunde spela in teatern och hur man måste hålla upp figurerna högt så de syns bra i ramen. Jag skulle sedan sitter bredvid barnen när de spelade och läsa den ramsa de hade arbetat med. De skulle samtidigt dramatisera ramsan med sina figurer i ramen.

https://youtu.be/1n3xqoD7Aww

https://youtu.be/J-YYJvPxXBM

 https://youtu.be/o207onpJmok

Inspelningen gick jättebra! Alla barn var med, alla tyckte att det var spännande och jag tror att det var en mycket positivt upplevelse för hela gruppen. Jag tror att en av anledningarna till att det gick så bra som det gjorde var för att barnen själva behövde inte synas på bild. De dramatiserade ramsan från bakom bordet och gestaltade de olika figurerna i ramsan med sina egentillverkade figurer på pinnar. De var härligt att se hur koncentrerade barnen var när jag satt där bredvid dem och läste ramsan. De fipplade med sina pinnar och såg till att få upp rätt figuren vid rätt tidpunkt i ramsan. En underbart samarbete mellan barnen som spelade ihop.

Direkt efter vi hade spelat upp teatern så var skoldagen slut. Några barn åkte hem, men för de som var kvar visade jag den inspelade teatern för barnen på en stor duk i klassrummet. De tyckte att det var väldigt roligt, att se sina figurer spela upp en teater och att veta att det var dom som satt bakom bordet och gjorde alla rörelser. Trots att barnen själva inte hördes eller sågs, visste alla vem det var som spelade. Barn har oftast otroligt minne har jag upptäckt! Eftersom jag glömde att skriva i vilken ordning alla spelade upp teatern, så ska vi visa den för gruppen igen nästa vecka, och jag hoppas att barnen känner igen sina figurer. Jag tror de gör det! Så då hoppas jag att alla få chansen att se sin teater på den stora vita duken. Barnens filmer ska sedan läggas ut på Unikum (skolans digitala forum som föräldrarna loggar in på för att ta del av det som händer i skolan och om deras egna barns utveckling). Tillsammans med en beskrivning av vad jag, tillsammans med barnen har gjort under veckornar jag har varit där på VFU.

Utvärdering av det didaktiska materialet

Det var några väldigt intensiva dagar när vi jobbade med detta material. Men absolut positiva och roliga. Det var väldigt lärorikt och jag lärde mig otroligt mycket. Både av det som gick bra och av det som gick mindre bra. Under tiden jag introducerade mitt didaktiska material så satt min handledare med i ringen och antecknade några saker som jag skulle kunna tänka på och reflektera över. När vi diskuterade efteråt hur dagen hade gått var det flera saker som hon tog upp som jag redan själv hade reflekterat över. Jag frågade barnen vid ett tillfälle under introduktionen av aktiviteten "ska vi ta det en gång till?" Jag tänkte omedelbart att så kan man inte säga. Det är istället bättre att säga "nu tar vi det en gång till!" En annan sak som jag själv funderade på innan jag läste boken var hur jag skulle förhålla mig till ord i boken som var lite svårare. Jag tänkte innan att det skulle störa för mycket om jag stannade upp för ofta för att förklara ord. Efter jag hade diskuterat detta med min handledare så kom jag fram till att det är  bättre att stanna upp och pausa än att läsa ord som barnen inte förstår. Någonting jag tar till mig för framtiden.

Någonting jag upptäckte under tillverkningen av dessa figurer från ramsan var att barnen var fortfarande lite osäkra på hur de skulle användas sedan. Hur teatern skulle gå till. Jag hade behövt att vara mer tydlig från början och kanske visat upp en modell av hur dessa figurer skulle kunna se ut. Jag hade kunnat göra några figurer själv och tejpat fast de på en pinne. Jag tror detta hade underlättat mycket för många. Att kunna se ett tydligt konkret mål framför sig. Någonting att sträva efter.

Jag upptäckte också att det försvårade för många barn att ha bilderna från ramsan framför sig när de själv ritade och målade. Många försökte att rita av bilderna eller blev oroliga för att de inte kunde rita en sån fin ekorre som fanns i boken. Istället hade jag kunnat bara dela ut texten till barnen, som en pedagog kunde läsa om barnen hade svårt att komma ihåg just deras ramsa. Då hade barnen kunnat använda sig mer av sina egna inre bilder av hur en ekorre eller en katt kan se ut, istället för att försöka rita av ekorren som den såg ut i boken. Någonting jag tar med mig om jag skulle göra en liknande aktivitet igen i framtiden. Det var en bra övning med saxen också. Jag märkte att flera av barnen tyckte att det var svårt att klippa ut sina bilder. Några av barnen fick lite hjälp och andra barn lite tips om hur man skulle kunna klippa ut den lite lättare. Att arbeta med saxen är någonting som behöver tränas på vidare. Min handledare berättade om klippövningar som klassen gör ibland. Det utvecklar barnens finmotoriska rörelser.

Jag fick mycket positiv feedback från barnen, flera av barnen kom upp till mig efter vid hade tillverkat figurerna och efter vi hade dramatiserat ramsorna och sa att de tyckte mina arbetspass var jätteroliga. Det kändes otroligt roligt att höra det från barnen själva. Att jag hade träffat rätt. Jag kände själv att det blev en väldigt lyckad aktivitet och materialet skulle jag lätt kunna tänka mig att använda igen i framriden. Hela konceptet kan göras om och ändras utifrån barnens ålder och färdigheter. Min handledare berättade för mig dagen efter att hon hade hört ett av barnen i gruppen berätta för sin mamma när han hämtades hur de hade spelat teater. Han hade aldrig fått spela teater tidigare och tyckte att det var så roligt! Tyvärr, tog jag inte så många bilder av barnen under tiden de ritade och tillverkade. Det hade varit roligt att dokumentera processen lite bättre. Jag hade planerat att ta flera kort på barnen som ritade, målade, klippte och tejpade. Men eftersom jag var väldigt involverad i processen hade jag svårt att gå ifrån, att kliva tillbaka och ta kort. Det kändes som jag aldrig hittade en bra tidpunkt att göra det. Samtidigt så är jag medveten hur viktigt det är med pedagogisk dokumentation. En svår balans upptäckte jag. Att bryta min delaktighet i processen för att ta kort, eller att vara 100% närvarande för barnen under processen.

Referenser: 

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016) Skolverket: Stockholm.

Utvecklingen av mitt didaktisk material

Jag har haft så många olika tankar angående min didaktisk material att det har varit svårt för mig att bestämma åt vilket håll jag ville. Men efter att ha hört att förskoleklassen jag skulle befinner mig i under min VFU arbetade mycket kring språk och fonologisk medvetenhet, bestämde jag mig att använda detta som grund för min didaktisk material. Rim, ramsor, att lyssna på ord, att höra olika bokstäver i ord och om stavelser och ord längd.

Jag läste många olika bloggar på nätet, kollade på pintrest, läste olika forum på nätet och tittade genom många olika facebook grupper. Det fanns så många intressanta idéer om hur andra har arbetat i förskolan med språk och fonologisk medvetenhet. Det försvårade nästan för mig att se så många olika förslag på så många olika saker. Men samtidigt var det ett väldigt rolig och givande sätt att kunna se hur andra hade gjort, och jag reflekterade mycket. Kan man göra på andra sätt eller kan man använder detta material på ett annat sätt? Jag skrev ner många olika idéer jag hade under tiden jag läste och utforskade fonologisk medventehet i förskolan. Både från böcker, men mest från nätet.

Tillslut bestämde jag mig för att skapa olika kort som skulle kunna användas på många olika sätt. Korten skulle då finnas i "Hannahs hemliga låda". Ett sätt att skapa lite spänning och magi kring innehållet i lådan. Jag skrev ut bilder från en websida som heter www.folkhalsan.se. Det var en otroligt bra hemsida som jag hade väldigt mycket nytta ifrån. Fina klara bilder som jag tyckte passade min uppgift väldigt bra. Jag valde ut de bilder jag ville använda och kopierade in dem i ett Word dokument på datorn. Sedan skrev jag ut alla bilder hos en professionell kopierings firma för jag ville att bilderna skulle vara av hög kvalité. Sedan började det långa jobbet av att skapa alla kort. Det tog väldigt lång tid, många timmar spenderade jag med att klippa ut och laminera och rita på korten. Men jag ville att materialet som jag skapade skulle hålla i en lång tid och kunna återanvändas av mig i framtiden i andra barngrupper. Jag ville erbjuda barnen ett material som var av hög kvalité som jag kände mig stolt över.

Under tiden jag skapade detta material så gick tankarna genom huvudet. På vilka olika sätt skulle detta kunna användas i en barngrupp av 25st 6 åringar? Ska de jobba en och en? Parvis? Gruppvis? Helklass? Alla dessa funderingar jag hade var innan jag hade varit ute på mina VFU fältdagar. Jag trodde att jag skulle använda materialet i grupper om fyra. Att jag skulle ta ut dessa barn från gruppen och sitta själv tillsammans med dem. Efter jag hade varit ute på mina tre stycken fältdagar så hade jag ändrat mig totalt. Detta sätt att arbeta med små grupper barn kanske fungerar i förskolan, men jag upptäckte att detta sätt att arbeta med barn fungerar inte på samma sätt i en förskoleklass. Åtminstone inte där jag var på min VFU. Arbetspass hade de två gånger om dagen. Skoldagen började kl. 08 och slutade kl. 12. Däremellan var det fasta tidspunkterna som skulle hållas. Först var det samling, sedan ett arbetspass, sedan frilek och högläsning och efter det utelek. Sedan åt barnen lunch 10:30. Sedan var det ett arbetspass till, avslutning och hemgång för de barn som åkte hem och fritids för de barn som gick på fritids.

Mina aktiviteter skulle passa in där det var planerade arbetspass i gruppen. När det är ett arbetspass märkte jag hur hela gruppen satt på mattan framför tavlan, i en ring på mattan eller vid borden som fanns i klassrummet och arbetade med samma uppgift. Det fungerar inte att en pedagog tar ut fyra barn och gör någonting annat med de barnen. Om jag var den ansvariga läraren för klassen skulle det aldrig fungera att jag själv skulle gått iväg med fyra barn och lämnat resten av gruppen. Då insåg jag att jag skulle behöva tänka om hur jag skulle använda mitt didaktiska material i gruppen. Det kändes då mest lämpligt att försöka hittat ett sätt att arbeta med det i helklass runt mattan. Att vi tillsammans jobbade med materialet, allihopa samtidigt. Det kändes väldigt roligt att kunna göra detta och jag tror att det är ett mer utvecklande och realistisk sätt att arbeta i en förskoleklass. Givande att barnen lär sig av varandra. De hör vad andra säger och tar del av deras tankar och funderingar. En mycket lärorik miljö för alla barnen att befinna sig in.

Jag har tillverkat fyra uppsättningar kort som är tänkt att utveckla barnens fonologiska medvetenhet. Det är mitt mål. De röda korten handlar om antal stavelser i ett ord. De gröna korten handlar om att kunna höra vilka ord som är längst. De lila korten handlar om vilken bokstav ett ord börjar på och de blåa korten handlar om vilken bokstav ett ord slutar på.

Detta material har jag nu, efter mina fältdagar i förskoleklassen, bestämde jag att vara i helklass. Barnen sitter på mattan och jag delar in dem i par. Så att de jobbar ihop med den som de sitter bredvid. Om jag skulle använder mig av detta materialet flera gånger så skulle jag göra om gruppen, så att man inte alltid arbetar ihop med samma barn. Barnen har bestämda platser på mattan så det skulle innebära att man alltid arbetade ihop med den man satt bredvid. Det skulle inte vara så mycket variation i vem man arbetade tillsammans med. Varje par få ett kort och ett gem. Vi ska arbeta med de olika färgade korten var för sig. En utveckling av detta skulle kunna vara att efter barnen hade fått arbeta med alla olika korten skulle man kunna lägga fram dem i mitten av ringen, upp och ner och välja ett barn som får välja vilken kort uppsättningen som vi skulle jobbar med. Men nu i början när alla dessa kort är nya för barnen vill jag kunna styra lite mer genom att själv välja i vilken ordning vi arbetar med korten.

Jag har skapat en längre och mer omfattande aktivitet kring rim och ramsor också. I denna aktivitet få jag med flera av de estetiska lärprocesser. Musik, bild och drama. Jag ska läser boken "Ville val och de andra - Djurramsor från A till Ö" för hela gruppen.

Boken ska vara en introduktion till rim och utgångspunkten för min aktivitet. Det är en bok som jag har sett på flera förskolor och en bok mina egna barn har tyckt om väldigt mycket. Jag känner mig trygg med boken och dess rim eftersom jag har läst den väldigt många gånger! Det är viktigt att man är bekant med en ramsa innan man läser den för barnen så man kan rytmen i den. Efter läsningen av boken ska jag föra en kort diskussion kring rim och vad det betyder att ord rimmar med varandra. Jag har valt tre ramsor från boken som vi ska sedan arbetar vidare med i gruppen. Dessa ramsor ska jag läser några gånger till, så barnen kan bekantar sig med dem. Ramsorna i boken kan till och med sjungas till melodin av "Blinka lilla stjärna". Jag ska lära ut dessa ramsor och sjunga de tillsammans med barnen. En melodi som jag tror att alla barn känner till sedan tidigare. Barngruppen ska sedan delas upp så att de arbetar parvis för resten av aktiviteten. Alla par ska få varsin ramsa att arbeta med. En av de tre som vi sjöng. Elof Ekorre, Hugo Hund eller Ivar Igelkott. Barnen ska sedan måla bilder från sin ramsa för att sedan använda i en teater som ska spelas i med Ipaden. Jag är lite osäkert hur lång tid denna aktivitet kommer att ta, så jag ska börjar med den redan under första veckan.

Sedan tillverkade jag ett rimspel som skulle kunna används som en fortsättning av arbetet med rim. Korten och boken ska också intriduceras i "Hannahs hemliga lådan". Gruppen består av 25 barn, jag tillverkade 29 par rimkort.

Denna aktivitet har jag redan klart för mig hur jag skulle vilja använda i gruppen och efter mina fältdagar såg jag att det skulle fungera alldeles utmärkt i gruppen. Den var ett spel som hela gruppen kunde spela samtidigt sittandes på golvet i en ring på mattan. Deras sätt att arbeta mycket på golvet, klassvis passade denna aktivitet mycket väl.

Först ska jag introducera aktiviteten genom att läser upp ord i grupper om tre och barnen ska lyssna efter vilka två ord som rimmar med varandra. Sedan ska jag se om barnen kan rimma med nonsensord, jag ska ge dem ett ord, till exempel "sill" och se om de kan hitta på andra ord, både riktiga ord men också nonsensord.

Efter introduktionen till rimmande ord ska jag dela ut en pusselbit till alla barn i ringen. Så om rim paret var "tand" och "hand", får barnet kortet med en tand på bara. Alla de andra pusselbitshalvor ska läggas i mitten av ringen. Ett barn (utvalt av mig) börjar genom att gå in till mitten av ringen och så vänder dem ett kort. Säg vad det är på kortet och visar alla andra barn i ringen. Om ett barn i ringen ser att kortet som visas i mitten av ringen är den andra halva av deras kort säger dem "ja!" Barnet i mitten ger detta barnet kortet och så är det deras tur att vända på ett kort i mitten. Det ska bli väldigt spännande att se hur detta spel fungerar i gruppen. Jag tror att det kommer att tas väl emot.

Sedan kan dessa kort användas på flera olika sätt. Barnen skulle kunna jobba enskilt eller parvis med alla kort. Lägg ut ena halvan på golvet och sedan para i hop korten de har kvar i handen med dem på golvet. Det skulle kunna användas som ett rimmemory. Det skulle kunna vara en rimskattjakt i klassrummet eller utomhus. Alla barn får en halva och de ska letar efter den andra halva av deras rim kort. Det är ett väldigt flexibel material som har många olika användningsområden. Det var därför jag var så noga med att göra korten på ett bra och noggrant sätt och på ett sätt som skulle hålla länge och som skulle även kunna användas utomhus.

Just nu innan, känns det som jag har väldigt höga ambitioner och jag undrar om jag kommer att hinna med allt som jag har skapat och planerat. Jag ska börja med min längre didaktiska aktivitet med Ville Val och se under VFUn's gång, vad tiden kommer att räcka till.