VFU uppföljning

Idag presenterade vi vårat didaktiska material för de andra i våran klass. Först presenterade vi i mindre grupper. Sedan gick vi runt till de andra grupperna för att ta del av deras didaktiska material. Där berättade de kort om vad de hade gjort och hur det togs emot av barngruppen. Vi kunde ta kort som vi själva kan använda som inspiration.

Jag med mitt didaktiska material på VFU uppfölningen

Det var roligt att visa vad jag hade gjort och få lite feedback och frågor kring mitt material. Det var också väldigt givande att se hur andra hade utformat sina didaktiska material och hur de hade planerat, genomfört och utvärderat deras aktiviteter och material. Jag fick många idéer och tankar om vad jag skulle kunna göra ute i förskolan och i förskolklassen längre fram i min karriär som förskollärare. Jag tog många kort som jag kan använda som inspiration när jag själv planerar aktiviteter och temaarbete. Det jag tar med mig är hur mycket man kan göra och hur mycket man kan utveckla en idé så man får med så många olika ämnen och områden som möjligt. Språk, matematik, bild, musik, textil, drama osv. Flera hade valt temat "känslor" som utgångspunkt för deras didaktiska material. Ett evigt aktuellt tema, särskilt nu på höstterminen i förskoleklasserna. Där gruppen ska sammansvetsas. Andra hade valt att fokusera på språk och geometri till exempel. Igen, aktuella ämnen i förskoleklassen, där majoriteten av studenter hade varit på sin senaste VFU. Nedan finns ett axplock av de olika didaktiska material som presenterades under dagen.

Temat känslor.



Vävning med plastpåsar, tidningspapper och tygtrasor.

Uppdragslådan med Trulle och Trulsa.

Ett didaktisk material kring Petter och hans fyra getter, med olika uppdrag kring drama, TAKK och bild.

Värdegrunden var utgångspunkten i detta didaktiska material.




Bornholms modellen var inspiration till detta material



Ett spel med olika frågor och uppdrag kring säkerheten i trafiken

Drama workshop 1&2 - att åskadligt göra genom handling

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

I den första drama workshop ingick en föreläsning om drama pedagogik och sedan ett grupparbete.  Men vad betyder ordet "drama"? Enligt Fihn [1] kommer ordet från antiken, det grekiska språket och betyder "en styrd lek".  Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010, s. 10) beskriver hur förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama". Ett tydligt mål och förklaring till varför det är viktigt att vi använder oss av flera olika estetriska lärprocesser inom förskolan.

I smågrupper skulle vi, utifrån en vald bok, skapar en dramapedagogisk övning som skulle kunna användas i en barngrupp. I pedagogik används drama för att redovisa, visa upp eller åskadligöra någonting. Barnen ska få chansen att lära sig någonting genom drama. Drama är en "färskvara". Det är någonting som sker här och nu, efteråt finns det ingenting konkret kvar. Alla föreställningar eller uppvisningar är unika beroende på publiken och inte minst själva skådespelarna. Att arbeta med drama i förskolan kräver att man som pedagog har ett lekfullt förhållningssätt. Man ska vara anpassningsbar, tillåtande, inte bedömande, man ska se och lyssna och ha förmågan att kunna hoppa in och ur handlingen med olika roller. Men som Fihn [1] sade, man måste som  pedagog ha ett ben stadigt. Hon menar att man måste kunna vara kvar i verkligheten för att kunna visa barnen att man "ser dem". Att ingenting farligt kommer att hända, utan att hon ser vad som pågår i gruppen. Om barnen ska blunda en stund i en lek eller övning, då kan inte läraren också blunda. Läraren måste alltid ha ett ben kvar i nuet.

Vid slutet av denna workshop blev vi uppdelade i små grupper om tre eller fyra. Vi fick då välja en bok från en vagn av böcker som hade presenterats kort till oss allihopa. Våran grupp valde denna boken:

Det är en bok som handlar om flera olika påhittade djur. En dubbel sida för varje djur och en beskrivning av det djuret. Vi tyckte att boken skulle tilltala en barngrupp eftersom djuren såg väldigt roliga ut och hade egenskaper som väckte olika känslor. Vissa var lite småtokiga och knasiga, andra var lite mörkare. Vi kände att boken skulle kunna användas på ett sätt att prata och dramatisera olika känslor som barn kan uppleva. Glädje, ensamhet, skam, blyghet och  ilska till exempel. Vi valde detta djuret för att skapa våran pedagogiska dramaövning kring:

Ett glatt djur som vi kunde använda för att prata om känslan glädje och hur det känns att vara glad. När man arbetar med drama ska man använda sig av och följa ett dramaförlopp och vara medveten om hur man ska leda en dramaövning.

Vi planerade hur vi skulle använda oss utav denna boken och visade upp vissa delar för resten av semiariergruppen. Vi inledde övningen genom att läsa om "Sopp djuren". Vi följde upp genom att sedan ställa öppna frågor till gruppen om hur de trodde Sopp djuren kände sig. Efter några svar om hur de trodde sopp djuren kände sig introducerade jag "sagostenen" för gruppen. Jag försökte att skapa lite magi kring stenen. Jag sade att den var magisk, för att när man håller i den så är det bara den människa som kan prata. Alla andra i ringen ska då sitta och lyssna på vad just detta barn har att säga. Jag berättade att stenen skulle skickas runt i ringen och att när det var deras tur att hålla i stenen så skulle man berätta för resten av gruppen någonting som gjorde de glada. Om man inte kunde tänka på någonting just då så kunde man bara skicka stenen vidare. Barnen ska inte känna sig tvunget att berätta någonting. Samtidigt kan man förbereda dem genom att vänta en stund innan man börjar övningen för att ge alla en chans att fundera på någonting som gör dem glada. En möjlighet för barnen att fundera på vad de skulle säga och en möjlighet för dem att reflektera över någonting som de har upplevt. När alla hade berättat någonting för stenen så var tiden slut för våran grupps framträdande. Vi hade planerat flera saker som skulle kunna vara fortsättningen för detta tema kring känslan glad. Vi skulle sedan dela in gruppen i mindre grupper för att arbeta kring att gestalta känslan glad som sedan skulle spelas upp för resten av gruppen. Gruppen skulle sedan diskutera vad de såg och kände när de såg de andra grupperna spela upp deras gestaltningar av känslan glad. Ännu en möjlighet att reflektera över det som de har gjort och sett. Som avslutning tänkte vi att barnen kunde måla en bild av någonting som gör dem glada. Denna processen skulle kunna dokumenteras från början till slut med hjälp av en iPad som spelade in deras gestaltningar och genom att synliggöra deras målade bilder av känslan glad.

Referenser:

[1] Gunilla Fihn. Dramaworkshop 1, Högskolan i Borås 2016-12-04


Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Medierat lärande och pedagogisk mångfald

Enligt Kupferberg (2013, s. 15) innebär medierat lärande hur man kan förmedla genom olika medier som till exempel musik, bild och drama och textil. Eller som Fihn [1] sa på föreläsningen, medierat lärande är att sätta ihop olika medier som kan ge möjlighet till lärande. Det kan vara till exempel hur man arangerar ett rum eller på vilket sätt man tar emot barnen på morgonen i förskolan, eller hur man förbereder en aktivitet. Man ska skapa miljöer i förskolan som erbjuder handling och som är meningsfulla. Barnen ska känna sig motiverade, att de har en användbar kunskap och att de har lärt sig någonting.

Någonting som jag tyckte var väldigt intressant som togs upp under föreläsningen var idén om "barnet i centrum". Enligt mig har det här länge varit ett nyckelord inom pedagogiska sammanhang att barnet alltid ska befinna sig i centrum. Men är det verkligen så? Är det genomförbart i verksamheten och är det korrekt? Att ställa barnet  ensamt i centrum kan leda till att man ger barnet för mycket ansvar. Ibland måste man avlasta barnet trots att barnet är kompetent. För i slutänden är vi människor mer lika varandra än vi är olika. Det är viktigt att se gruppen som en helhet med olika individer, än att se gruppen som en samling av olika barn. Det är därför vårt ansvar som pedagoger att se till att skapa en helhet av dessa unika barn, som alla kan bidra med någonting.

Jag anser att kunskap är det man får genom en lärande process. Man ska erbjuda barnen i förskolan flera olika lärprocesser som kan ge barnen nya kunskaper. Barnen kan lära sig i och genom till exempel, musik, bild, drama och textil. De kan lära sig om musik, samtidigt som barnen lär sig om andra ”ämnen” till exempel matematik och språk. Att arbeta med drama kan ge barnen möjlighet att lära sig om sig själv och att lära sig om andra. Att samarbeta och bearbeta känslor, planera, turas om, att resonera och diskutera. Att kunna ta ett steg utifrån sig själv. Einarsson (2013, ss. 126-127) beskriver hur dramapedagogiska övningar kan ge barn fysiska erfarenheter som i sin tur stimulerar kognitiva processer angående sin egen identitet och hur de bemöter andra människor. Hon beskriver också att det som sker i klassrummet under dessa pedagogiska övningar ändrar elevens tankar och deras sätt att agera i olika situationer utanför klassrummet. Detta visar hur arbetet med drama kan leda till ett slags lärande hos barnen. Om man strävar efter en kreativ typ av pedagogik måste man ge barnen utrymme för att hitta problem, lösa problemen och ge dem möjlighet att själva välja. Barnen måste kunna påverka det som sker i förskolan eller förskoleklassen. På så sätt kan de fördjupa sitt lärande (Linge, 2013. s. 169). Man kan säga att lärande har skett när en bestående förändring har hänt. Som Leijon (2013, s. 54) säger ”Jag har tillägnat mig kunskapen och kan använda den i nya situationer”. Hon beskriver hur en kollega kan berätta för henne hur hon ska koka kaffe. Hur det skall går till, teoretisk. Men hon har inte lärt sig detta förens hon har själv kokat kaffe och varit ensamt ansvarig för det. Nästa gång någon ber henne koka kaffe så känner hon sig bekväm med det, för nu vet hon att hon kan. Hon har en ny kunskap. 

Barn utforskar ständigt och försöker att förstå sin omvärld genom att prova nya saker. Både med sina kroppar, på ett fysiskt sätt och med språk, på ett verbalt sätt. Kunskap kan ett fås genom att barn arbetar och leker tillsammans med andra barn, genom interaktion. Kunskap kan också fås genom att barnet och pedagogerna tillsammans utforskar och deltar i samma aktivitet eller lek. För att kunskap ska bli bestående och personlig, måste kunskapen anpassas efter individens eget sätt att tänka. Kunskapen ska transformeras. Detta sker bäst om barnet har hjälp av pedagogisk stimulans. Det stödet och anpassningar som görs hjälper barnet att uppnå sin personliga potential (Linge 2013, s. 159). Linge (2013, s. 160) fortsätter att beskriva hur en lärare bör ställa frågor till elever som inte har svarat. Öppna frågor som kan tolkas på olika sätt. Detta i sin tur utmanar eleven och stimulerar deras kreativa tänkande som i sin tur fördjupar lärandet.

På ett personligt plan vill jag kunna erbjuda barnen jag möter i förskolan och förskoleklassen en varierat kompott av olika medier att lära sig igenom. Det vill säga, musik, bild, drama, textil mm. Jag anser att det gynnar barnens kreativitet när man erbjuder olika inlärningsmetoder. Det som passar ett barn, kanske inte passar ett annat barn. Därför är det viktigt att variera. Som Linge (2013, s. 170) säger, när läraren skapar förutsättningar för kreativitet i undervisningen så stärks även lärarens yrkesmässiga självförtroende att kunna undervisa på flera olika sätt. Så det är positivt för både mig som lärare och positivt för barnen. Sedan är det också viktigt att våga misslyckas, att visa barnen att man vågar prova nya saker som man själv kanske inte riktigt behärskar. Om läraren kan prova och misslyckas, då kanske barnet också vågar att prova och eventuellt misslyckas.

Referens

1. Fihn, Gunilla. Medierat, multimodalt och problembaserat lärande. Högskolan i Borås. 2016-09-08

Kuperferberg, Feiwel (2013) Medierat lärande och pedogogisk teori. I Amhag, L. Kupferberg, F. och Leijon, M. (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 15-47

Leijon, Marie (2013) Rummet som resurs för lärande och i lärande. I Amhag, L. Kupferberg, F. och Leijon, M. (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 53-70

Linge, Anna (2013) När och hur musikaliskt lärande blir kreativt. . I Amhag, L. Kupferberg, F. och Leijon, M. (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 149-170

 

Hannahs hemliga låda - Ville Val och de andra

Detta inlägg berör kursmålet:

• Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, använda, utvärdera och dokumentera och kritiskt granska ett eget tillverkat didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Vad?

Barnen ska lyssna på en bok (Ville Val och de andra - djurramsor från A till Ö). Några utvalda ramsor (E, I och H) ska sjungas till melodin från "Blinka lilla stjärna".  Dessa utvalda ramsor från boken ska delas ut till barnen i klassen som ska sedan arbeta i par. Varje par få E, I eller H att arbeta med. Paren ska måla bilder från boken som sedan ska användas för att dramatisera ramsan som till slut ska spelas in med ipadden.

Varför?

Detta didaktiska material ska ge barnen chansen att arbeta med drama, bild och musik, Samtidigt så ska det hjälpa barnen att utveckla sin fonologiska medvetenhet genom att arbeta med rim och ramsor. Genom att arbeta i par under tillverkningen av sina figurer så lär sig barnen att samarbeta och att lyssna på varandra för att komma fram till ett gemensamt mål. Genom att rita figurer från ramsan lär sig barnen att lyssna på och att tolka en text och att överföra det till egengjorda ritningar och bilder. Genom att sjunga ramsorna så ger jag barnen ytterligare ett sätt att möta samma text. På ett lekfullt och lustfyllt sätt. Processen att rita en bild av ett föremål eller ett djur, färglägga den och sedan klippa ut den är också en viktigt och lärorik process. Barnen lär sig att hantera både pennan och saxen bättre. Genom att spela in deras dramatiseringar med en iPad, dokumenteras deras teater. Det ger barnen ett konkret mål att sträva efter. Filmen kan visas upp för sina föräldrar och de kan själva få nytta och nöje av att se sina egna dramatiseringar och känna sig stolta över det de har åstadkommit själva, i par och som grupp.

I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016, s. 20) står det att "undervisning syftar till att främja elevernas fantasi och förmåga att lära tillsammans med andra genom lek, rörelse och skapande genom estetiska uttrycksformer samt med utforskande och praktiska arbetssätt." Med detta didaktiska material erbjöd jag barnen att arbeta med de estetiska uttrycksformer, drama, bild och musik. Jag läste boken Ville Val och de andra  - djurramsor från A till Ö. En samling av olika ramsor som rimmade. Det står i Lgr 11 (rev 2016, ss. 20-21) att förskoleklassen ska "...ge dem möjligheter att läsa, lyssna på samt skriva och samtala om såväl skönlitteratur som andra typer av texter och händelser." Jag läste boken och tillsammans med barnen samtalade vi kring vad det var för typ av bok och diskuterade texten mer ingående och koncentrerade på de ord i texten som rimmade.

Det står längre fram i Lgr 11 (rev 2016, s. 22) att barnen ska använda sig av "olika material, redskap och tekniker för att skapa och uttrycka sig", "digitala verktyg för framställning av olika estetiska uttryck" och "rim, ramsor och andra ordlekar" ska vara en del av det centrala innehåll i undervisningen. Genom att barnen fick arbeta med att dramatisera en ramsa med egengjorda figurer fick de möta olika redskap för att genomföra uppgiften. De skulle rita och måla figurer på ett sätt som skulle fungera när man satte de på en pinne. De fick funderar på hur stora de skulle vara, vilka färger skulle användas för att hjälpa andra att se vad det var de hade målat. "Om man målar ekorren lila, kommer publiken att kunna ser att det är en ekorre du har målat?" Man märkte att det var ett nytt sätt för många utav barnen att fundera och tänka på. Om de vill att det skulle se ut som en ekorre gör i verkligheten så var de tvungna att fundera på hur en ekorre faktisk ser ut. Sedan fick barnen möjlighet att spela in deras gestaltning av ramsan med iPadden.

Hur?

Alla barn satt på golvet in en ring på mattan i klassrummet. Jag började aktiviteten genom att ta fram "Hannahs hemliga låda" Vad fanns i den? Det var lite spännande, barnen såg inte vad som fanns i lådan, det skapade lite magi! Jag öppnande lådan och tog fram boken  "Ville Val och de andra"och visade upp den för gruppen. Jag frågade barnen om det var någon som kände igen den. Det var några stycken som kände igen den från sina förskolor. Men de kom inte ihåg vad den handlade om. Jag berättade att det var en stor favorit bland mina barn hemma och att jag hade läst den många gånger och tyckte att det var en rolig bok. Jag läste boken för klassen. Jag var noga med att lägga extra betoning på orden som rimmade i boken för att förtydliga för barnen att det var en bok som innehöll rimmande ramsor. Jag kan boken nästan utantill så det var lätt att läsa. Jag kunde tittar upp ofta och hålla boken på ett sätt så att barnen kunde se bilderna samtidigt som jag läste upp och ner på! När jag hade läst färdigt den så frågade jag barnen om de tyckte att det var någonting speciellt med boken. Det var många som räckte upp sina händer. Det var en bok som rimmade. Sedan frågade jag barnen om de visste vad rim var, och hur de kunde höra om två ord rimmade med varandra. Jag gick sedan tillbaka till boken och läste tre av ramsorna några gånger till. Så barnen skulle bekanta sig mer med dem. E, I och H.

Jag berättade sedan för barnen att jag hade upptäckt att man kunde sjunga dessa ramsor till en melodi som jag trodde de skulle känna igen. Jag nynnade melodin och jag frågade barnen om de kände igen melodin. Det var nästan alla som gjorde det. Det var "Blinka lilla stjärna". Jag sjung för barnen först, gav dem en modell av hur man kunde sjunga ramsorna.  Sedan lärde jag ut dem till barnen, genom att jag sjunga några rader och de härmade mig. Vi sjöng sedan ramsorna tillsammans några gånger. De lärde sig väldigt fort och tyckte att det var kul. Efter sångstunden så berättade jag för barnen vad nästa uppgift var. Det var att spela upp en teater. De skulle arbeta i par och varje par skulle får varsin ramsa att arbeta med. E, I eller H. Sedan skulle de tillsammans rita och måla några saker från ramsan som de kunde sedan tejpa fast på en pinne och använda för att spela en teater. Jag delade upp gruppen, som var 22 stycken den dag, klassen har 25 barn totalt. Det blev tolv par. Tre barn var hemma sjuka den dag. Alla par fick två stora papper som var lite kraftigare än vanligt papper. De fick en kopia av ramsan och bilden som tillhörde ramsan. Barnen satt i sina par vid borden i rummet.

Min handledare, fritidspedagogen som jobbar i klassen och jag satt med barnen och hjälpte dem tolka sina ramsor och bilder.  Bilderna skulle vara stora som de skulle synas bra sedan när vi skulle spela upp en teater med dem. När alla barn hade ritat och klippt ut sina figurer från sina ramsor så tejpades dem fast på en pinne. Då var skoldagen slut för denna dagen. Önskemålet från barnen var att spela teatern med de redan dagen efter, på fredag. Men eftersom min handledare tyvärr var ledig just denna fredag bestämde vi oss för att spela upp teatern med dem på måndag. På fredagen var två av barnen som hade varit sjuka dagen innan, i skolan igen. Då passade jag på att sitta med dem, läste boken för dem och de fick välja en ramsa som de ville arbeta med. De gjorde sina figurer och klippte ut dem och satte fast dem på pinnar. Nu hade alla barn förutom en fått vara med och skapa figurer från en ramsa i boken.

De färdiga figurerna från de tre ramsorna i boken.

På måndag var det dags att spela in teater! Flickan som hade varit sjuk veckan innan och inte hade haft möjlighet att skapa figurer från boken hjälpte mig, tillsammans med två andra barn att måla en ram (en stor bröd kartong från skolans kök) som teatern skulle spelas in i. Ett sätt att göra även henne delaktig i processen. En annan tjej som hade varit med veckan innan och skapat figurer var tyvärr hemma denna dagen. Då kunde denna flickan använda hennes figurer och kunde tillsammans med en annan pojke spelar in deras teater ihop.

Den färdiga ramen!

Innan vi spelade in teatern med iPadden så övade barnen i mindre grupper. Min handledare, fritidspedagogen och jag satt med varsin grupp och hjälpte dem att öva inför föreställningen. Barnen var så ivriga och spända inför att spela upp det för resten av klassen och det skulle till och med filmas. Innan vi började med att spela in barnen gjorde min handledare och jag en liten exempel av hur man kunde spela in teatern och hur man måste hålla upp figurerna högt så de syns bra i ramen. Jag skulle sedan sitter bredvid barnen när de spelade och läsa den ramsa de hade arbetat med. De skulle samtidigt dramatisera ramsan med sina figurer i ramen.

https://youtu.be/1n3xqoD7Aww

https://youtu.be/J-YYJvPxXBM

 https://youtu.be/o207onpJmok

Inspelningen gick jättebra! Alla barn var med, alla tyckte att det var spännande och jag tror att det var en mycket positivt upplevelse för hela gruppen. Jag tror att en av anledningarna till att det gick så bra som det gjorde var för att barnen själva behövde inte synas på bild. De dramatiserade ramsan från bakom bordet och gestaltade de olika figurerna i ramsan med sina egentillverkade figurer på pinnar. De var härligt att se hur koncentrerade barnen var när jag satt där bredvid dem och läste ramsan. De fipplade med sina pinnar och såg till att få upp rätt figuren vid rätt tidpunkt i ramsan. En underbart samarbete mellan barnen som spelade ihop.

Direkt efter vi hade spelat upp teatern så var skoldagen slut. Några barn åkte hem, men för de som var kvar visade jag den inspelade teatern för barnen på en stor duk i klassrummet. De tyckte att det var väldigt roligt, att se sina figurer spela upp en teater och att veta att det var dom som satt bakom bordet och gjorde alla rörelser. Trots att barnen själva inte hördes eller sågs, visste alla vem det var som spelade. Barn har oftast otroligt minne har jag upptäckt! Eftersom jag glömde att skriva i vilken ordning alla spelade upp teatern, så ska vi visa den för gruppen igen nästa vecka, och jag hoppas att barnen känner igen sina figurer. Jag tror de gör det! Så då hoppas jag att alla få chansen att se sin teater på den stora vita duken. Barnens filmer ska sedan läggas ut på Unikum (skolans digitala forum som föräldrarna loggar in på för att ta del av det som händer i skolan och om deras egna barns utveckling). Tillsammans med en beskrivning av vad jag, tillsammans med barnen har gjort under veckornar jag har varit där på VFU.

Utvärdering av det didaktiska materialet

Det var några väldigt intensiva dagar när vi jobbade med detta material. Men absolut positiva och roliga. Det var väldigt lärorikt och jag lärde mig otroligt mycket. Både av det som gick bra och av det som gick mindre bra. Under tiden jag introducerade mitt didaktiska material så satt min handledare med i ringen och antecknade några saker som jag skulle kunna tänka på och reflektera över. När vi diskuterade efteråt hur dagen hade gått var det flera saker som hon tog upp som jag redan själv hade reflekterat över. Jag frågade barnen vid ett tillfälle under introduktionen av aktiviteten "ska vi ta det en gång till?" Jag tänkte omedelbart att så kan man inte säga. Det är istället bättre att säga "nu tar vi det en gång till!" En annan sak som jag själv funderade på innan jag läste boken var hur jag skulle förhålla mig till ord i boken som var lite svårare. Jag tänkte innan att det skulle störa för mycket om jag stannade upp för ofta för att förklara ord. Efter jag hade diskuterat detta med min handledare så kom jag fram till att det är  bättre att stanna upp och pausa än att läsa ord som barnen inte förstår. Någonting jag tar till mig för framtiden.

Någonting jag upptäckte under tillverkningen av dessa figurer från ramsan var att barnen var fortfarande lite osäkra på hur de skulle användas sedan. Hur teatern skulle gå till. Jag hade behövt att vara mer tydlig från början och kanske visat upp en modell av hur dessa figurer skulle kunna se ut. Jag hade kunnat göra några figurer själv och tejpat fast de på en pinne. Jag tror detta hade underlättat mycket för många. Att kunna se ett tydligt konkret mål framför sig. Någonting att sträva efter.

Jag upptäckte också att det försvårade för många barn att ha bilderna från ramsan framför sig när de själv ritade och målade. Många försökte att rita av bilderna eller blev oroliga för att de inte kunde rita en sån fin ekorre som fanns i boken. Istället hade jag kunnat bara dela ut texten till barnen, som en pedagog kunde läsa om barnen hade svårt att komma ihåg just deras ramsa. Då hade barnen kunnat använda sig mer av sina egna inre bilder av hur en ekorre eller en katt kan se ut, istället för att försöka rita av ekorren som den såg ut i boken. Någonting jag tar med mig om jag skulle göra en liknande aktivitet igen i framtiden. Det var en bra övning med saxen också. Jag märkte att flera av barnen tyckte att det var svårt att klippa ut sina bilder. Några av barnen fick lite hjälp och andra barn lite tips om hur man skulle kunna klippa ut den lite lättare. Att arbeta med saxen är någonting som behöver tränas på vidare. Min handledare berättade om klippövningar som klassen gör ibland. Det utvecklar barnens finmotoriska rörelser.

Jag fick mycket positiv feedback från barnen, flera av barnen kom upp till mig efter vid hade tillverkat figurerna och efter vi hade dramatiserat ramsorna och sa att de tyckte mina arbetspass var jätteroliga. Det kändes otroligt roligt att höra det från barnen själva. Att jag hade träffat rätt. Jag kände själv att det blev en väldigt lyckad aktivitet och materialet skulle jag lätt kunna tänka mig att använda igen i framriden. Hela konceptet kan göras om och ändras utifrån barnens ålder och färdigheter. Min handledare berättade för mig dagen efter att hon hade hört ett av barnen i gruppen berätta för sin mamma när han hämtades hur de hade spelat teater. Han hade aldrig fått spela teater tidigare och tyckte att det var så roligt! Tyvärr, tog jag inte så många bilder av barnen under tiden de ritade och tillverkade. Det hade varit roligt att dokumentera processen lite bättre. Jag hade planerat att ta flera kort på barnen som ritade, målade, klippte och tejpade. Men eftersom jag var väldigt involverad i processen hade jag svårt att gå ifrån, att kliva tillbaka och ta kort. Det kändes som jag aldrig hittade en bra tidpunkt att göra det. Samtidigt så är jag medveten hur viktigt det är med pedagogisk dokumentation. En svår balans upptäckte jag. Att bryta min delaktighet i processen för att ta kort, eller att vara 100% närvarande för barnen under processen.

Referenser: 

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016) Skolverket: Stockholm.

Utvecklingen av mitt didaktisk material

Jag har haft så många olika tankar angående min didaktisk material att det har varit svårt för mig att bestämma åt vilket håll jag ville. Men efter att ha hört att förskoleklassen jag skulle befinner mig i under min VFU arbetade mycket kring språk och fonologisk medvetenhet, bestämde jag mig att använda detta som grund för min didaktisk material. Rim, ramsor, att lyssna på ord, att höra olika bokstäver i ord och om stavelser och ord längd.

Jag läste många olika bloggar på nätet, kollade på pintrest, läste olika forum på nätet och tittade genom många olika facebook grupper. Det fanns så många intressanta idéer om hur andra har arbetat i förskolan med språk och fonologisk medvetenhet. Det försvårade nästan för mig att se så många olika förslag på så många olika saker. Men samtidigt var det ett väldigt rolig och givande sätt att kunna se hur andra hade gjort, och jag reflekterade mycket. Kan man göra på andra sätt eller kan man använder detta material på ett annat sätt? Jag skrev ner många olika idéer jag hade under tiden jag läste och utforskade fonologisk medventehet i förskolan. Både från böcker, men mest från nätet.

Tillslut bestämde jag mig för att skapa olika kort som skulle kunna användas på många olika sätt. Korten skulle då finnas i "Hannahs hemliga låda". Ett sätt att skapa lite spänning och magi kring innehållet i lådan. Jag skrev ut bilder från en websida som heter www.folkhalsan.se. Det var en otroligt bra hemsida som jag hade väldigt mycket nytta ifrån. Fina klara bilder som jag tyckte passade min uppgift väldigt bra. Jag valde ut de bilder jag ville använda och kopierade in dem i ett Word dokument på datorn. Sedan skrev jag ut alla bilder hos en professionell kopierings firma för jag ville att bilderna skulle vara av hög kvalité. Sedan började det långa jobbet av att skapa alla kort. Det tog väldigt lång tid, många timmar spenderade jag med att klippa ut och laminera och rita på korten. Men jag ville att materialet som jag skapade skulle hålla i en lång tid och kunna återanvändas av mig i framtiden i andra barngrupper. Jag ville erbjuda barnen ett material som var av hög kvalité som jag kände mig stolt över.

Under tiden jag skapade detta material så gick tankarna genom huvudet. På vilka olika sätt skulle detta kunna användas i en barngrupp av 25st 6 åringar? Ska de jobba en och en? Parvis? Gruppvis? Helklass? Alla dessa funderingar jag hade var innan jag hade varit ute på mina VFU fältdagar. Jag trodde att jag skulle använda materialet i grupper om fyra. Att jag skulle ta ut dessa barn från gruppen och sitta själv tillsammans med dem. Efter jag hade varit ute på mina tre stycken fältdagar så hade jag ändrat mig totalt. Detta sätt att arbeta med små grupper barn kanske fungerar i förskolan, men jag upptäckte att detta sätt att arbeta med barn fungerar inte på samma sätt i en förskoleklass. Åtminstone inte där jag var på min VFU. Arbetspass hade de två gånger om dagen. Skoldagen började kl. 08 och slutade kl. 12. Däremellan var det fasta tidspunkterna som skulle hållas. Först var det samling, sedan ett arbetspass, sedan frilek och högläsning och efter det utelek. Sedan åt barnen lunch 10:30. Sedan var det ett arbetspass till, avslutning och hemgång för de barn som åkte hem och fritids för de barn som gick på fritids.

Mina aktiviteter skulle passa in där det var planerade arbetspass i gruppen. När det är ett arbetspass märkte jag hur hela gruppen satt på mattan framför tavlan, i en ring på mattan eller vid borden som fanns i klassrummet och arbetade med samma uppgift. Det fungerar inte att en pedagog tar ut fyra barn och gör någonting annat med de barnen. Om jag var den ansvariga läraren för klassen skulle det aldrig fungera att jag själv skulle gått iväg med fyra barn och lämnat resten av gruppen. Då insåg jag att jag skulle behöva tänka om hur jag skulle använda mitt didaktiska material i gruppen. Det kändes då mest lämpligt att försöka hittat ett sätt att arbeta med det i helklass runt mattan. Att vi tillsammans jobbade med materialet, allihopa samtidigt. Det kändes väldigt roligt att kunna göra detta och jag tror att det är ett mer utvecklande och realistisk sätt att arbeta i en förskoleklass. Givande att barnen lär sig av varandra. De hör vad andra säger och tar del av deras tankar och funderingar. En mycket lärorik miljö för alla barnen att befinna sig in.

Jag har tillverkat fyra uppsättningar kort som är tänkt att utveckla barnens fonologiska medvetenhet. Det är mitt mål. De röda korten handlar om antal stavelser i ett ord. De gröna korten handlar om att kunna höra vilka ord som är längst. De lila korten handlar om vilken bokstav ett ord börjar på och de blåa korten handlar om vilken bokstav ett ord slutar på.

Detta material har jag nu, efter mina fältdagar i förskoleklassen, bestämde jag att vara i helklass. Barnen sitter på mattan och jag delar in dem i par. Så att de jobbar ihop med den som de sitter bredvid. Om jag skulle använder mig av detta materialet flera gånger så skulle jag göra om gruppen, så att man inte alltid arbetar ihop med samma barn. Barnen har bestämda platser på mattan så det skulle innebära att man alltid arbetade ihop med den man satt bredvid. Det skulle inte vara så mycket variation i vem man arbetade tillsammans med. Varje par få ett kort och ett gem. Vi ska arbeta med de olika färgade korten var för sig. En utveckling av detta skulle kunna vara att efter barnen hade fått arbeta med alla olika korten skulle man kunna lägga fram dem i mitten av ringen, upp och ner och välja ett barn som får välja vilken kort uppsättningen som vi skulle jobbar med. Men nu i början när alla dessa kort är nya för barnen vill jag kunna styra lite mer genom att själv välja i vilken ordning vi arbetar med korten.

Jag har skapat en längre och mer omfattande aktivitet kring rim och ramsor också. I denna aktivitet få jag med flera av de estetiska lärprocesser. Musik, bild och drama. Jag ska läser boken "Ville val och de andra - Djurramsor från A till Ö" för hela gruppen.

Boken ska vara en introduktion till rim och utgångspunkten för min aktivitet. Det är en bok som jag har sett på flera förskolor och en bok mina egna barn har tyckt om väldigt mycket. Jag känner mig trygg med boken och dess rim eftersom jag har läst den väldigt många gånger! Det är viktigt att man är bekant med en ramsa innan man läser den för barnen så man kan rytmen i den. Efter läsningen av boken ska jag föra en kort diskussion kring rim och vad det betyder att ord rimmar med varandra. Jag har valt tre ramsor från boken som vi ska sedan arbetar vidare med i gruppen. Dessa ramsor ska jag läser några gånger till, så barnen kan bekantar sig med dem. Ramsorna i boken kan till och med sjungas till melodin av "Blinka lilla stjärna". Jag ska lära ut dessa ramsor och sjunga de tillsammans med barnen. En melodi som jag tror att alla barn känner till sedan tidigare. Barngruppen ska sedan delas upp så att de arbetar parvis för resten av aktiviteten. Alla par ska få varsin ramsa att arbeta med. En av de tre som vi sjöng. Elof Ekorre, Hugo Hund eller Ivar Igelkott. Barnen ska sedan måla bilder från sin ramsa för att sedan använda i en teater som ska spelas i med Ipaden. Jag är lite osäkert hur lång tid denna aktivitet kommer att ta, så jag ska börjar med den redan under första veckan.

Sedan tillverkade jag ett rimspel som skulle kunna används som en fortsättning av arbetet med rim. Korten och boken ska också intriduceras i "Hannahs hemliga lådan". Gruppen består av 25 barn, jag tillverkade 29 par rimkort.

Denna aktivitet har jag redan klart för mig hur jag skulle vilja använda i gruppen och efter mina fältdagar såg jag att det skulle fungera alldeles utmärkt i gruppen. Den var ett spel som hela gruppen kunde spela samtidigt sittandes på golvet i en ring på mattan. Deras sätt att arbeta mycket på golvet, klassvis passade denna aktivitet mycket väl.

Först ska jag introducera aktiviteten genom att läser upp ord i grupper om tre och barnen ska lyssna efter vilka två ord som rimmar med varandra. Sedan ska jag se om barnen kan rimma med nonsensord, jag ska ge dem ett ord, till exempel "sill" och se om de kan hitta på andra ord, både riktiga ord men också nonsensord.

Efter introduktionen till rimmande ord ska jag dela ut en pusselbit till alla barn i ringen. Så om rim paret var "tand" och "hand", får barnet kortet med en tand på bara. Alla de andra pusselbitshalvor ska läggas i mitten av ringen. Ett barn (utvalt av mig) börjar genom att gå in till mitten av ringen och så vänder dem ett kort. Säg vad det är på kortet och visar alla andra barn i ringen. Om ett barn i ringen ser att kortet som visas i mitten av ringen är den andra halva av deras kort säger dem "ja!" Barnet i mitten ger detta barnet kortet och så är det deras tur att vända på ett kort i mitten. Det ska bli väldigt spännande att se hur detta spel fungerar i gruppen. Jag tror att det kommer att tas väl emot.

Sedan kan dessa kort användas på flera olika sätt. Barnen skulle kunna jobba enskilt eller parvis med alla kort. Lägg ut ena halvan på golvet och sedan para i hop korten de har kvar i handen med dem på golvet. Det skulle kunna användas som ett rimmemory. Det skulle kunna vara en rimskattjakt i klassrummet eller utomhus. Alla barn får en halva och de ska letar efter den andra halva av deras rim kort. Det är ett väldigt flexibel material som har många olika användningsområden. Det var därför jag var så noga med att göra korten på ett bra och noggrant sätt och på ett sätt som skulle hålla länge och som skulle även kunna användas utomhus.

Just nu innan, känns det som jag har väldigt höga ambitioner och jag undrar om jag kommer att hinna med allt som jag har skapat och planerat. Jag ska börja med min längre didaktiska aktivitet med Ville Val och se under VFUn's gång, vad tiden kommer att räcka till.