Hannahs hemliga låda - Ville Val och de andra

Detta inlägg berör kursmålet:

• Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, använda, utvärdera och dokumentera och kritiskt granska ett eget tillverkat didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Vad?

Barnen ska lyssna på en bok (Ville Val och de andra - djurramsor från A till Ö). Några utvalda ramsor (E, I och H) ska sjungas till melodin från "Blinka lilla stjärna".  Dessa utvalda ramsor från boken ska delas ut till barnen i klassen som ska sedan arbeta i par. Varje par få E, I eller H att arbeta med. Paren ska måla bilder från boken som sedan ska användas för att dramatisera ramsan som till slut ska spelas in med ipadden.

Varför?

Detta didaktiska material ska ge barnen chansen att arbeta med drama, bild och musik, Samtidigt så ska det hjälpa barnen att utveckla sin fonologiska medvetenhet genom att arbeta med rim och ramsor. Genom att arbeta i par under tillverkningen av sina figurer så lär sig barnen att samarbeta och att lyssna på varandra för att komma fram till ett gemensamt mål. Genom att rita figurer från ramsan lär sig barnen att lyssna på och att tolka en text och att överföra det till egengjorda ritningar och bilder. Genom att sjunga ramsorna så ger jag barnen ytterligare ett sätt att möta samma text. På ett lekfullt och lustfyllt sätt. Processen att rita en bild av ett föremål eller ett djur, färglägga den och sedan klippa ut den är också en viktigt och lärorik process. Barnen lär sig att hantera både pennan och saxen bättre. Genom att spela in deras dramatiseringar med en iPad, dokumenteras deras teater. Det ger barnen ett konkret mål att sträva efter. Filmen kan visas upp för sina föräldrar och de kan själva få nytta och nöje av att se sina egna dramatiseringar och känna sig stolta över det de har åstadkommit själva, i par och som grupp.

I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016, s. 20) står det att "undervisning syftar till att främja elevernas fantasi och förmåga att lära tillsammans med andra genom lek, rörelse och skapande genom estetiska uttrycksformer samt med utforskande och praktiska arbetssätt." Med detta didaktiska material erbjöd jag barnen att arbeta med de estetiska uttrycksformer, drama, bild och musik. Jag läste boken Ville Val och de andra  - djurramsor från A till Ö. En samling av olika ramsor som rimmade. Det står i Lgr 11 (rev 2016, ss. 20-21) att förskoleklassen ska "...ge dem möjligheter att läsa, lyssna på samt skriva och samtala om såväl skönlitteratur som andra typer av texter och händelser." Jag läste boken och tillsammans med barnen samtalade vi kring vad det var för typ av bok och diskuterade texten mer ingående och koncentrerade på de ord i texten som rimmade.

Det står längre fram i Lgr 11 (rev 2016, s. 22) att barnen ska använda sig av "olika material, redskap och tekniker för att skapa och uttrycka sig", "digitala verktyg för framställning av olika estetiska uttryck" och "rim, ramsor och andra ordlekar" ska vara en del av det centrala innehåll i undervisningen. Genom att barnen fick arbeta med att dramatisera en ramsa med egengjorda figurer fick de möta olika redskap för att genomföra uppgiften. De skulle rita och måla figurer på ett sätt som skulle fungera när man satte de på en pinne. De fick funderar på hur stora de skulle vara, vilka färger skulle användas för att hjälpa andra att se vad det var de hade målat. "Om man målar ekorren lila, kommer publiken att kunna ser att det är en ekorre du har målat?" Man märkte att det var ett nytt sätt för många utav barnen att fundera och tänka på. Om de vill att det skulle se ut som en ekorre gör i verkligheten så var de tvungna att fundera på hur en ekorre faktisk ser ut. Sedan fick barnen möjlighet att spela in deras gestaltning av ramsan med iPadden.

Hur?

Alla barn satt på golvet in en ring på mattan i klassrummet. Jag började aktiviteten genom att ta fram "Hannahs hemliga låda" Vad fanns i den? Det var lite spännande, barnen såg inte vad som fanns i lådan, det skapade lite magi! Jag öppnande lådan och tog fram boken  "Ville Val och de andra"och visade upp den för gruppen. Jag frågade barnen om det var någon som kände igen den. Det var några stycken som kände igen den från sina förskolor. Men de kom inte ihåg vad den handlade om. Jag berättade att det var en stor favorit bland mina barn hemma och att jag hade läst den många gånger och tyckte att det var en rolig bok. Jag läste boken för klassen. Jag var noga med att lägga extra betoning på orden som rimmade i boken för att förtydliga för barnen att det var en bok som innehöll rimmande ramsor. Jag kan boken nästan utantill så det var lätt att läsa. Jag kunde tittar upp ofta och hålla boken på ett sätt så att barnen kunde se bilderna samtidigt som jag läste upp och ner på! När jag hade läst färdigt den så frågade jag barnen om de tyckte att det var någonting speciellt med boken. Det var många som räckte upp sina händer. Det var en bok som rimmade. Sedan frågade jag barnen om de visste vad rim var, och hur de kunde höra om två ord rimmade med varandra. Jag gick sedan tillbaka till boken och läste tre av ramsorna några gånger till. Så barnen skulle bekanta sig mer med dem. E, I och H.

Jag berättade sedan för barnen att jag hade upptäckt att man kunde sjunga dessa ramsor till en melodi som jag trodde de skulle känna igen. Jag nynnade melodin och jag frågade barnen om de kände igen melodin. Det var nästan alla som gjorde det. Det var "Blinka lilla stjärna". Jag sjung för barnen först, gav dem en modell av hur man kunde sjunga ramsorna.  Sedan lärde jag ut dem till barnen, genom att jag sjunga några rader och de härmade mig. Vi sjöng sedan ramsorna tillsammans några gånger. De lärde sig väldigt fort och tyckte att det var kul. Efter sångstunden så berättade jag för barnen vad nästa uppgift var. Det var att spela upp en teater. De skulle arbeta i par och varje par skulle får varsin ramsa att arbeta med. E, I eller H. Sedan skulle de tillsammans rita och måla några saker från ramsan som de kunde sedan tejpa fast på en pinne och använda för att spela en teater. Jag delade upp gruppen, som var 22 stycken den dag, klassen har 25 barn totalt. Det blev tolv par. Tre barn var hemma sjuka den dag. Alla par fick två stora papper som var lite kraftigare än vanligt papper. De fick en kopia av ramsan och bilden som tillhörde ramsan. Barnen satt i sina par vid borden i rummet.

Min handledare, fritidspedagogen som jobbar i klassen och jag satt med barnen och hjälpte dem tolka sina ramsor och bilder.  Bilderna skulle vara stora som de skulle synas bra sedan när vi skulle spela upp en teater med dem. När alla barn hade ritat och klippt ut sina figurer från sina ramsor så tejpades dem fast på en pinne. Då var skoldagen slut för denna dagen. Önskemålet från barnen var att spela teatern med de redan dagen efter, på fredag. Men eftersom min handledare tyvärr var ledig just denna fredag bestämde vi oss för att spela upp teatern med dem på måndag. På fredagen var två av barnen som hade varit sjuka dagen innan, i skolan igen. Då passade jag på att sitta med dem, läste boken för dem och de fick välja en ramsa som de ville arbeta med. De gjorde sina figurer och klippte ut dem och satte fast dem på pinnar. Nu hade alla barn förutom en fått vara med och skapa figurer från en ramsa i boken.

De färdiga figurerna från de tre ramsorna i boken.

På måndag var det dags att spela in teater! Flickan som hade varit sjuk veckan innan och inte hade haft möjlighet att skapa figurer från boken hjälpte mig, tillsammans med två andra barn att måla en ram (en stor bröd kartong från skolans kök) som teatern skulle spelas in i. Ett sätt att göra även henne delaktig i processen. En annan tjej som hade varit med veckan innan och skapat figurer var tyvärr hemma denna dagen. Då kunde denna flickan använda hennes figurer och kunde tillsammans med en annan pojke spelar in deras teater ihop.

Den färdiga ramen!

Innan vi spelade in teatern med iPadden så övade barnen i mindre grupper. Min handledare, fritidspedagogen och jag satt med varsin grupp och hjälpte dem att öva inför föreställningen. Barnen var så ivriga och spända inför att spela upp det för resten av klassen och det skulle till och med filmas. Innan vi började med att spela in barnen gjorde min handledare och jag en liten exempel av hur man kunde spela in teatern och hur man måste hålla upp figurerna högt så de syns bra i ramen. Jag skulle sedan sitter bredvid barnen när de spelade och läsa den ramsa de hade arbetat med. De skulle samtidigt dramatisera ramsan med sina figurer i ramen.

https://youtu.be/1n3xqoD7Aww

https://youtu.be/J-YYJvPxXBM

 https://youtu.be/o207onpJmok

Inspelningen gick jättebra! Alla barn var med, alla tyckte att det var spännande och jag tror att det var en mycket positivt upplevelse för hela gruppen. Jag tror att en av anledningarna till att det gick så bra som det gjorde var för att barnen själva behövde inte synas på bild. De dramatiserade ramsan från bakom bordet och gestaltade de olika figurerna i ramsan med sina egentillverkade figurer på pinnar. De var härligt att se hur koncentrerade barnen var när jag satt där bredvid dem och läste ramsan. De fipplade med sina pinnar och såg till att få upp rätt figuren vid rätt tidpunkt i ramsan. En underbart samarbete mellan barnen som spelade ihop.

Direkt efter vi hade spelat upp teatern så var skoldagen slut. Några barn åkte hem, men för de som var kvar visade jag den inspelade teatern för barnen på en stor duk i klassrummet. De tyckte att det var väldigt roligt, att se sina figurer spela upp en teater och att veta att det var dom som satt bakom bordet och gjorde alla rörelser. Trots att barnen själva inte hördes eller sågs, visste alla vem det var som spelade. Barn har oftast otroligt minne har jag upptäckt! Eftersom jag glömde att skriva i vilken ordning alla spelade upp teatern, så ska vi visa den för gruppen igen nästa vecka, och jag hoppas att barnen känner igen sina figurer. Jag tror de gör det! Så då hoppas jag att alla få chansen att se sin teater på den stora vita duken. Barnens filmer ska sedan läggas ut på Unikum (skolans digitala forum som föräldrarna loggar in på för att ta del av det som händer i skolan och om deras egna barns utveckling). Tillsammans med en beskrivning av vad jag, tillsammans med barnen har gjort under veckornar jag har varit där på VFU.

Utvärdering av det didaktiska materialet

Det var några väldigt intensiva dagar när vi jobbade med detta material. Men absolut positiva och roliga. Det var väldigt lärorikt och jag lärde mig otroligt mycket. Både av det som gick bra och av det som gick mindre bra. Under tiden jag introducerade mitt didaktiska material så satt min handledare med i ringen och antecknade några saker som jag skulle kunna tänka på och reflektera över. När vi diskuterade efteråt hur dagen hade gått var det flera saker som hon tog upp som jag redan själv hade reflekterat över. Jag frågade barnen vid ett tillfälle under introduktionen av aktiviteten "ska vi ta det en gång till?" Jag tänkte omedelbart att så kan man inte säga. Det är istället bättre att säga "nu tar vi det en gång till!" En annan sak som jag själv funderade på innan jag läste boken var hur jag skulle förhålla mig till ord i boken som var lite svårare. Jag tänkte innan att det skulle störa för mycket om jag stannade upp för ofta för att förklara ord. Efter jag hade diskuterat detta med min handledare så kom jag fram till att det är  bättre att stanna upp och pausa än att läsa ord som barnen inte förstår. Någonting jag tar till mig för framtiden.

Någonting jag upptäckte under tillverkningen av dessa figurer från ramsan var att barnen var fortfarande lite osäkra på hur de skulle användas sedan. Hur teatern skulle gå till. Jag hade behövt att vara mer tydlig från början och kanske visat upp en modell av hur dessa figurer skulle kunna se ut. Jag hade kunnat göra några figurer själv och tejpat fast de på en pinne. Jag tror detta hade underlättat mycket för många. Att kunna se ett tydligt konkret mål framför sig. Någonting att sträva efter.

Jag upptäckte också att det försvårade för många barn att ha bilderna från ramsan framför sig när de själv ritade och målade. Många försökte att rita av bilderna eller blev oroliga för att de inte kunde rita en sån fin ekorre som fanns i boken. Istället hade jag kunnat bara dela ut texten till barnen, som en pedagog kunde läsa om barnen hade svårt att komma ihåg just deras ramsa. Då hade barnen kunnat använda sig mer av sina egna inre bilder av hur en ekorre eller en katt kan se ut, istället för att försöka rita av ekorren som den såg ut i boken. Någonting jag tar med mig om jag skulle göra en liknande aktivitet igen i framtiden. Det var en bra övning med saxen också. Jag märkte att flera av barnen tyckte att det var svårt att klippa ut sina bilder. Några av barnen fick lite hjälp och andra barn lite tips om hur man skulle kunna klippa ut den lite lättare. Att arbeta med saxen är någonting som behöver tränas på vidare. Min handledare berättade om klippövningar som klassen gör ibland. Det utvecklar barnens finmotoriska rörelser.

Jag fick mycket positiv feedback från barnen, flera av barnen kom upp till mig efter vid hade tillverkat figurerna och efter vi hade dramatiserat ramsorna och sa att de tyckte mina arbetspass var jätteroliga. Det kändes otroligt roligt att höra det från barnen själva. Att jag hade träffat rätt. Jag kände själv att det blev en väldigt lyckad aktivitet och materialet skulle jag lätt kunna tänka mig att använda igen i framriden. Hela konceptet kan göras om och ändras utifrån barnens ålder och färdigheter. Min handledare berättade för mig dagen efter att hon hade hört ett av barnen i gruppen berätta för sin mamma när han hämtades hur de hade spelat teater. Han hade aldrig fått spela teater tidigare och tyckte att det var så roligt! Tyvärr, tog jag inte så många bilder av barnen under tiden de ritade och tillverkade. Det hade varit roligt att dokumentera processen lite bättre. Jag hade planerat att ta flera kort på barnen som ritade, målade, klippte och tejpade. Men eftersom jag var väldigt involverad i processen hade jag svårt att gå ifrån, att kliva tillbaka och ta kort. Det kändes som jag aldrig hittade en bra tidpunkt att göra det. Samtidigt så är jag medveten hur viktigt det är med pedagogisk dokumentation. En svår balans upptäckte jag. Att bryta min delaktighet i processen för att ta kort, eller att vara 100% närvarande för barnen under processen.

Referenser: 

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016) Skolverket: Stockholm.

Hannahs hemliga låda - Rimkort spelet

Detta inlägg berör kursmålet:

• Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, använda, utvärdera och dokumentera och kritiskt granska ett eget tillverkat didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Vad?

Jag hade tillverkat 29 par rimkort som kunde pusslas ihop. Rimspelet gick ut på att barnen skulle para ihop kortet som de hade framför sig med ett kort som låg i mitten av ringen på mattan. Det var en helgrupps aktivitet.

Varför?

Denna aktivitet var en fortsättning av det didaktiska material som jag hade redan genomfört med barngruppen om Ville Val och de andra. Jag ville utveckla detta kring rim och utmana barnen vidare att lyssna efter ord som rimmar med varandra. Barnens fonologiska medvetehet utvecklas genom att arbeta med rim. Genom att själv lista ut vilket kort det var som rimmade med sitt eget kort och genom observera när andra löste samma uppgifter. Barnen kunde lära genom varandra. Materialet krävde också att barnen lyssnade och följde instruktioner. Att vänta på sin tur och att vara uppmärksam genom hela aktivitetet. 

I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016, s. 21) står det att "undervisning ska behandla följande centrala innehåll. Rim, ramsor och andra ordlekar. Bokstäver och andra symboler för att förmedla budskap". Detta didaktiska material ger barnen möjlighet att möta rim och bokstäver tillsammans med andra. Lgr 11 (rev. 2016, s. 20) vidare förklarar hur "undervisning ska uppmuntrar och utmana eleverna att pröva egna och andras idéer, lösa problem och omsätta idéerna i handling. Därigenom ska eleverna ges möjlighet att utveckla kreativitet, nyfikenhet och tilltro till sin egen förmåga". Med detta didaktiska material få barnen själva lösa en uppgift på egen hand, de skulle para ihop sitt kort med kortet som hade en bild som rimmade med det de hade på sitt eget kort. De skulle lösa ett problem/uppgift. De barn som behövde hjälp kunde själva välja en kompis som skulle hjälpa de att lösa uppgiften. På så sätt kunde alla barn i gruppen klara av uppgiften och känna att de hade lyckats.

Hur?

Jag satt med klassen i en ring på mattan. Barnen hade redan märkt att jag hade min "hemliga låda" med mig och flera barn kommenterade att lådan var med och undrade vad vi skulle göra. Jag kände att jag hade börjat att skapa denna magi och spänning som jag hade hoppats på att skapa kring lådan. Jag öppnade lådan och tog fram ett papper och introducerade mitt didaktiska material genom att läsa upp dessa ord i grupper om tre. Barnen lyssnade efter vilka två ord det var som rimmade med varandra. Detta klarade många av barnen av. Det som verkade mest klurigt var loppa - mygga - soppa. Troligen för att alla ord slutade på "a". Jag förklarade för barnen att det krävs mer än att bara sista bokstaven är samma för att säga att två ord rimmar med varandra.



Efter jag hade gett barnen dessa ord att lyssna på pratade jag om nonsensrim och hur man kan rimma med ord som är nonsens. Vad är en nonsensord? Jag gav de ett exempel, sill och frågade om barnen kunde kommer på flera ord, både riktiga ord och nonsens ord som rimmade på sill. Jag gav de flera ord, paket, hus och flagga. Efter barnen hade fått provar på att rimmar med dessa ord så introducerade jag mitt rimspel för gruppen. Jag tog fram den "hemliga lådan'' igen och tog ut två buntar med kort, de barn som satt nära mig var väldigt nyfikna och försökte att se vad som fanns i lådan. Det fanns andra kort som jag skulle använda vid ett senare tillfälle, att se att det fanns flera saker som jag inte plockade fram just då också bidrog till att skapa denna magi och spänning. "Vad kommer fram ur lådan idag?! Vad väljer Hannah nästa gång?!"

Jag tog ena bunten rimkort och delade ut de så att alla barn fick varsitt kort framför sig. Jag uppmanade de att inte vända på kortet tills jag sa att de skulle. Det var inte lätt att låta bli märkte jag! Den andra bunten med kort spred jag ut på golvet i mitten av ringen. Då satte jag mig ner igen och berättade att alla fick vända på sina kort och kolla vad det var på kortet. Jag förklarade spelet för barnen, att de hade en pusselbit framför sig med ett ord på och den andra delen av deras pusselbit låg någonstans på golvet i mitten av ringen. Med ett ord som rimmade med ordet och bilden de hade på sin pusselbit. Jag bad min handledare börja med att ta upp ett kort i mitten av ringen, visa den för gruppen och säga vad det var på kortet. Barnen tittade på sina kort för att se om de hade ett ord som rimmade med ordet som min handledare visade i mitten av ringen. Det barnet som hade kortet, fick sedan kortet, pusslade ihop de och sedan var det deras tur att vända på ett kort på golvet. Till slut hade alla hittat paret till sitt kort och spelet var klart. Jag bad alla att lägga sina kort i mitten av ringen i två högar, en hög med kort där det stod "rim" på baksidan och ett annat hög med kort där det stod "kort" på baksidan. Ett bra och tydligt avslut till aktiviteten kände jag.

Utvärdering

Som med allting man gör för första gången så kunde vissa delar av denna aktivitet ha varit lite bättre. Det var ganska stimmigt i början av aktiviteten, barnen hade fått varsitt kort och det var svårt att låta de vara kvar på mattan som jag hade bett de att göra, barnen pratade högt med varandra och det var stundtals svårt att få de att lyssna på mig och följa mina instruktioner. Flera gånger pratade jag över barnen. Det hade varit bättre om jag hade väntat på att barnen var tysta innan jag började att förklara och berätta vad de skulle göra. Att säga högt och tydligt "Nu får jag vänta tills alla lyssnar!" För att visar tydligt att jag väntade på dem. Det funkar aldrig att försöka prata över barnen och förklara någonting när inte alla är tysta och lyssnar. Jag upptäckte under spelet att det fanns ett par kort där det rådde osäkerhet om vad bilden på kortet föreställde. Det var ett kort med en kanin på, med barnen var lite osäkra på om det var en kanin eller en hare (på alla kort stod det också vad det var på bilden, men det är inte alla barn som är läskunniga ännu). Ett annat kort var det är tröja på, en pojke trodde det var en skjorta. Det hade varit bra att gå runt ringen först och be alla barn visa upp sitt kort för mig och de andra och berätta vad det var på kortet. Så vi kunde redan där, lösa några oklarheter!

Jag tyckte spelet gick väldigt bra, alla barn var aktiva och delaktiga och kunde hjälpa varandra. Jag tror det var en rolig upplevelse för barnen, och jag vet att det var ett nytt sätt för de att arbeta med rim. Efter spelet hade avslutats var det dags för en avslappningsövning. Barn låg på sina ryggar på mattan och lyssnade på lugnande musik en stund. Min handledare frågade barnen vad de tyckte hade varit roligaste den dag. Det var många som sa att mitt rimspel var det roligaste. Möjligtvis för att det var det de mindes bäst, för att det hände precis innan, men jag tar till mig det ändå!

Veckan efter gjorde jag samma spel igen. Denna gången bad jag alla barn kolla på sina kort innan vi började att berätta för alla vad det var på kortet. Genomgången av spelet gick till på samma sätt som första gången och jag märkte att barnen hade kommit ihåg många av de ord som rimmade med varandra. De visste vad de skulle göra och det blev väldigt lyckat. Denna gången bad jag också barnen att läsa upp sina rimmande par som ett avslut till aktiviteten.

Referenser:

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016) Skolverket: Stockholm.

Hannah's hemliga låda - Fonologisk medvetenhet

Detta inlägg berör kursmålet:

• Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, använda, utvärdera och dokumentera och kritiskt granska ett eget tillverkat didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Vad?

Jag har tillverkat olika uppsättningar med kort där målet är att barnens fonologiska medvetenhet ska utvecklas.

 

Med de lila korten ska barnen, i par, bestämma bokstaven på vad det som finns på bilden börjar på. Med de blåa korten ska barnen, i par, bestämma bokstaven på vad det som finns på bilden slutar på. Med de gröna korten ska barnen, i par, bestämma vilket ord (som bilderna föreställer) som är längst. Med de röda korten ska barnen bestämma hur många stavelser ordet har. Varje par får varsin klädnypa att sätta fast på kortet vid den bokstav eller bild som de tror är det rätta. En helklass aktivitet som görs i en ring på mattan. Jag bestämde vem som skulle arbeta med vem i gruppen.

Varför?

Detta didaktiska material ger barnen chansen att utveckla sin fonologiska medvetenhet. Barnen lär sig genom att diskutera och samarbeta med en kompis. Förklara varför de tycker att det är  till exempel "g" som är svaret och lyssnar på någon annan som resonerar. Det står i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016, s 20) att "undervisning ska ge eleverna möjlighet att utveckla goda kamratrelationer samt känna tillhörighet och trygghet i elevgruppen. Eleverna ska också ges möjlighet att utveckla och pröva sin identitet och sina uppfattningar i möte och samspel med andra." Denna aktivitet ger barnen möjligheten att arbeta tillsammans med en klasskamrat och kan hjälpa till att utveckla bra relationer mellan barnen. Särskilt om barnet arbetar med ett barn som de kanske inte så ofta väljer själv att leka eller jobba tillsammans med. Det var inte alltid att båda barnen i paret var överens om vilket svar som var det rätta. Det gällde att förklara och resonera och lyssna på någon annan som tyckte någonting annat än sig själv. Det står i Lgr 2011 (rev, 2016, s. 20) att "därigenom ska eleverna ges förutsättningar att utveckla tilltro till sig själva samt sin förmåga och att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt". Det blev aldrig någon konflikt under aktiviteten. Men det erbjöd barnen en trygg arena för att argumenterar för sin sak och ta till sig det de andra sade. Barnen kunde känna en stolthet att de hade lyckats och att tillsammans i paret hade de lyckats. De gånger barnen hade valt fel ord som svar, så var det inte på en individuell nivå. Det kan kännas tryggare för barnet att "misslyckas" tillsammans med ett annat barn, så man inte känner att man står där ensam med sitt fel svar. Det står också i Lgr 2011 (rev. 2016, s. 22) att "undervisning ska behandla centrala innehåll. Bokstäver och andra symboler för att förmedla budskap". Denna aktivitet ger barnen möjlighet att möta ord, bokstäver och bokstavljud på flera olika sätt.

Hur?

Vid ett tillfälle använde jag korten "Börjar på?" och "Slutar på?". Vid ett annat tillfälle använde jag mig av korten "Vilket ord är längst?" och vid ett annat tillfälle använde jag mig av korten "Hur många stavelser. Den sistnämnda var en mer omfattande aktivitet. Vid alla tillfällen satt klassen i en ring på mattan. Jag introducerade tillfället med en liten introduktion. Jag frågade klassen om de kunde höra vilken bokstav olika saker började på och slutade på, om de kunde höra vilket ord som var längst och hur många stavelser ett ord hade. Lite för att se på vilken nivå barnen var och hur mycket de kunde sedan tidigare. Det verkade som att stora delar av klassen var ganska bekväma med vilken bokstav ett ord började på. Lite svårare var det att höra vilken bokstav ordet slutade på. Jag frågade också om barnen kunde höra vilken ord var längst när jag gav de några exempel.

När det gällde att arbeta med "Hur många stavelser?" korten hade jag en längre genomgång på vad det betyder att lyssna på och höra stavelser i ett ord. Jag hade en "ägg" maracas i min hemliga låda som jag använde mig av för att hjälpa barnen att höra stavelser i olika ord. Jag frågade först om det var någon i gruppen som visst vad en stavelse var, eller om de visste hur man kunde räkna stavelser i ett ord. Jag fick lite olika svar med det verkade som att det var ett nytt ord för barnen. Min handledare berättade för mig innan att de hade vid något tillfälle tidigare klappat sina namn. Men att de inte hade byggt vidare på detta med stavelser vid detta tillfället eller använt sig av ordet "stavelser". Jag sa mitt namn samtidigt som jag skakade i ägget. Hannah. Två skakningar av ägget. Två stavelser. Jag sa namnen på de andra pedagogerna i rummet och skakade ägget samtidigt och sa hur många stavelser deras namn hade. Sedan gick jag runt ringen och bad alla barn att klappa sitt namn. Det var inte alla barn som lyckades klappa rätt antal stavelser så jag hjälpte till med mitt ägg så de ser och hör hur många stavelser deras namn innehöll. Sedan tog jag några andra exempel av föremål som fanns omkring oss i klassrummet. Bord, fönster, stol, matta osv...

Innan jag delade upp gruppen i par visade jag alla hur korten såg ut och förklarade vad de skulle göra. Sedan delade jag ut kort och en klädnypa till alla par. När alla par hade valt det svaret som de trodde var rätt gick vi ringen runt och jag frågade barnen om de kunde visa sitt kort för gruppen och berätta vilken bokstav, siffra eller ord de hade valt. Där det blev fel svar, hjälpte jag till så att barnen kunde svara rätt, genom att repetera ordet eller orden eller genom att klappa ordet. De kunde också ta hjälp av en kompis som kunde hjälpa de att svara rätt. När alla hade svarat bad jag barnen samla ihop korten genom att skicka runt högen i ringen. Det var ett genomtänkt sätt att hjälpa barnen att utveckla sina finmotoriska färdigheter, genom att hålla ordning på en växande hög med glansiga halkiga kort! Barnen hade då bara klädnyporna kvar framför sig. Jag bestämde att samla dessa på ett roligt och lärorikt sätt. Jag hade målat alla klädnypor i olika färger. Jag frågade om det var någon som kunde regnbågens färger och i vilken ordning de kom. Sedan skulle alla barn som hade röda klädnypor lägga de först, sedan orange osv så det bildades en regnbåge i mitten av ringen. Jag tycker det viktigt att avslutandet av en aktivitet också är genomtänkt, lärorik och rolig.

När det gäller avslutningen av "Hur många stavelser?" aktiviteten utvecklade jag det lite mer för att få in lite matematik också. Jag bad alla barn klappa sina namn igen för att påminna de hur många stavelser deras namn hade. Jag sade att vi skulle göra en "undersökning". Innan jag gick vidare frågade jag gruppen om de visste vad en undersökning var. Ett barn sa att det var någonting som man gjorde hos doktorn. Ja, det var rätt! Men att vi inte skulle göra en sådan undersökning! Vi skulle ta reda på någonting.

Jag lade fyra lappar på mitten av mattan och en hög med kaplastavar. En och en fick gå in i ringen, ta en kapla stav och lägga den över den siffra som stämde med antalet stavelser i sina namn. Man kunde sedan se vilket antal stavelser som var mest vanligt i klassen. En pojke sa att det var 20 kapla stavar över 2 lappen. Jag frågade hur han kunde ser att det var 20. Han sa att det var "5 plus 5 plus 5 plus 5". Alldeles riktigt. Min handledare frågade honom om han flyttar på kaplastavarna på ett sätt för att visa att det  är 5+5+5+5. Utan att flyttar de från sin rad. Han satt där vid raden en liten stund och provade olika sätt att lösa det på. Sedan fick han ta hjälp av en kompis som kanske kunde hjälpa honom. Det gjorde de tills slut genom att flytta de närmare varandra i grupper om fem. Ett tillfälle att synliggöra matematik i vardagen, med leksaker som används dagligen för andra ändamål. Barnen fick räkna, fundera och kunde sedan avgöra vilket antal stavelser var mest vanligt, nästan mest vanligt och mest ovanligt osv. Under sångstunden som hade varit i skolan veckan tidigare hade barnen lärt sig en ramsa om de olika månaderna och de tillhörande tecknen för alla månader. Jag avslutade denna aktivitet genom att teckna en månad. Alla barn som var född i denna månad skulle hämta en kaplastav och lägga den i kaplastavslådan igen. Ett sätt att koppla ihop olika delar av barnens vardag och kunskap. Ett roligt, kontrollerat och lärorikt avslut till denna aktivitet också.

Vid ett senare tillfälle, när barnen hade fått arbeta med alla olika kort "Börjar på?", "Slutar på?", "Vilket ord är längst?" och "Hur många stavelser?" lade jag ut alla kort i mitten av ringen upp och ner på. Jag bad ett barn i alla par väljer ett kort från mitten. Innan de vände på sina kort gick jag igenom vad då alla olika färger på korten betydde. Att de röda var "Hur många stavelser?" osv. För att påminna barnen vad det var som var uppgiften med de olika korten. Jag upptäckte att barnen tyckte att detta var väldigt roligt, de fick nu välja korten själva. Jag kunde ha gjort denna aktivitet flera gånger men tiden räckte inte till!

Utvärdering

Dessa aktiviteter var roliga att genomföra och jag kände att barnen var med hela tiden, att de var aktiva och att de också upplevde aktiviteterna som roliga. Det var väldigt roligt att titta ut över gruppen när de arbetade i par för att lösa uppgiften. Det var mycket prat och funderingar och räknande och ljudande av ord. Det var väldigt givande att arbeta på detta viset upptäckte jag, även de barn som inte hade kommit lika långt med sitt läsande och fonologiska medvetenhet kunde lyckas med uppgiften eftersom de jobbade i par. Vissa par behövde lite extra stöttning av en pedagog, men de flesta par kunde tillsammans komma fram till ett svar. Inte alltid det rätta svaret, men de hade samarbetet och kommit överens om ett svar som både var nöjda med. Återigen, måste jag blir bättre på att inte prata samtidigt som barnen fortfarande pratar med varandra. Jag måste vänta tills jag har fått allas uppmärksamhet innan jag förklarar vidare eller ställer en fråga. Jag hade också kunnat gå igenom korten som alla par hade fått först, för att dubbelkolla att alla visste vad de hade på sina kort ifall det fanns några oklarheter eller funderingar.

Det är absolut ett didaktisk material som jag ska och vill använda mig av i framtiden. Jag tror att det skulle kunna användas med de äldste barnen i förskolan och kan säkert göras om för att kunna används med även mindre barn. Att bara visa bilderna och fråga barnen vad det är på kortet till exempel. Vilka kort är det djur på? Vilka kort är det mat på? Tror de att trädet eller plommonen är tyngst? Ett flexibelt och mångsidigt material.

Under mina sista fältdagar hade barnen fått en uppgift i sina arbetsbok om att lyssna efter de längsta orden. Det fanns två bilder. En trappa och en tupp till exempel. Barnen skulle ringer in bilden av det som hade det längsta ordet. Jag hörde två pojkar som satt bredvid varandra resonera. Ena pojken satt och klappade orden. Den andra pojken sa "Nej! Det är inte hur många stavelser ordet har, den är hur långt ordet är!" Jag satt och log lite, det var härligt att se och höra barnen arbeta och resonera tillsammans på detta viset. Precis som de hade gjort under mina andra didaktiska aktiviteter.
Det var också roligt att höra ett barn använda sig av ordet "stavelser" som var ett nytt ord för honom och som han hade lärt sig bara veckan innan. Det var en liten bekräftelse för mig att barnen hade verkligen lyssnat och tagit till sig av det vi hade gjort tillsammans. Åtminstone denna pojken hade utvecklat sitt ordförråd, sina kunskaper kring ord och sin förståelse av hur ord är uppbyggda.

Referenser:

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016) Skolverket: Stockholm.

Fördjupning - Musik workshop 2 - instrument

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Idag var det dags för musikworkshop 2. Denna dagen skulle fokuseras mer på instrument i förskolan och hur de används. Vi pratade i gruppen och kom fram till att det instrument som används mest flitigt är "äggen". Ett litet ägg som man skakar på. Ett relativt billigt instrument som kan användas av även de yngsta barnen i förskolan. Vi började men en rolig uppvärmning "masken i kroppen" Man skulle plocka ett äpple från ett träd, tappa den och låtsas att äter upp en mask som fanns i äpplet. Masken skulle sedan röra sig genom kroppen, ner i höger arm och vänster ben osv. Ett roligt sätt att värma upp kroppen inför flera musikaliska aktiviteter, barnens grovmotorik utmanas också. Ännu en rolig uppvärmning var att räkna ner från 8-1 genom att skaka olika kroppsdelar. Man började med höger armen, skakade den åtta gånger, sedan vänster armen osv. nästa gång skakade man kroppsdelar bara sju gånger tills man hade räknat ner till ett. En bra kombination av musik och mattematik. En kombination som jag upptäckte att det fanns gott om under dessa två musik workshop.

Några av instrumenten som användes under dagen

När man presenterar instrument för en barngrupp är det viktigt att se till att man tar fram flera instrument än det är barn. På så sätt kan alla barn får möjlighet att välja, även den som väljer sist kan göra ett positivt, medevetet val och inte bara får den som blir över. Någonting som kan kännas så självklart nu ,men ändå någonting som jag tror kanske många glömmer av. Vi satt i en ring allihopa och en efter en skulle vi börja spela hur vi ville på våra instrument. Sedan en efter en så slutade vi att spela. Vi gjorde om denna övning, fast denna gången så blundade vi medan vi spelade. Karin Lindal rörde vid axeln på den som skulle sluta att spela, tills det var bara en kvar. Vi diskuterade efteråt hur vi upplevde de två olika övningarna. De flesta av oss höll med om att den första gången kändes mer "jobbig" att lyssna på medan när vi gjorde det med stängde ögon så upplevdes ljudet annorlunda och mer avslappnande. Hörseln förstärktes och upplevelsen var mer avslappnad, någon i gruppen liknade ljudet denna gången som att vara i en djungel. Jag känner att denna aktivitet skulle vara roligt att prova i en barngrupp för att se om de också upplever det på samma sätt som vi gjorde. Det är ännu ett sätt att introducera matematiska vokabulär till barnen. Man kan säga att vi adderar varje gång en till person börjar att spela och att vi subtraherar varje gång någon i ringen slutar att spela.

När man pratar med barnen om musik och gör olika övningar så måste man inte känna sig tvungen att förklara allt man gör med musikalisk terminologi [1]. När barnen blir äldre så faller bitarna på plats om de har stött på olika sätt att tänka och hört olika ord under sin tid i förskolan och skolan. Vissa övningar under dagen var på en nivå som även vi vuxna hade lite svårt att klara av, med barn är det ännu viktigare att utforma aktiviteter som samtidigt utmanar dem, men som de ändå kan. För barn är det viktigt att dem upplever den underbara "jag kan!" känslan. Annars är risken stor att barnet bara ger upp och känner att de vill inte vara med för att de inte kan det som förväntas av dem.

En aktivitet som jag tror skulle fungera utmärkt med yngre och äldre barn var "Var är instrumentet"? En av gruppen valdes för att vara den som letar och fick lämna rummet. Medan de som var kvar i rummet gömde ett instrument. Sedan kom "letaren" tillbaka in i rummet och skulle försöka att hitta det gömda instrumentet. Vi andra spelade på våra instrument starkare om letaren var nära att hitta och svagare om de var längre bort från instrumenten. En rolig övning som också introducerar barnen i skillnaden mellan starkt och svagt i den musikaliska terminologin, även så kallad den akustiska dimensionen av musikalisk kunskap (Ferm Thorgersen 2012. s. 71-72). En annan övning som introducerade barnen till akustiska och spänningsmässiga dimensioner av musik var "häxan i mitten".  Gruppen delades i fyra olika lag och fick vara i varsitt hörn av rummet. Alla grupper blev tilldelad ett djur och ett tillhörande litet musikalisk stycke som Karin spelade på pianot (om man inte har tillgång till en piano kan andra instrument användas). Grupperna var fjärilar, hästar, myror och dinosaurier. När man hörde sin musik skulle man röra sig runt häxan på att sätt som man själv tyckte passade ihop med musiken och djuret. När musiken stannande skulle häxan försöka att fånga ett av djuren. Genom denna aktivitet får barnen chansen att lyssna efter olika typer av musik, att känna igen ett visst ljud eller låt och lyssna efter likheter och olikheter. När häxan kommer, så pausas musiken och det blir en viss spänning innan häxan fångar ett av djuren som springer runt. När man planerar och utför en aktivitet med musik är det av stor hjälp att känna till de olika dimensionerna av musikalisk kunskap som
Ferm Thorgersen (2012. s. 71-72) beskriver:

• Strukturell musikalisk kunskap - Handlar om uppbyggnaden av musiken och hur till exempel puls, takt, rytm och melodier fungera tillsammans. I denna dimension kan matematik hitta sin plats inom musik.
• Akustisk musikalisk kunskap - Detta handlar mer om hur musiken låter, om man kan känner igen vissa instrument, ljud och melodier. Olikheter och likheter i musiken.
• Emotionell musikalisk kunskap - Vilka känslor upplever man när man höra musik? Är det någonting som ska förmedlas genom musiken? Musik kan förknippas med olika tider i livet och olika upplevelser. När man höra musiken igen blir man påmind om hur man mådde just då.
• Existentiell musikalisk kunskap - Detta handlar mer om ens identitet. Att få vara sig själv och att få välja utifrån sig själv och sina egna egenskaper.
• Kroppslig musikalisk kunskap - handlar om olika rörelser, både grov och finmotoriska som kopplas ihop med musik. Musik och rörelse är två uttryckformer som går oftast hand i hand. Man kan uttrycka musik med kroppen när man dansar.
• Spänningsmässig musikalisk kunskap - Förståelse att all musik innehåller spänningar och förväntningar av olika slag och kan uttryckas på olika sätt. Till exempel pausar, tempo, genom att dra ut toner och volym. (Till exempel "lilla snigel akta dig...", "huvud, axel, knä och tå...")

Avslutande tankar:
Enligt Söderman (2012, s. 38) är det viktigt som förskollärare att inte känna att sin egen musikaliska bakgrund är något slags hinder för att arbete med musik i förskolan. Man behöver inte vara en musiklärare för att kunna skapa en lekfull och lustfylld musikmiljö för barnen, men vissa musikaliska kunskaper behöver man. Detta vidareutvecklas av Holmberg (2012, s. 136) som påstår att pedagoger måste ha med sig en viss musikalisk kunskap för att kunna vara musiken. Pedagogen måste besitta kunskap om barn och hur de kan utvecklas tillsammans med musik. Men det är också lika viktigt att de själva har ett öppet och nyfiket förhållningsätt när det gäller musik, sång och rörelse för att kunna inspirera barnen. Balansen genom att vara den som leder en musikstund eller aktivitet och samtidigt ger barnen utrymme för att själva utforska musik och vara delaktig är inte alltid så lätt. Att hitta denna balansen är som Holmberg (2012, s. 136) beskriver det "en framtida utmaning".

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 7) står det "att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande". Här finns flera ord som direkt kan kopplas ihop med musik. Jag känner att musik skulle kunna användas så mycket mer i förskolan är det görs nu i dagsläget. Det behöver inte bara vara under sångstunden eller samlingen. Istället kan musik vävas in under så många olika aktiviteter för att förstärka lärandet. Samtidigt tycker jag att man ska vara försiktigt att inte bara använda musik som ett medel att lära sig någonting annat. Musik måste kunna stå för sig själv också. Att man lär sig om musik för att musik är någonting värt att lära sig om. Att musik kan kombineras så lätt med andra områden, såsom matematik och språk gynnar alla.

Musik har möjlighet att förändra. Som i en studie som Ehrlin (2012, s. 152) beskriver, "musik kan förändra och utveckla en förskolemiljö när alla verksamma engageras och rustas för att våga och vilja leda barn i sång och spel". Jag hoppas att när jag är färdig utbildat förskollärare att jag kommer att kunna använda mig av det jag har lärt mig under dessa två musik workshop. Att vara medveten om vad man gör och varför man gör det är väldigt viktigt. Musik ska aldrig bara används som ett sätt att fylla ut sin samling utan ska användas på ett medevetet sätt. Vad vill jag ge barnen chansen till att möta genom denna musikaliska aktivitet? Hur vill jag genomföra denna aktivitet? Varför är det viktigt?
Sådana frågor ska man ställer sig själv.


Referenser:

[1] Karin Lindahl. Musikworkshop 2, Högskolan i Borås 2016-10-03

Ehrlin, Anna (2012) Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 139-152

Ferm Thorgersen, Cecelia (2012) Musikdidaktiska arbete med förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur, 69-84

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket