Hannahs hemliga låda - Ville Val och de andra

Detta inlägg berör kursmålet:

• Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, använda, utvärdera och dokumentera och kritiskt granska ett eget tillverkat didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Vad?

Barnen ska lyssna på en bok (Ville Val och de andra - djurramsor från A till Ö). Några utvalda ramsor (E, I och H) ska sjungas till melodin från "Blinka lilla stjärna".  Dessa utvalda ramsor från boken ska delas ut till barnen i klassen som ska sedan arbeta i par. Varje par få E, I eller H att arbeta med. Paren ska måla bilder från boken som sedan ska användas för att dramatisera ramsan som till slut ska spelas in med ipadden.

Varför?

Detta didaktiska material ska ge barnen chansen att arbeta med drama, bild och musik, Samtidigt så ska det hjälpa barnen att utveckla sin fonologiska medvetenhet genom att arbeta med rim och ramsor. Genom att arbeta i par under tillverkningen av sina figurer så lär sig barnen att samarbeta och att lyssna på varandra för att komma fram till ett gemensamt mål. Genom att rita figurer från ramsan lär sig barnen att lyssna på och att tolka en text och att överföra det till egengjorda ritningar och bilder. Genom att sjunga ramsorna så ger jag barnen ytterligare ett sätt att möta samma text. På ett lekfullt och lustfyllt sätt. Processen att rita en bild av ett föremål eller ett djur, färglägga den och sedan klippa ut den är också en viktigt och lärorik process. Barnen lär sig att hantera både pennan och saxen bättre. Genom att spela in deras dramatiseringar med en iPad, dokumenteras deras teater. Det ger barnen ett konkret mål att sträva efter. Filmen kan visas upp för sina föräldrar och de kan själva få nytta och nöje av att se sina egna dramatiseringar och känna sig stolta över det de har åstadkommit själva, i par och som grupp.

I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016, s. 20) står det att "undervisning syftar till att främja elevernas fantasi och förmåga att lära tillsammans med andra genom lek, rörelse och skapande genom estetiska uttrycksformer samt med utforskande och praktiska arbetssätt." Med detta didaktiska material erbjöd jag barnen att arbeta med de estetiska uttrycksformer, drama, bild och musik. Jag läste boken Ville Val och de andra  - djurramsor från A till Ö. En samling av olika ramsor som rimmade. Det står i Lgr 11 (rev 2016, ss. 20-21) att förskoleklassen ska "...ge dem möjligheter att läsa, lyssna på samt skriva och samtala om såväl skönlitteratur som andra typer av texter och händelser." Jag läste boken och tillsammans med barnen samtalade vi kring vad det var för typ av bok och diskuterade texten mer ingående och koncentrerade på de ord i texten som rimmade.

Det står längre fram i Lgr 11 (rev 2016, s. 22) att barnen ska använda sig av "olika material, redskap och tekniker för att skapa och uttrycka sig", "digitala verktyg för framställning av olika estetiska uttryck" och "rim, ramsor och andra ordlekar" ska vara en del av det centrala innehåll i undervisningen. Genom att barnen fick arbeta med att dramatisera en ramsa med egengjorda figurer fick de möta olika redskap för att genomföra uppgiften. De skulle rita och måla figurer på ett sätt som skulle fungera när man satte de på en pinne. De fick funderar på hur stora de skulle vara, vilka färger skulle användas för att hjälpa andra att se vad det var de hade målat. "Om man målar ekorren lila, kommer publiken att kunna ser att det är en ekorre du har målat?" Man märkte att det var ett nytt sätt för många utav barnen att fundera och tänka på. Om de vill att det skulle se ut som en ekorre gör i verkligheten så var de tvungna att fundera på hur en ekorre faktisk ser ut. Sedan fick barnen möjlighet att spela in deras gestaltning av ramsan med iPadden.

Hur?

Alla barn satt på golvet in en ring på mattan i klassrummet. Jag började aktiviteten genom att ta fram "Hannahs hemliga låda" Vad fanns i den? Det var lite spännande, barnen såg inte vad som fanns i lådan, det skapade lite magi! Jag öppnande lådan och tog fram boken  "Ville Val och de andra"och visade upp den för gruppen. Jag frågade barnen om det var någon som kände igen den. Det var några stycken som kände igen den från sina förskolor. Men de kom inte ihåg vad den handlade om. Jag berättade att det var en stor favorit bland mina barn hemma och att jag hade läst den många gånger och tyckte att det var en rolig bok. Jag läste boken för klassen. Jag var noga med att lägga extra betoning på orden som rimmade i boken för att förtydliga för barnen att det var en bok som innehöll rimmande ramsor. Jag kan boken nästan utantill så det var lätt att läsa. Jag kunde tittar upp ofta och hålla boken på ett sätt så att barnen kunde se bilderna samtidigt som jag läste upp och ner på! När jag hade läst färdigt den så frågade jag barnen om de tyckte att det var någonting speciellt med boken. Det var många som räckte upp sina händer. Det var en bok som rimmade. Sedan frågade jag barnen om de visste vad rim var, och hur de kunde höra om två ord rimmade med varandra. Jag gick sedan tillbaka till boken och läste tre av ramsorna några gånger till. Så barnen skulle bekanta sig mer med dem. E, I och H.

Jag berättade sedan för barnen att jag hade upptäckt att man kunde sjunga dessa ramsor till en melodi som jag trodde de skulle känna igen. Jag nynnade melodin och jag frågade barnen om de kände igen melodin. Det var nästan alla som gjorde det. Det var "Blinka lilla stjärna". Jag sjung för barnen först, gav dem en modell av hur man kunde sjunga ramsorna.  Sedan lärde jag ut dem till barnen, genom att jag sjunga några rader och de härmade mig. Vi sjöng sedan ramsorna tillsammans några gånger. De lärde sig väldigt fort och tyckte att det var kul. Efter sångstunden så berättade jag för barnen vad nästa uppgift var. Det var att spela upp en teater. De skulle arbeta i par och varje par skulle får varsin ramsa att arbeta med. E, I eller H. Sedan skulle de tillsammans rita och måla några saker från ramsan som de kunde sedan tejpa fast på en pinne och använda för att spela en teater. Jag delade upp gruppen, som var 22 stycken den dag, klassen har 25 barn totalt. Det blev tolv par. Tre barn var hemma sjuka den dag. Alla par fick två stora papper som var lite kraftigare än vanligt papper. De fick en kopia av ramsan och bilden som tillhörde ramsan. Barnen satt i sina par vid borden i rummet.

Min handledare, fritidspedagogen som jobbar i klassen och jag satt med barnen och hjälpte dem tolka sina ramsor och bilder.  Bilderna skulle vara stora som de skulle synas bra sedan när vi skulle spela upp en teater med dem. När alla barn hade ritat och klippt ut sina figurer från sina ramsor så tejpades dem fast på en pinne. Då var skoldagen slut för denna dagen. Önskemålet från barnen var att spela teatern med de redan dagen efter, på fredag. Men eftersom min handledare tyvärr var ledig just denna fredag bestämde vi oss för att spela upp teatern med dem på måndag. På fredagen var två av barnen som hade varit sjuka dagen innan, i skolan igen. Då passade jag på att sitta med dem, läste boken för dem och de fick välja en ramsa som de ville arbeta med. De gjorde sina figurer och klippte ut dem och satte fast dem på pinnar. Nu hade alla barn förutom en fått vara med och skapa figurer från en ramsa i boken.

De färdiga figurerna från de tre ramsorna i boken.

På måndag var det dags att spela in teater! Flickan som hade varit sjuk veckan innan och inte hade haft möjlighet att skapa figurer från boken hjälpte mig, tillsammans med två andra barn att måla en ram (en stor bröd kartong från skolans kök) som teatern skulle spelas in i. Ett sätt att göra även henne delaktig i processen. En annan tjej som hade varit med veckan innan och skapat figurer var tyvärr hemma denna dagen. Då kunde denna flickan använda hennes figurer och kunde tillsammans med en annan pojke spelar in deras teater ihop.

Den färdiga ramen!

Innan vi spelade in teatern med iPadden så övade barnen i mindre grupper. Min handledare, fritidspedagogen och jag satt med varsin grupp och hjälpte dem att öva inför föreställningen. Barnen var så ivriga och spända inför att spela upp det för resten av klassen och det skulle till och med filmas. Innan vi började med att spela in barnen gjorde min handledare och jag en liten exempel av hur man kunde spela in teatern och hur man måste hålla upp figurerna högt så de syns bra i ramen. Jag skulle sedan sitter bredvid barnen när de spelade och läsa den ramsa de hade arbetat med. De skulle samtidigt dramatisera ramsan med sina figurer i ramen.

https://youtu.be/1n3xqoD7Aww

https://youtu.be/J-YYJvPxXBM

 https://youtu.be/o207onpJmok

Inspelningen gick jättebra! Alla barn var med, alla tyckte att det var spännande och jag tror att det var en mycket positivt upplevelse för hela gruppen. Jag tror att en av anledningarna till att det gick så bra som det gjorde var för att barnen själva behövde inte synas på bild. De dramatiserade ramsan från bakom bordet och gestaltade de olika figurerna i ramsan med sina egentillverkade figurer på pinnar. De var härligt att se hur koncentrerade barnen var när jag satt där bredvid dem och läste ramsan. De fipplade med sina pinnar och såg till att få upp rätt figuren vid rätt tidpunkt i ramsan. En underbart samarbete mellan barnen som spelade ihop.

Direkt efter vi hade spelat upp teatern så var skoldagen slut. Några barn åkte hem, men för de som var kvar visade jag den inspelade teatern för barnen på en stor duk i klassrummet. De tyckte att det var väldigt roligt, att se sina figurer spela upp en teater och att veta att det var dom som satt bakom bordet och gjorde alla rörelser. Trots att barnen själva inte hördes eller sågs, visste alla vem det var som spelade. Barn har oftast otroligt minne har jag upptäckt! Eftersom jag glömde att skriva i vilken ordning alla spelade upp teatern, så ska vi visa den för gruppen igen nästa vecka, och jag hoppas att barnen känner igen sina figurer. Jag tror de gör det! Så då hoppas jag att alla få chansen att se sin teater på den stora vita duken. Barnens filmer ska sedan läggas ut på Unikum (skolans digitala forum som föräldrarna loggar in på för att ta del av det som händer i skolan och om deras egna barns utveckling). Tillsammans med en beskrivning av vad jag, tillsammans med barnen har gjort under veckornar jag har varit där på VFU.

Utvärdering av det didaktiska materialet

Det var några väldigt intensiva dagar när vi jobbade med detta material. Men absolut positiva och roliga. Det var väldigt lärorikt och jag lärde mig otroligt mycket. Både av det som gick bra och av det som gick mindre bra. Under tiden jag introducerade mitt didaktiska material så satt min handledare med i ringen och antecknade några saker som jag skulle kunna tänka på och reflektera över. När vi diskuterade efteråt hur dagen hade gått var det flera saker som hon tog upp som jag redan själv hade reflekterat över. Jag frågade barnen vid ett tillfälle under introduktionen av aktiviteten "ska vi ta det en gång till?" Jag tänkte omedelbart att så kan man inte säga. Det är istället bättre att säga "nu tar vi det en gång till!" En annan sak som jag själv funderade på innan jag läste boken var hur jag skulle förhålla mig till ord i boken som var lite svårare. Jag tänkte innan att det skulle störa för mycket om jag stannade upp för ofta för att förklara ord. Efter jag hade diskuterat detta med min handledare så kom jag fram till att det är  bättre att stanna upp och pausa än att läsa ord som barnen inte förstår. Någonting jag tar till mig för framtiden.

Någonting jag upptäckte under tillverkningen av dessa figurer från ramsan var att barnen var fortfarande lite osäkra på hur de skulle användas sedan. Hur teatern skulle gå till. Jag hade behövt att vara mer tydlig från början och kanske visat upp en modell av hur dessa figurer skulle kunna se ut. Jag hade kunnat göra några figurer själv och tejpat fast de på en pinne. Jag tror detta hade underlättat mycket för många. Att kunna se ett tydligt konkret mål framför sig. Någonting att sträva efter.

Jag upptäckte också att det försvårade för många barn att ha bilderna från ramsan framför sig när de själv ritade och målade. Många försökte att rita av bilderna eller blev oroliga för att de inte kunde rita en sån fin ekorre som fanns i boken. Istället hade jag kunnat bara dela ut texten till barnen, som en pedagog kunde läsa om barnen hade svårt att komma ihåg just deras ramsa. Då hade barnen kunnat använda sig mer av sina egna inre bilder av hur en ekorre eller en katt kan se ut, istället för att försöka rita av ekorren som den såg ut i boken. Någonting jag tar med mig om jag skulle göra en liknande aktivitet igen i framtiden. Det var en bra övning med saxen också. Jag märkte att flera av barnen tyckte att det var svårt att klippa ut sina bilder. Några av barnen fick lite hjälp och andra barn lite tips om hur man skulle kunna klippa ut den lite lättare. Att arbeta med saxen är någonting som behöver tränas på vidare. Min handledare berättade om klippövningar som klassen gör ibland. Det utvecklar barnens finmotoriska rörelser.

Jag fick mycket positiv feedback från barnen, flera av barnen kom upp till mig efter vid hade tillverkat figurerna och efter vi hade dramatiserat ramsorna och sa att de tyckte mina arbetspass var jätteroliga. Det kändes otroligt roligt att höra det från barnen själva. Att jag hade träffat rätt. Jag kände själv att det blev en väldigt lyckad aktivitet och materialet skulle jag lätt kunna tänka mig att använda igen i framriden. Hela konceptet kan göras om och ändras utifrån barnens ålder och färdigheter. Min handledare berättade för mig dagen efter att hon hade hört ett av barnen i gruppen berätta för sin mamma när han hämtades hur de hade spelat teater. Han hade aldrig fått spela teater tidigare och tyckte att det var så roligt! Tyvärr, tog jag inte så många bilder av barnen under tiden de ritade och tillverkade. Det hade varit roligt att dokumentera processen lite bättre. Jag hade planerat att ta flera kort på barnen som ritade, målade, klippte och tejpade. Men eftersom jag var väldigt involverad i processen hade jag svårt att gå ifrån, att kliva tillbaka och ta kort. Det kändes som jag aldrig hittade en bra tidpunkt att göra det. Samtidigt så är jag medveten hur viktigt det är med pedagogisk dokumentation. En svår balans upptäckte jag. Att bryta min delaktighet i processen för att ta kort, eller att vara 100% närvarande för barnen under processen.

Referenser: 

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016) Skolverket: Stockholm.

Hannahs hemliga låda - Rimkort spelet

Detta inlägg berör kursmålet:

• Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, använda, utvärdera och dokumentera och kritiskt granska ett eget tillverkat didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Vad?

Jag hade tillverkat 29 par rimkort som kunde pusslas ihop. Rimspelet gick ut på att barnen skulle para ihop kortet som de hade framför sig med ett kort som låg i mitten av ringen på mattan. Det var en helgrupps aktivitet.

Varför?

Denna aktivitet var en fortsättning av det didaktiska material som jag hade redan genomfört med barngruppen om Ville Val och de andra. Jag ville utveckla detta kring rim och utmana barnen vidare att lyssna efter ord som rimmar med varandra. Barnens fonologiska medvetehet utvecklas genom att arbeta med rim. Genom att själv lista ut vilket kort det var som rimmade med sitt eget kort och genom observera när andra löste samma uppgifter. Barnen kunde lära genom varandra. Materialet krävde också att barnen lyssnade och följde instruktioner. Att vänta på sin tur och att vara uppmärksam genom hela aktivitetet. 

I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016, s. 21) står det att "undervisning ska behandla följande centrala innehåll. Rim, ramsor och andra ordlekar. Bokstäver och andra symboler för att förmedla budskap". Detta didaktiska material ger barnen möjlighet att möta rim och bokstäver tillsammans med andra. Lgr 11 (rev. 2016, s. 20) vidare förklarar hur "undervisning ska uppmuntrar och utmana eleverna att pröva egna och andras idéer, lösa problem och omsätta idéerna i handling. Därigenom ska eleverna ges möjlighet att utveckla kreativitet, nyfikenhet och tilltro till sin egen förmåga". Med detta didaktiska material få barnen själva lösa en uppgift på egen hand, de skulle para ihop sitt kort med kortet som hade en bild som rimmade med det de hade på sitt eget kort. De skulle lösa ett problem/uppgift. De barn som behövde hjälp kunde själva välja en kompis som skulle hjälpa de att lösa uppgiften. På så sätt kunde alla barn i gruppen klara av uppgiften och känna att de hade lyckats.

Hur?

Jag satt med klassen i en ring på mattan. Barnen hade redan märkt att jag hade min "hemliga låda" med mig och flera barn kommenterade att lådan var med och undrade vad vi skulle göra. Jag kände att jag hade börjat att skapa denna magi och spänning som jag hade hoppats på att skapa kring lådan. Jag öppnade lådan och tog fram ett papper och introducerade mitt didaktiska material genom att läsa upp dessa ord i grupper om tre. Barnen lyssnade efter vilka två ord det var som rimmade med varandra. Detta klarade många av barnen av. Det som verkade mest klurigt var loppa - mygga - soppa. Troligen för att alla ord slutade på "a". Jag förklarade för barnen att det krävs mer än att bara sista bokstaven är samma för att säga att två ord rimmar med varandra.



Efter jag hade gett barnen dessa ord att lyssna på pratade jag om nonsensrim och hur man kan rimma med ord som är nonsens. Vad är en nonsensord? Jag gav de ett exempel, sill och frågade om barnen kunde kommer på flera ord, både riktiga ord och nonsens ord som rimmade på sill. Jag gav de flera ord, paket, hus och flagga. Efter barnen hade fått provar på att rimmar med dessa ord så introducerade jag mitt rimspel för gruppen. Jag tog fram den "hemliga lådan'' igen och tog ut två buntar med kort, de barn som satt nära mig var väldigt nyfikna och försökte att se vad som fanns i lådan. Det fanns andra kort som jag skulle använda vid ett senare tillfälle, att se att det fanns flera saker som jag inte plockade fram just då också bidrog till att skapa denna magi och spänning. "Vad kommer fram ur lådan idag?! Vad väljer Hannah nästa gång?!"

Jag tog ena bunten rimkort och delade ut de så att alla barn fick varsitt kort framför sig. Jag uppmanade de att inte vända på kortet tills jag sa att de skulle. Det var inte lätt att låta bli märkte jag! Den andra bunten med kort spred jag ut på golvet i mitten av ringen. Då satte jag mig ner igen och berättade att alla fick vända på sina kort och kolla vad det var på kortet. Jag förklarade spelet för barnen, att de hade en pusselbit framför sig med ett ord på och den andra delen av deras pusselbit låg någonstans på golvet i mitten av ringen. Med ett ord som rimmade med ordet och bilden de hade på sin pusselbit. Jag bad min handledare börja med att ta upp ett kort i mitten av ringen, visa den för gruppen och säga vad det var på kortet. Barnen tittade på sina kort för att se om de hade ett ord som rimmade med ordet som min handledare visade i mitten av ringen. Det barnet som hade kortet, fick sedan kortet, pusslade ihop de och sedan var det deras tur att vända på ett kort på golvet. Till slut hade alla hittat paret till sitt kort och spelet var klart. Jag bad alla att lägga sina kort i mitten av ringen i två högar, en hög med kort där det stod "rim" på baksidan och ett annat hög med kort där det stod "kort" på baksidan. Ett bra och tydligt avslut till aktiviteten kände jag.

Utvärdering

Som med allting man gör för första gången så kunde vissa delar av denna aktivitet ha varit lite bättre. Det var ganska stimmigt i början av aktiviteten, barnen hade fått varsitt kort och det var svårt att låta de vara kvar på mattan som jag hade bett de att göra, barnen pratade högt med varandra och det var stundtals svårt att få de att lyssna på mig och följa mina instruktioner. Flera gånger pratade jag över barnen. Det hade varit bättre om jag hade väntat på att barnen var tysta innan jag började att förklara och berätta vad de skulle göra. Att säga högt och tydligt "Nu får jag vänta tills alla lyssnar!" För att visar tydligt att jag väntade på dem. Det funkar aldrig att försöka prata över barnen och förklara någonting när inte alla är tysta och lyssnar. Jag upptäckte under spelet att det fanns ett par kort där det rådde osäkerhet om vad bilden på kortet föreställde. Det var ett kort med en kanin på, med barnen var lite osäkra på om det var en kanin eller en hare (på alla kort stod det också vad det var på bilden, men det är inte alla barn som är läskunniga ännu). Ett annat kort var det är tröja på, en pojke trodde det var en skjorta. Det hade varit bra att gå runt ringen först och be alla barn visa upp sitt kort för mig och de andra och berätta vad det var på kortet. Så vi kunde redan där, lösa några oklarheter!

Jag tyckte spelet gick väldigt bra, alla barn var aktiva och delaktiga och kunde hjälpa varandra. Jag tror det var en rolig upplevelse för barnen, och jag vet att det var ett nytt sätt för de att arbeta med rim. Efter spelet hade avslutats var det dags för en avslappningsövning. Barn låg på sina ryggar på mattan och lyssnade på lugnande musik en stund. Min handledare frågade barnen vad de tyckte hade varit roligaste den dag. Det var många som sa att mitt rimspel var det roligaste. Möjligtvis för att det var det de mindes bäst, för att det hände precis innan, men jag tar till mig det ändå!

Veckan efter gjorde jag samma spel igen. Denna gången bad jag alla barn kolla på sina kort innan vi började att berätta för alla vad det var på kortet. Genomgången av spelet gick till på samma sätt som första gången och jag märkte att barnen hade kommit ihåg många av de ord som rimmade med varandra. De visste vad de skulle göra och det blev väldigt lyckat. Denna gången bad jag också barnen att läsa upp sina rimmande par som ett avslut till aktiviteten.

Referenser:

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016) Skolverket: Stockholm.

Hannah's hemliga låda - Fonologisk medvetenhet

Detta inlägg berör kursmålet:

• Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• Utifrån estetiska lärprocesser planera, använda, utvärdera och dokumentera och kritiskt granska ett eget tillverkat didaktiskt material med fokus på barns lärande.

Vad?

Jag har tillverkat olika uppsättningar med kort där målet är att barnens fonologiska medvetenhet ska utvecklas.

 

Med de lila korten ska barnen, i par, bestämma bokstaven på vad det som finns på bilden börjar på. Med de blåa korten ska barnen, i par, bestämma bokstaven på vad det som finns på bilden slutar på. Med de gröna korten ska barnen, i par, bestämma vilket ord (som bilderna föreställer) som är längst. Med de röda korten ska barnen bestämma hur många stavelser ordet har. Varje par får varsin klädnypa att sätta fast på kortet vid den bokstav eller bild som de tror är det rätta. En helklass aktivitet som görs i en ring på mattan. Jag bestämde vem som skulle arbeta med vem i gruppen.

Varför?

Detta didaktiska material ger barnen chansen att utveckla sin fonologiska medvetenhet. Barnen lär sig genom att diskutera och samarbeta med en kompis. Förklara varför de tycker att det är  till exempel "g" som är svaret och lyssnar på någon annan som resonerar. Det står i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016, s 20) att "undervisning ska ge eleverna möjlighet att utveckla goda kamratrelationer samt känna tillhörighet och trygghet i elevgruppen. Eleverna ska också ges möjlighet att utveckla och pröva sin identitet och sina uppfattningar i möte och samspel med andra." Denna aktivitet ger barnen möjligheten att arbeta tillsammans med en klasskamrat och kan hjälpa till att utveckla bra relationer mellan barnen. Särskilt om barnet arbetar med ett barn som de kanske inte så ofta väljer själv att leka eller jobba tillsammans med. Det var inte alltid att båda barnen i paret var överens om vilket svar som var det rätta. Det gällde att förklara och resonera och lyssna på någon annan som tyckte någonting annat än sig själv. Det står i Lgr 2011 (rev, 2016, s. 20) att "därigenom ska eleverna ges förutsättningar att utveckla tilltro till sig själva samt sin förmåga och att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt". Det blev aldrig någon konflikt under aktiviteten. Men det erbjöd barnen en trygg arena för att argumenterar för sin sak och ta till sig det de andra sade. Barnen kunde känna en stolthet att de hade lyckats och att tillsammans i paret hade de lyckats. De gånger barnen hade valt fel ord som svar, så var det inte på en individuell nivå. Det kan kännas tryggare för barnet att "misslyckas" tillsammans med ett annat barn, så man inte känner att man står där ensam med sitt fel svar. Det står också i Lgr 2011 (rev. 2016, s. 22) att "undervisning ska behandla centrala innehåll. Bokstäver och andra symboler för att förmedla budskap". Denna aktivitet ger barnen möjlighet att möta ord, bokstäver och bokstavljud på flera olika sätt.

Hur?

Vid ett tillfälle använde jag korten "Börjar på?" och "Slutar på?". Vid ett annat tillfälle använde jag mig av korten "Vilket ord är längst?" och vid ett annat tillfälle använde jag mig av korten "Hur många stavelser. Den sistnämnda var en mer omfattande aktivitet. Vid alla tillfällen satt klassen i en ring på mattan. Jag introducerade tillfället med en liten introduktion. Jag frågade klassen om de kunde höra vilken bokstav olika saker började på och slutade på, om de kunde höra vilket ord som var längst och hur många stavelser ett ord hade. Lite för att se på vilken nivå barnen var och hur mycket de kunde sedan tidigare. Det verkade som att stora delar av klassen var ganska bekväma med vilken bokstav ett ord började på. Lite svårare var det att höra vilken bokstav ordet slutade på. Jag frågade också om barnen kunde höra vilken ord var längst när jag gav de några exempel.

När det gällde att arbeta med "Hur många stavelser?" korten hade jag en längre genomgång på vad det betyder att lyssna på och höra stavelser i ett ord. Jag hade en "ägg" maracas i min hemliga låda som jag använde mig av för att hjälpa barnen att höra stavelser i olika ord. Jag frågade först om det var någon i gruppen som visst vad en stavelse var, eller om de visste hur man kunde räkna stavelser i ett ord. Jag fick lite olika svar med det verkade som att det var ett nytt ord för barnen. Min handledare berättade för mig innan att de hade vid något tillfälle tidigare klappat sina namn. Men att de inte hade byggt vidare på detta med stavelser vid detta tillfället eller använt sig av ordet "stavelser". Jag sa mitt namn samtidigt som jag skakade i ägget. Hannah. Två skakningar av ägget. Två stavelser. Jag sa namnen på de andra pedagogerna i rummet och skakade ägget samtidigt och sa hur många stavelser deras namn hade. Sedan gick jag runt ringen och bad alla barn att klappa sitt namn. Det var inte alla barn som lyckades klappa rätt antal stavelser så jag hjälpte till med mitt ägg så de ser och hör hur många stavelser deras namn innehöll. Sedan tog jag några andra exempel av föremål som fanns omkring oss i klassrummet. Bord, fönster, stol, matta osv...

Innan jag delade upp gruppen i par visade jag alla hur korten såg ut och förklarade vad de skulle göra. Sedan delade jag ut kort och en klädnypa till alla par. När alla par hade valt det svaret som de trodde var rätt gick vi ringen runt och jag frågade barnen om de kunde visa sitt kort för gruppen och berätta vilken bokstav, siffra eller ord de hade valt. Där det blev fel svar, hjälpte jag till så att barnen kunde svara rätt, genom att repetera ordet eller orden eller genom att klappa ordet. De kunde också ta hjälp av en kompis som kunde hjälpa de att svara rätt. När alla hade svarat bad jag barnen samla ihop korten genom att skicka runt högen i ringen. Det var ett genomtänkt sätt att hjälpa barnen att utveckla sina finmotoriska färdigheter, genom att hålla ordning på en växande hög med glansiga halkiga kort! Barnen hade då bara klädnyporna kvar framför sig. Jag bestämde att samla dessa på ett roligt och lärorikt sätt. Jag hade målat alla klädnypor i olika färger. Jag frågade om det var någon som kunde regnbågens färger och i vilken ordning de kom. Sedan skulle alla barn som hade röda klädnypor lägga de först, sedan orange osv så det bildades en regnbåge i mitten av ringen. Jag tycker det viktigt att avslutandet av en aktivitet också är genomtänkt, lärorik och rolig.

När det gäller avslutningen av "Hur många stavelser?" aktiviteten utvecklade jag det lite mer för att få in lite matematik också. Jag bad alla barn klappa sina namn igen för att påminna de hur många stavelser deras namn hade. Jag sade att vi skulle göra en "undersökning". Innan jag gick vidare frågade jag gruppen om de visste vad en undersökning var. Ett barn sa att det var någonting som man gjorde hos doktorn. Ja, det var rätt! Men att vi inte skulle göra en sådan undersökning! Vi skulle ta reda på någonting.

Jag lade fyra lappar på mitten av mattan och en hög med kaplastavar. En och en fick gå in i ringen, ta en kapla stav och lägga den över den siffra som stämde med antalet stavelser i sina namn. Man kunde sedan se vilket antal stavelser som var mest vanligt i klassen. En pojke sa att det var 20 kapla stavar över 2 lappen. Jag frågade hur han kunde ser att det var 20. Han sa att det var "5 plus 5 plus 5 plus 5". Alldeles riktigt. Min handledare frågade honom om han flyttar på kaplastavarna på ett sätt för att visa att det  är 5+5+5+5. Utan att flyttar de från sin rad. Han satt där vid raden en liten stund och provade olika sätt att lösa det på. Sedan fick han ta hjälp av en kompis som kanske kunde hjälpa honom. Det gjorde de tills slut genom att flytta de närmare varandra i grupper om fem. Ett tillfälle att synliggöra matematik i vardagen, med leksaker som används dagligen för andra ändamål. Barnen fick räkna, fundera och kunde sedan avgöra vilket antal stavelser var mest vanligt, nästan mest vanligt och mest ovanligt osv. Under sångstunden som hade varit i skolan veckan tidigare hade barnen lärt sig en ramsa om de olika månaderna och de tillhörande tecknen för alla månader. Jag avslutade denna aktivitet genom att teckna en månad. Alla barn som var född i denna månad skulle hämta en kaplastav och lägga den i kaplastavslådan igen. Ett sätt att koppla ihop olika delar av barnens vardag och kunskap. Ett roligt, kontrollerat och lärorikt avslut till denna aktivitet också.

Vid ett senare tillfälle, när barnen hade fått arbeta med alla olika kort "Börjar på?", "Slutar på?", "Vilket ord är längst?" och "Hur många stavelser?" lade jag ut alla kort i mitten av ringen upp och ner på. Jag bad ett barn i alla par väljer ett kort från mitten. Innan de vände på sina kort gick jag igenom vad då alla olika färger på korten betydde. Att de röda var "Hur många stavelser?" osv. För att påminna barnen vad det var som var uppgiften med de olika korten. Jag upptäckte att barnen tyckte att detta var väldigt roligt, de fick nu välja korten själva. Jag kunde ha gjort denna aktivitet flera gånger men tiden räckte inte till!

Utvärdering

Dessa aktiviteter var roliga att genomföra och jag kände att barnen var med hela tiden, att de var aktiva och att de också upplevde aktiviteterna som roliga. Det var väldigt roligt att titta ut över gruppen när de arbetade i par för att lösa uppgiften. Det var mycket prat och funderingar och räknande och ljudande av ord. Det var väldigt givande att arbeta på detta viset upptäckte jag, även de barn som inte hade kommit lika långt med sitt läsande och fonologiska medvetenhet kunde lyckas med uppgiften eftersom de jobbade i par. Vissa par behövde lite extra stöttning av en pedagog, men de flesta par kunde tillsammans komma fram till ett svar. Inte alltid det rätta svaret, men de hade samarbetet och kommit överens om ett svar som både var nöjda med. Återigen, måste jag blir bättre på att inte prata samtidigt som barnen fortfarande pratar med varandra. Jag måste vänta tills jag har fått allas uppmärksamhet innan jag förklarar vidare eller ställer en fråga. Jag hade också kunnat gå igenom korten som alla par hade fått först, för att dubbelkolla att alla visste vad de hade på sina kort ifall det fanns några oklarheter eller funderingar.

Det är absolut ett didaktisk material som jag ska och vill använda mig av i framtiden. Jag tror att det skulle kunna användas med de äldste barnen i förskolan och kan säkert göras om för att kunna används med även mindre barn. Att bara visa bilderna och fråga barnen vad det är på kortet till exempel. Vilka kort är det djur på? Vilka kort är det mat på? Tror de att trädet eller plommonen är tyngst? Ett flexibelt och mångsidigt material.

Under mina sista fältdagar hade barnen fått en uppgift i sina arbetsbok om att lyssna efter de längsta orden. Det fanns två bilder. En trappa och en tupp till exempel. Barnen skulle ringer in bilden av det som hade det längsta ordet. Jag hörde två pojkar som satt bredvid varandra resonera. Ena pojken satt och klappade orden. Den andra pojken sa "Nej! Det är inte hur många stavelser ordet har, den är hur långt ordet är!" Jag satt och log lite, det var härligt att se och höra barnen arbeta och resonera tillsammans på detta viset. Precis som de hade gjort under mina andra didaktiska aktiviteter.
Det var också roligt att höra ett barn använda sig av ordet "stavelser" som var ett nytt ord för honom och som han hade lärt sig bara veckan innan. Det var en liten bekräftelse för mig att barnen hade verkligen lyssnat och tagit till sig av det vi hade gjort tillsammans. Åtminstone denna pojken hade utvecklat sitt ordförråd, sina kunskaper kring ord och sin förståelse av hur ord är uppbyggda.

Referenser:

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (rev. 2016) Skolverket: Stockholm.

Utvecklingen av mitt didaktisk material

Jag har haft så många olika tankar angående min didaktisk material att det har varit svårt för mig att bestämma åt vilket håll jag ville. Men efter att ha hört att förskoleklassen jag skulle befinner mig i under min VFU arbetade mycket kring språk och fonologisk medvetenhet, bestämde jag mig att använda detta som grund för min didaktisk material. Rim, ramsor, att lyssna på ord, att höra olika bokstäver i ord och om stavelser och ord längd.

Jag läste många olika bloggar på nätet, kollade på pintrest, läste olika forum på nätet och tittade genom många olika facebook grupper. Det fanns så många intressanta idéer om hur andra har arbetat i förskolan med språk och fonologisk medvetenhet. Det försvårade nästan för mig att se så många olika förslag på så många olika saker. Men samtidigt var det ett väldigt rolig och givande sätt att kunna se hur andra hade gjort, och jag reflekterade mycket. Kan man göra på andra sätt eller kan man använder detta material på ett annat sätt? Jag skrev ner många olika idéer jag hade under tiden jag läste och utforskade fonologisk medventehet i förskolan. Både från böcker, men mest från nätet.

Tillslut bestämde jag mig för att skapa olika kort som skulle kunna användas på många olika sätt. Korten skulle då finnas i "Hannahs hemliga låda". Ett sätt att skapa lite spänning och magi kring innehållet i lådan. Jag skrev ut bilder från en websida som heter www.folkhalsan.se. Det var en otroligt bra hemsida som jag hade väldigt mycket nytta ifrån. Fina klara bilder som jag tyckte passade min uppgift väldigt bra. Jag valde ut de bilder jag ville använda och kopierade in dem i ett Word dokument på datorn. Sedan skrev jag ut alla bilder hos en professionell kopierings firma för jag ville att bilderna skulle vara av hög kvalité. Sedan började det långa jobbet av att skapa alla kort. Det tog väldigt lång tid, många timmar spenderade jag med att klippa ut och laminera och rita på korten. Men jag ville att materialet som jag skapade skulle hålla i en lång tid och kunna återanvändas av mig i framtiden i andra barngrupper. Jag ville erbjuda barnen ett material som var av hög kvalité som jag kände mig stolt över.

Under tiden jag skapade detta material så gick tankarna genom huvudet. På vilka olika sätt skulle detta kunna användas i en barngrupp av 25st 6 åringar? Ska de jobba en och en? Parvis? Gruppvis? Helklass? Alla dessa funderingar jag hade var innan jag hade varit ute på mina VFU fältdagar. Jag trodde att jag skulle använda materialet i grupper om fyra. Att jag skulle ta ut dessa barn från gruppen och sitta själv tillsammans med dem. Efter jag hade varit ute på mina tre stycken fältdagar så hade jag ändrat mig totalt. Detta sätt att arbeta med små grupper barn kanske fungerar i förskolan, men jag upptäckte att detta sätt att arbeta med barn fungerar inte på samma sätt i en förskoleklass. Åtminstone inte där jag var på min VFU. Arbetspass hade de två gånger om dagen. Skoldagen började kl. 08 och slutade kl. 12. Däremellan var det fasta tidspunkterna som skulle hållas. Först var det samling, sedan ett arbetspass, sedan frilek och högläsning och efter det utelek. Sedan åt barnen lunch 10:30. Sedan var det ett arbetspass till, avslutning och hemgång för de barn som åkte hem och fritids för de barn som gick på fritids.

Mina aktiviteter skulle passa in där det var planerade arbetspass i gruppen. När det är ett arbetspass märkte jag hur hela gruppen satt på mattan framför tavlan, i en ring på mattan eller vid borden som fanns i klassrummet och arbetade med samma uppgift. Det fungerar inte att en pedagog tar ut fyra barn och gör någonting annat med de barnen. Om jag var den ansvariga läraren för klassen skulle det aldrig fungera att jag själv skulle gått iväg med fyra barn och lämnat resten av gruppen. Då insåg jag att jag skulle behöva tänka om hur jag skulle använda mitt didaktiska material i gruppen. Det kändes då mest lämpligt att försöka hittat ett sätt att arbeta med det i helklass runt mattan. Att vi tillsammans jobbade med materialet, allihopa samtidigt. Det kändes väldigt roligt att kunna göra detta och jag tror att det är ett mer utvecklande och realistisk sätt att arbeta i en förskoleklass. Givande att barnen lär sig av varandra. De hör vad andra säger och tar del av deras tankar och funderingar. En mycket lärorik miljö för alla barnen att befinna sig in.

Jag har tillverkat fyra uppsättningar kort som är tänkt att utveckla barnens fonologiska medvetenhet. Det är mitt mål. De röda korten handlar om antal stavelser i ett ord. De gröna korten handlar om att kunna höra vilka ord som är längst. De lila korten handlar om vilken bokstav ett ord börjar på och de blåa korten handlar om vilken bokstav ett ord slutar på.

Detta material har jag nu, efter mina fältdagar i förskoleklassen, bestämde jag att vara i helklass. Barnen sitter på mattan och jag delar in dem i par. Så att de jobbar ihop med den som de sitter bredvid. Om jag skulle använder mig av detta materialet flera gånger så skulle jag göra om gruppen, så att man inte alltid arbetar ihop med samma barn. Barnen har bestämda platser på mattan så det skulle innebära att man alltid arbetade ihop med den man satt bredvid. Det skulle inte vara så mycket variation i vem man arbetade tillsammans med. Varje par få ett kort och ett gem. Vi ska arbeta med de olika färgade korten var för sig. En utveckling av detta skulle kunna vara att efter barnen hade fått arbeta med alla olika korten skulle man kunna lägga fram dem i mitten av ringen, upp och ner och välja ett barn som får välja vilken kort uppsättningen som vi skulle jobbar med. Men nu i början när alla dessa kort är nya för barnen vill jag kunna styra lite mer genom att själv välja i vilken ordning vi arbetar med korten.

Jag har skapat en längre och mer omfattande aktivitet kring rim och ramsor också. I denna aktivitet få jag med flera av de estetiska lärprocesser. Musik, bild och drama. Jag ska läser boken "Ville val och de andra - Djurramsor från A till Ö" för hela gruppen.

Boken ska vara en introduktion till rim och utgångspunkten för min aktivitet. Det är en bok som jag har sett på flera förskolor och en bok mina egna barn har tyckt om väldigt mycket. Jag känner mig trygg med boken och dess rim eftersom jag har läst den väldigt många gånger! Det är viktigt att man är bekant med en ramsa innan man läser den för barnen så man kan rytmen i den. Efter läsningen av boken ska jag föra en kort diskussion kring rim och vad det betyder att ord rimmar med varandra. Jag har valt tre ramsor från boken som vi ska sedan arbetar vidare med i gruppen. Dessa ramsor ska jag läser några gånger till, så barnen kan bekantar sig med dem. Ramsorna i boken kan till och med sjungas till melodin av "Blinka lilla stjärna". Jag ska lära ut dessa ramsor och sjunga de tillsammans med barnen. En melodi som jag tror att alla barn känner till sedan tidigare. Barngruppen ska sedan delas upp så att de arbetar parvis för resten av aktiviteten. Alla par ska få varsin ramsa att arbeta med. En av de tre som vi sjöng. Elof Ekorre, Hugo Hund eller Ivar Igelkott. Barnen ska sedan måla bilder från sin ramsa för att sedan använda i en teater som ska spelas i med Ipaden. Jag är lite osäkert hur lång tid denna aktivitet kommer att ta, så jag ska börjar med den redan under första veckan.

Sedan tillverkade jag ett rimspel som skulle kunna används som en fortsättning av arbetet med rim. Korten och boken ska också intriduceras i "Hannahs hemliga lådan". Gruppen består av 25 barn, jag tillverkade 29 par rimkort.

Denna aktivitet har jag redan klart för mig hur jag skulle vilja använda i gruppen och efter mina fältdagar såg jag att det skulle fungera alldeles utmärkt i gruppen. Den var ett spel som hela gruppen kunde spela samtidigt sittandes på golvet i en ring på mattan. Deras sätt att arbeta mycket på golvet, klassvis passade denna aktivitet mycket väl.

Först ska jag introducera aktiviteten genom att läser upp ord i grupper om tre och barnen ska lyssna efter vilka två ord som rimmar med varandra. Sedan ska jag se om barnen kan rimma med nonsensord, jag ska ge dem ett ord, till exempel "sill" och se om de kan hitta på andra ord, både riktiga ord men också nonsensord.

Efter introduktionen till rimmande ord ska jag dela ut en pusselbit till alla barn i ringen. Så om rim paret var "tand" och "hand", får barnet kortet med en tand på bara. Alla de andra pusselbitshalvor ska läggas i mitten av ringen. Ett barn (utvalt av mig) börjar genom att gå in till mitten av ringen och så vänder dem ett kort. Säg vad det är på kortet och visar alla andra barn i ringen. Om ett barn i ringen ser att kortet som visas i mitten av ringen är den andra halva av deras kort säger dem "ja!" Barnet i mitten ger detta barnet kortet och så är det deras tur att vända på ett kort i mitten. Det ska bli väldigt spännande att se hur detta spel fungerar i gruppen. Jag tror att det kommer att tas väl emot.

Sedan kan dessa kort användas på flera olika sätt. Barnen skulle kunna jobba enskilt eller parvis med alla kort. Lägg ut ena halvan på golvet och sedan para i hop korten de har kvar i handen med dem på golvet. Det skulle kunna användas som ett rimmemory. Det skulle kunna vara en rimskattjakt i klassrummet eller utomhus. Alla barn får en halva och de ska letar efter den andra halva av deras rim kort. Det är ett väldigt flexibel material som har många olika användningsområden. Det var därför jag var så noga med att göra korten på ett bra och noggrant sätt och på ett sätt som skulle hålla länge och som skulle även kunna användas utomhus.

Just nu innan, känns det som jag har väldigt höga ambitioner och jag undrar om jag kommer att hinna med allt som jag har skapat och planerat. Jag ska börja med min längre didaktiska aktivitet med Ville Val och se under VFUn's gång, vad tiden kommer att räcka till.