Fördjupning - Textil workshop 1 & 2 & 3- tovning, textiltryck, vävning, sömnad och broderi

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

Textil är ett roligt material för barn att använda sig av. Olika material känns på olika sätt, de ser ut på olika sätt och så låter dem till och med på olika sätt. Att arbete med textil kan stimulera så många olika sinnen. I förskolan har jag sett barn väva, göra sykort, göra garnbollar, tillverka små väskor plånböcker, kuddar och djur. Min dotter som älskar att pyssla och skapa har haft förmånen att vara på en förskola där det fanns kunnig personal som har haft en del textilkunskaper med sig. Så det är härifrån som jag har mest erfarenheter av hur textil används i förskolan. I de förskolor där jag har haft mina VFU har jag tyvärr inte upplevt textil som pedagogisk redskap i lika stora utsträckning. Fingervirkning, garnbollar och vävning har jag stött på lite överallt, men något större mer omfattande projekt har jag inte träffat på. Jag upplever att textil har används mest som bara någonting att "pyssla" med vid ett bord.

Dagens workshop var i två delar. Förmiddagen provade vi några olika tekniker med ull och tovade på olika sätt. Tovning är en gammal teknik, föremål i tovat ull har hittats från omkring 400f. kr. För de flesta barn är det är ny teknik och det kan därför ett lämpligt tillfälle att prata om ull, vart det kommer ifrån och kanske till och med besöka en bondgård. Det ger barnen en större mer omfattande inblick i tovning och ull som helhet. Det är viktigt att visa detta handarbete respekt, och visa respekt för ullen eftersom det har kommit från ett levande djur. Tekniker som denna är en del av vårt kulturarv och är en traditionell hemslöjd (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, ss. 17-23). Det står även med i Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010, s. 6) "I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmåga och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv - värden, traditioner och historia, språk och kunskaper - från en generation till nästa".

I en grupp skulle vi ta ett tema från en barnbok eller barnsång och återskapa den i tovat ull. Det skulle vara en bottenplatta och sedan några karaktärer, eller något annat passande från det valda temat på den tovade bottenplatta. Vi valde boken "Petter och hans fyra getter". Vi tovade en bottenplatta av brun, svart och vit ull. Lagren skulle ligger horisontellt och vertikalt så att hullingarna i ullen fibrer skulle låsas ihop. Sedan blötte vi ner hela plattan med såpvatten.

Vi använde fyra lager med ull

Vi rullade sedan upp plattan i bubbelplast och en handduk och rullade den i 5-10 minuter, för att få hullingar att fastna i varandra så att plattan blev hel och någorlunda styv.

Bottenplattan täcks med bubbelplast och rullas ihop i en handduk

Rullningen!

Sedan gjorde vi figurerna som vi lade på bottenplattan, blötte ner en gång till och rullade ytterligare i 5-10 minuter. Slutresultatet kom som en överasking! Man vet aldrig riktigt hut det kommer att se ut när man tar bort handuken och bubbelplasten, vissa saker rör på sig lite grann, en del av förtjusningen tyckte vi i våran grupp. Det blir lite som det blir!

Innan sista rullningen....

Färdigt! En av getternas horn stack ut utanför plattan, men det gjorde inget, det gjorde det hela mer levande tyckte vi. Den vita getens huvudet blev en del av den blåa getens rumpa, igen, en liten rolig överasking som barnen säkert skulle uppskatta ännu mer!

Sedan provade vi att tova ull runt a bit skumgummi. Enligt Berg [1] är det lämpligt att introducera tovning till små barn när man har en sak att tova runt. Det kan vara en bit skumgummi, en sten eller en bit trä till exempel. Det gör det lite enklare för dem. Jag började att tova runt en bit skumgummi som var som en kub. När jag hade tovat färdigt så såg jag att det såg ut som en tärning, för att få dit prickarna fick jag provar ytterligare en teknik med en tovnål eller filtnål. Det var riktigt roligt, men dessa nålar ska inte barn använder, de är väldigt vassa och har hullingar på dem. Barnen kan hjälper till istället att hålla i handtaget av nålen tillsammans med en pedagog. Jag var väldigt nöjd med min tärning, och den skulle kunna användas på riktigt. Denna teknik kräver väldigt få redskap, bara kardad ull, vatten och såpa och möjligen någonting att tova runt. Så jag anser det som en väldigt lämplig aktivitet att genomföra i en förskola eller i en förskoleklass. Runt tovning, finns det många tillfällen för diskussion. Detta i sin tur utvecklar barnens ordförråd och kunskap om naturvetenskap. Hur känns bollen när den är blöt och torr, vilken är tyngst? Flyter den? Blev den ett klot eller en kub? Här väver man in språk, matematik och naturvetenskap i en estetisk lärprocess (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, s. 24).

Eftermiddagen tillbringade vi på Textilmuseet i Borås. Jag hade aldrig varit där tidigare, så det var lite extra spännande att gå in dit. Jag blev överraskad att få veta att alla är välkomna, utan kostnad, på andra våningen. Där har man tillgång till deras tryckrum till exempel. Vilken fantastisk förmån! Det var här vi skulle vara i två timmar, för att prova på olika tekniker av textiltryck. Detta var helt nytt för mig, först kände jag mig lite vilsen, så många olika saker att prova, vart börjar jag?! Jag var också orolig att "göra fel", någonting som vi vuxna lider av i en större utstäckning än barn. Enligt min erfarenhet är de oftast mer villiga att prova sig fram utan att oroa sig för mycket om de gör "rätt" eller inte. Vi har mycket att lära oss utav barnen! Vi fick en genomgång av materialet och hur det skulle kunna användas.

Textilfärgen

En urval av alla saker vi kunde provar att trycka med

De textilfärgerna vi använde oss av innehöll tyvärr gifter och kemikalier som barn absolut inte ska få i sig. När det gäller de äldre barnen, så kan man använda dem eftersom de inte stoppar färg i munnen. Man ska ändå vara väldigt noga med att tvätta händerna ordentligt efteråt och skydda sina kläder väl. Med de yngsta barnen kan man istället använda vanlig giftfri finger färg för att trycka med. Inte lika hållbar, men vissa kompromisser måste man göra för deras säkerhet.

Att arbeta med textiltryck ger möjlighet till diskussioner om färg och form och även chansen att prata om olika kulturer och hur dessa olika kulturer använder sig av textiltryck. Det finns stora variationer i mönster, design och färger. Språket och matematik utvecklas i och med att barnen behöver använda sig av speciella termer, begrepp och vokabulär som associeras med textiltryck, Till exempel, vilka är grundfärgerna? Vad är en schablon? hur använder man en silkscreenram? Barnen behöver ofta arbeta som en grupp, komma överens om hur man ska göra, vad man ska använda, i vilken ordning och vad tyget ska användas till efteråt. (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu, 2010, ss. 26-29).  Barnen tränar i att samarbeta, kompromissa, lyssna och utföra ett arbete med andra, en oerhört viktigt del av deras framtid i skolan och livet därefter.

Ett urval av all de saker vi kunde använda för att skapa olika mönster och tryck på tyget.

Vi gick loss på en stor tygbit, jag och några andra klasskamrater för att experimentera och se hur man kunde använda sig av de olika redskapen som vi hade framför oss. Det var väldigt roligt att kunna bara skapa fritt och kladda. Någonting som jag tror också barn skulle uppskatta. Att kunna utforska fritt utan en massa "måsten" eller mallar som ska följas. Det blir som det blir. Här fanns inget rätt eller fel, men jag kände ändå en viss oro att jag gjorde någonting fel!

Efter att ha provat lite olika tekniker så tog jag en egen tygbit och tryckte med olika stämplar och rullade blandade färger över hela tyget. Hade tiden räckt till hade jag gärna provat flera andra tekniker. Men detta var enkelt och effektfullt och snabbt att göra. Så jag tror absolut att det skulle vara en lämplig aktivitet att göra i en barngrupp. Det krävs inga dyra material, bara tyg och färg. Sedan kan man trycka med hur många olika föremål som helst. Man kan göra egna stämplar från potatis, man kan hitta små träbitar, skruvar, tegelbitar och plastsaker för att skapa spännande unika tryckmönster med.


Den tredje workshop handlade mer om vävning, broderi, sömnad, band och snoddar. Det fanns olika stationer som vi kunde prova.

Jag fastande vid symaskinen vid detta tillfället. Någonting som jag aldrig tidigare använt. Så det var en rejäl utmaning, och inte helt smärtfritt heller! I efterhand är jag lite besviken att inte tiden räckte till så att jag kunde provat alla stationer som fanns. Men efter en genomgång av allt material som varade i 45 minuter, hade vi inte mycket tid kvar på våran tre timmar långa workshop. Jag lade ner mycket tid på att sy en påse med hjälp av en symaskin.

Jag var inte helt nöjd med hur det blev, mina förväntningar var kanske lite för höga och jag jämförde min påse med andras. Någonting man ska undvika att göra! Flera andra i klassen hade sytt väldigt mycket på symaskiner tidigare. Så det är klart att det gick bättre och lättare och snabbare för dem än mig. Jag har nu bestämt mig i alla fall att jag ska lära mig hur man hanterar en symaskin. Men om detta kan används i förskolan är jag inte helt övertygad om. Jag har aldrig sett en symaskin i en förskola och jag känner inte heller att det är en lämpligt sak att introducera till barn i den åldern. När jag tänker tillbaka på workshopen nu, så ångrar jag mig att jag inte koncentrerade mer på de andra stationerna där det fanns fler aktiviteter som faktisk kunde utföras i en förskola. Till exempel vävning, broderi och olika flätor och band.

Vävning i förskolor händer mest på en liten vävram, men man kan faktisk väva på många olika saker och med många olika material än bara garn. Mycket av det broderi man träffar på i förskolor är så kallade sykort. En katt till exempel har ritats på ett kort, och barnen ska följer den förbestämda ritningen. Istället kan barnen måla sina egna ritningar och föra över dem till en bit kartong, som ska bli sykortet. Genom att sätta fast teckningen på en bit kartong och sedan sticker hål genom pappret till kortet.

Att tvinna och fläta band är någonting som oftast går rätt fort och någonting som inte heller kräver dyra verktyg eller material. Igen, en aktivitet som passar bra i förskolan. Barnen utvecklar sin finmotorik och får en bättre förståelse för de grundläggande egenskaperna i mätning, antal och mönster. Det är ett enkelt sätt att skapa någonting med sina händer (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s.71). När man arbetar med band och snoddar möter barnen lägesorden hela tiden. Under, över, bakom, framför, längst till höger, i mitten, varannan osv. Det är viktigt att det finns en vuxen nära tills hands under textil arbete (Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 83).Trots att det är själva lärprocessen som är central i allt estetisk arbete är det ändå viktigt att barnen kan känna en stolthet över ett färdigt arbete och inte bara ge upp när någoting  krånglar, blir fel eller är för svårt. Om barnen ger upp mitt i ett arbete är det osannolik att detta barn kommer att känna att det vill försöka igen en annan gång- Känslan av att ha misslyckats kommer förmodligen att sitta kvar. Att arbeta med sina händer och att kunna uttrycka sig genom textil ska vara en glädjefylld process.

Hur kan jag som pedagog i förskolan använda mig av dessa dagar?

Jag fick mycket inspiration under dessa två dagar. Fick möjligheten att prova på en mängd nya tekniker och fick experimentera med många olika material och redskap. Under dessa workshop fick jag se och uppleva själv hur textil kan utmana barnen på så många olika plan. Det språkliga, med alla de nya uttryck och vokabulär barnen blir exponerat för. Det matematiska med alla de begrepp som används när man beskriver vad man kan göra, till exempel, horisontellt och vertikalt, större och mindre, tjockare och smalare. Det finmotoriska som barnen får chansen att träna på och utveckla. Ett projekt som heter "Räkna med textil" visade, enligt Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 3-4) att när man kombinerade matematik med praktiskt arbete, det vill säga, arbete med textil så kunde barn klara matematiska problem som låg på en högre nivå. Till exempel, kunde de räkna med större tal än vad matteboken krävde. En del av detta projekt var att be barnen skapa en teckning av det de vill åstadkomma med sitt textil arbete. Det uppmuntrade barnen att tänka abstrakt när de sedan skulle tillverka det de hade ritat. Att ständigt gå från det abstrakta till det konkreta och tillbaka under tillverkningen gav barnen användbara färdigheter som kunde utnyttjas i skolans andra ämnen.

Jag ska ta med mig att textil i förskolan kan vara så mycket mer än det man tror. Det är inte bara "att pyssla". Det barnen gör när de arbetar med textil kan vara så mycket mer om vi pedagoger har ett klart syfte om vad vi gör och varför. Det finns ett värde i det barnen gör, allt som tillverkas behöver inte vara någonting särskilt. Det är lärprocessen under tillverkningen som är centralt. Sedan är det såklart också roligt att ha lite större projekt där det de tillverkar kanske kommer till användning också. Till exempel nya gardiner, ett gemensamt konstverk som pryder en vägg, nya tallriksunderlägg till julfesten eller en ny sago/fika matta. Barnen kan då känna en extra stolthet över sitt arbete och kan ha kvar ett konkret minne av någonting de har gjort och varit med om. Enligt Björkdahl Ordell, Eldholm och Velicu (2010, s. 86) har forskning visat "att hjärnan stimuleras av att händerna gör saker....i handens arbete finns den kreativa processen om man bara ger utrymme för den, det får inte blir styrt och instängt". Detta ska jag ta med mig ute i verksamheten. Barnen får stöka och skapa fritt!



Referenser:

[1] Catrine Berg, Textil workshop 1, Högskolan i Borås 2016-05-30

Björkdahl Ordell, S. Eldholm, G & Hagstrand Velicu K. (2010) Lär genom textil - en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande,  2. uppl. Borås: Responstryck

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket