Medierat lärande och pedagogisk mångfald

Enligt Kupferberg (2013, s. 15) innebär medierat lärande hur man kan förmedla genom olika medier som till exempel musik, bild och drama och textil. Eller som Fihn [1] sa på föreläsningen, medierat lärande är att sätta ihop olika medier som kan ge möjlighet till lärande. Det kan vara till exempel hur man arangerar ett rum eller på vilket sätt man tar emot barnen på morgonen i förskolan, eller hur man förbereder en aktivitet. Man ska skapa miljöer i förskolan som erbjuder handling och som är meningsfulla. Barnen ska känna sig motiverade, att de har en användbar kunskap och att de har lärt sig någonting.

Någonting som jag tyckte var väldigt intressant som togs upp under föreläsningen var idén om "barnet i centrum". Enligt mig har det här länge varit ett nyckelord inom pedagogiska sammanhang att barnet alltid ska befinna sig i centrum. Men är det verkligen så? Är det genomförbart i verksamheten och är det korrekt? Att ställa barnet  ensamt i centrum kan leda till att man ger barnet för mycket ansvar. Ibland måste man avlasta barnet trots att barnet är kompetent. För i slutänden är vi människor mer lika varandra än vi är olika. Det är viktigt att se gruppen som en helhet med olika individer, än att se gruppen som en samling av olika barn. Det är därför vårt ansvar som pedagoger att se till att skapa en helhet av dessa unika barn, som alla kan bidra med någonting.

Jag anser att kunskap är det man får genom en lärande process. Man ska erbjuda barnen i förskolan flera olika lärprocesser som kan ge barnen nya kunskaper. Barnen kan lära sig i och genom till exempel, musik, bild, drama och textil. De kan lära sig om musik, samtidigt som barnen lär sig om andra ”ämnen” till exempel matematik och språk. Att arbeta med drama kan ge barnen möjlighet att lära sig om sig själv och att lära sig om andra. Att samarbeta och bearbeta känslor, planera, turas om, att resonera och diskutera. Att kunna ta ett steg utifrån sig själv. Einarsson (2013, ss. 126-127) beskriver hur dramapedagogiska övningar kan ge barn fysiska erfarenheter som i sin tur stimulerar kognitiva processer angående sin egen identitet och hur de bemöter andra människor. Hon beskriver också att det som sker i klassrummet under dessa pedagogiska övningar ändrar elevens tankar och deras sätt att agera i olika situationer utanför klassrummet. Detta visar hur arbetet med drama kan leda till ett slags lärande hos barnen. Om man strävar efter en kreativ typ av pedagogik måste man ge barnen utrymme för att hitta problem, lösa problemen och ge dem möjlighet att själva välja. Barnen måste kunna påverka det som sker i förskolan eller förskoleklassen. På så sätt kan de fördjupa sitt lärande (Linge, 2013. s. 169). Man kan säga att lärande har skett när en bestående förändring har hänt. Som Leijon (2013, s. 54) säger ”Jag har tillägnat mig kunskapen och kan använda den i nya situationer”. Hon beskriver hur en kollega kan berätta för henne hur hon ska koka kaffe. Hur det skall går till, teoretisk. Men hon har inte lärt sig detta förens hon har själv kokat kaffe och varit ensamt ansvarig för det. Nästa gång någon ber henne koka kaffe så känner hon sig bekväm med det, för nu vet hon att hon kan. Hon har en ny kunskap. 

Barn utforskar ständigt och försöker att förstå sin omvärld genom att prova nya saker. Både med sina kroppar, på ett fysiskt sätt och med språk, på ett verbalt sätt. Kunskap kan ett fås genom att barn arbetar och leker tillsammans med andra barn, genom interaktion. Kunskap kan också fås genom att barnet och pedagogerna tillsammans utforskar och deltar i samma aktivitet eller lek. För att kunskap ska bli bestående och personlig, måste kunskapen anpassas efter individens eget sätt att tänka. Kunskapen ska transformeras. Detta sker bäst om barnet har hjälp av pedagogisk stimulans. Det stödet och anpassningar som görs hjälper barnet att uppnå sin personliga potential (Linge 2013, s. 159). Linge (2013, s. 160) fortsätter att beskriva hur en lärare bör ställa frågor till elever som inte har svarat. Öppna frågor som kan tolkas på olika sätt. Detta i sin tur utmanar eleven och stimulerar deras kreativa tänkande som i sin tur fördjupar lärandet.

På ett personligt plan vill jag kunna erbjuda barnen jag möter i förskolan och förskoleklassen en varierat kompott av olika medier att lära sig igenom. Det vill säga, musik, bild, drama, textil mm. Jag anser att det gynnar barnens kreativitet när man erbjuder olika inlärningsmetoder. Det som passar ett barn, kanske inte passar ett annat barn. Därför är det viktigt att variera. Som Linge (2013, s. 170) säger, när läraren skapar förutsättningar för kreativitet i undervisningen så stärks även lärarens yrkesmässiga självförtroende att kunna undervisa på flera olika sätt. Så det är positivt för både mig som lärare och positivt för barnen. Sedan är det också viktigt att våga misslyckas, att visa barnen att man vågar prova nya saker som man själv kanske inte riktigt behärskar. Om läraren kan prova och misslyckas, då kanske barnet också vågar att prova och eventuellt misslyckas.

Referens

1. Fihn, Gunilla. Medierat, multimodalt och problembaserat lärande. Högskolan i Borås. 2016-09-08

Kuperferberg, Feiwel (2013) Medierat lärande och pedogogisk teori. I Amhag, L. Kupferberg, F. och Leijon, M. (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 15-47

Leijon, Marie (2013) Rummet som resurs för lärande och i lärande. I Amhag, L. Kupferberg, F. och Leijon, M. (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 53-70

Linge, Anna (2013) När och hur musikaliskt lärande blir kreativt. . I Amhag, L. Kupferberg, F. och Leijon, M. (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 149-170