Museer besok i Göteborg

Vi besökte tre museer och fick en minirundvandring i Göteborg. De tre museer vi besökte var Göteborgs konsthall, Göteborgs konstmuseum och Världskulturmuseet. En fråga som ställdes till oss tidigt på dagen var "Vad är konst?" Det var inte lätt att svara på denna frågan!

Rundvandring i Göteborg

Under rundvandringen, det som grep mig mest var historien om Pontus och Göthild Fürstenberg och Fürstenbergska palatset som ligger i Brunnsparken. En historia från 1800 talet.



Fontänen i Brunnsparken, tittade tillbaka mot Fürstenbergska palatset

En sorlig men ändå upplyftande historia om två människor, deras liv och kärlek till konst och varandra. Pontus Fürstenberg var en konstsamlare som bodde på Södra Hamngatan 2, Brunnsparken. Som skulle senare döpas om till Fürstenbergska palatset. Här bodde han och hans fru Göthild, som var väldigt förmögen och erbjöd rum och mat till konstnärer som betalade med sina konstverk. Det var på detta viset och genom att köpa konstverk som deras samling av konstverk blev till. Vi skulle senare på dagen se och lära oss ännu mer om paret Fürstenberg och deras hem i Brunnsparken. Jag tror att genom att berätta för barn, historier om människor och platser så är det lättare att fånga deras uppmärksamhet. Det blir mer verkligt på ett sätt, mindre abstrakt. Jag tror att det är viktigt att försöka fånga barnens intresse genom att skapa en slags magi och mysterier kring människor och platser man besöker. Mats Andersson berättade för oss att vi skulle höra mer om paret och om Fürstenbergska palatset senare på dagen. Bara detta skapade lite magi och man började funderar kring vad det skulle vara för någonting.

Göteborgs konsthall

Vi var på en utställning av Lina Selander som heter "This misery of light". Hon är en svensk konstnär från en förort i Stockholm, Bredäng. Namnet på utställningen väcker känslor och funderingar. Det kändes inte som att det skulle vara den mest upplyftande upplevelsen. Jag hade rätt. Den lämnade mig inte oberörd! Det var en tung och ångestladdad utställning. I flera mörka rum fanns stora projektorer som visade film och bilder på flera olika genomsläppliga dukar. Ett fotomontage som bestod av sammanförda bilder som skapade en ny berättelse. Guiden i museet berättade väldigt lite för oss innan vi gick in. Han sa att det var medvetet eftersom han ville att vi skulle bilda våra egna uppfattningar om det vi såg och det vi upplevde. Vi skulle möta konsten förutsättningslösa. Guiden berättade för oss hur de tar emot barnen från förskolan upp till gymnasiet på utställningen. De yngsta barnen får en rundvisning och sedan får de tid i verkstaden på museet för att arbeta vidare med någoting som finns i utställningen. Det kan vara till exempel att trycka egna låtsas pengar. Det gäller på alla utställningar på museet. Workshopen försöker knyta an till någonting konkret som barnen har sett eller upplevt på utställningen.

Fem meter lång vitrin som innehåller radiografier. Konstnären har låtit uranhaltiga stenar avger sin radioaktiva strålning i en stängd, mörk låda, som har fångats på fotopapper. Fotografier som har skapats helt utan ljus.

"Model of continuation" Filmen vill att betraktaren tar ett kliv tillbaka och observerar sig själv från ett annat perspektiv. Konstnären vill att vi ska utforska hur bilder och tid och olika lager av seendet kan ställas mot varandra.

Jag upplevde utställingen som svår och krävande. Många bilder och filmsekvenser jag såg var hemska och stötande. Saker som jag knappt kunde se på utan att känna ett starkt obehag. Det gör att jag ifrågasätter lämpligheten att ta med en barngrupp i den yngre åldern till denna utställningen. Barn som kanske har svårt att sätta ord på deras känslor och upplevelser. Barn som bär med sig svåra erfarenheter från tidigare och barn som blir stark påverkade av det de ser. Jag har själv barn, mina äldsta två är 6 och 8 år. Jag skulle aldrig ta med dem till denna utställningen och jag skulle inte vara glad om deras förskolor eller skolor gjorde det heller. Bilderna och filmerna som visas är starka och innehåller saker som jag anser är olämpliga för de yngsta barnen. Barn som ännu inte kan resonera och förklara vad de ser och kanske inte kan förstå innebörden av det de ser eller har svårt att bearbeta känslor som uppstår.  Jag skulle vara orolig att barnen skulle må dåligt av det de såg och jag anser att det inte är lämpligt för mig som pedagog att ta med barnen till denna utställningen. Om ett barns föräldrar känner att det skulle passa deras barn så tycker jag att det hade varit att föredra att besöka utställingen på deras egen tid. Men inte som en del av förskolan eller skolan, där barnet inte har något val än att följa med.

Göteborgs konstmuseum

Poseidon med Göteborgs konstmuseum i bakgrunden.

Utsikten från Göteborgs konstmuseums gamla entré. Maffigt!

Jag hade aldrig varit på detta museum tidigare, så det var roligt att besöka det för första gången. Efter detta snabba besök så vill jag gärna åka tillbaka till det en annan dag för en liten längre rundvandring. Tyvärr var tiden knapp och jag fick gå förbi mycket konst som jag hade velat stanna och titta på längre. Det första vi såg när vi kom uppför den långa trappan var ett stort snurrande konstverk som föreställde en poledancer. Den skapades 2010 utav frigolit och gips. Så för sin storlek (sju meter hög!) var den faktisk väldigt lätt och vägde "bara" 80 kilo.

Detta gjorde att jag tänkte tillbaka till en föreläsning i början av terminen. Där vi pratade om hur storlek och vikt kan användas för att utmana barnens sinnen och uppfattningar. Man kan tova ull runt en sten. Någonting som, när man tittar på den ser ut att väga väldigt lite, men när man tar upp den så känner man att den väger mer än man trodde. Samma med detta konstverk. Den är väldigt stor, men trots det så är den väldigt lätt. Någonting som man kan prova och experimentera med tillsammans med barnen. Vad tror de väger mest utav en liten sten och en stor kub frigolit. Utan att först ha känt på dem.

Konst gjort utav garn. Det såg ut som garnbollar. Någonting som många barn i förskolan kan relatera till. Detta kunde användas som inspiration till att skapa någonting utav alla garnbollar som skapas i förskolan. Att göra ett stort gemensamt konstverk hade visat barnen att man kan skapa någoting stort utav flera mindre föremål. Tillsammans blir det mer än när man är ensam. Det kan bidra till en bra gruppkänsla och en känsla av samhörighet när man vet att man har bidragit med någon liten del av någonting större. Att arbeta med många olika material i förskolan är någonting jag ska ta med mig härifrån. Textil, frigolit och gips till exempel. Material som är lättillgängliga och inte dyra.


Höjdpunkten av detta besök var längst upp i museet, där de hade återskapat tre rum från Fürstenbergska palatset. Rummen innehöll målningar från deras palats i Brunnsparken. Konst som skapades på plats och konst som de hade köpt med sin förmögenhet. Att göra denna kopplingen till det man såg och hade hört om tidigare på dagen var väldigt roligt. Nu fick vi se konst som fanns i huset då. Målningar av både Pontus och Göthild Fürstenberg och målningar av hur Brunnsparken såg ut då. På 1800 talet.



Pontus och Göthild Fürstenberg



Ett återskapar rum från Fürstenbergska palatset

En målning som visar hur ett av rummen såg ut inuti Fürstenbergska palatset på 1800

Skulpturen som syns i målningen här ovan står nu i Göteborgs konstmuseum i en utav rummen som har återskapats för att visa hur palatset såg ut då.



En av många målningar från deras kollektion av konstverk





 

Ett annat konstverk som fångade mitt intresse var det av Karl XII av konstnären Gustav Cederström 1878. Det visade hur Karl XII bärs hem över de svensk/norska fjällen efter att ha dött i krig.

Det som gör detta konstverk lite extra intressant och roligt är att det finns inget belägg i historieböckerna att han bars på detta sättet. Han dog i Halden i Norge, väldigt nära den svenska gränsen i söder. Det finns ingen sådan fjällvärld mellan Sverige och Norge i detta området. I verkligheten bars hans kropp i en stängd kista ner till Uddevalla. Ännu mer intressant med detta konstverk är att konstnären har tagit sig friheter och målat in sig själv i målningen. Det är han som går längst fram, hans bror som hjälper till att bära kistan och hans far och son som står vid sidan av vägen och sörjer kungens bortgång. Detta, enligt mig visar hur man som konstnär eller skapare av någoting inte alltid behöver hålla sig till "sanningen" eller verkligheten. När barnen skapar och ritar och målar, ska det inte ställas för många krav på de heller. Om de just då vill rita en katt som har tre svansar och sex ben, så ska man inte försöka att hindra de från att göra det. Barnet har valt att uttrycka sig på detta sättet. Precis som konstnären här ovan har gjort. Han har skapat sin egen bild av verkligheten. Helt medvetet att det inte precis var så det hände i vekligheten. Men det var så han valde att måla bilden. Enligt guiden som visade oss runt, så var själva konstnären, Gustav Cederström, väldigt förtjust i kungen och det var kanske därför han målade in sig själv i bilden, tillsammans med andra viktiga familjemedlemmar. Han skapade sin egen sanning, precis som barnen ska uppmuntras att skapa. Fantasi är någonting som ska uppmuntras. Det är i skolans värld, och i förskoleklassens värld som barnens fantasi behöver begränsas till visa tidpunkter. Om barnen ska lära sig fakta om björn till exempel. Då ska man istället uppmuntra barnen att arbeta utifrån sanningar och inte fantasi. Fantasi kan få sin viktiga plats under andra tillfällen under dagen.

Det har varit ett återkommande tema för mig under denna terminen. Att följa en modell eller inte? Ska man visa barnen målet eller inte? Under min tid i förskoleklassen har jag sett vid många, återkommande tidpunkter hur barnen uppmuntras att följa en modell, eller att målet har visats. Barnen ska lära sig att rita bokstaven "a" till exempel. Eller barnen ska rita en bild av en mus. Vissa barn klarar av uppgiften utan hjälp, medans andra barn blir helt ställda inför uppgiften. "Hur ritar jag en mus?!" Genom att visa på tavlan, ett sätt att måla en mus, så ger man barnet en modell, ett mål och man hjälper detta barnet att lyckas med uppgiften. Barnet får en ökad känsla av självförtroende och den viktigt känslan "jag kan!" Man har hört under utbildingen hur man ska vara väldigt försiktig att ge barnen en bild av hur någonting ska eller kan vara. Barnen ska inte behöva känna en press på sig att prestera på en viss nivå, eller ett krav att behöva återskapa nånting som liknar det jag som pedagog och vuxen har gjort. Men jag upplever att i förskoleklassen så börjar det ställas lite andra krav på barnen. Om uppgiften är att måla en mus. Då kan man inte måla en bild av en bil. Det var inte det uppgiften var just då. Det var inte det som var målet.

Oavsett om jag själv jobbar i förskolan eller i förskoleklassen i framtiden vill jag ta med mig att båda sätt kan vara korrekta. Det ena behöver absolut inte utesluta det andra. Barnen ska absolut uppmuntras att skapa fritt vid vissa tillfällen, men om jag sitter med ett barn som försöker att rita en katt men inte lyckas och man ser att det barnet blir frustrerat och vill kunna rita en katt så det ser ut som en katt. Då ser inte jag något hinder för mig att visa detta barnet hur man kan måla en katt. På så sätt ger man barnet en möjlighet att lyckas med en uppgift och känna en stolthet. För mig är detta viktigare än att aldrig ge en modell.

Världskulturmuseum

Vi besökte en utställning som heter "Tillsammans - upptäck, lek och lär".

Det var väldigt inspirerande och roligt trots att vi var väldigt trötta. Efter alla besök på de andra museerna, kändes det verkligen motiverat att vi också  skulle besöka detta. Det var designat utifrån barnens behov och intresse. Det skulle tilltala en barngrupp på så många olika sätt. Nästan allt var i barnens höjd, det var färgglatt och livligt och med väldigt mycket man kunde påverka själv. Det var en fröjd för alla sinnen! Man skulle ta av sig skorna för att gå in. Skostallet var väldigt roligt och lustfyllt! Många olika fack i olika storleker och i olika höjder. Bara att bestämma vart man skulle ställa sina skor var lite roligt! Golvet i utställningen var väldigt varierat. Vissa ställen var mjuka, andra hårda, andra lite knöliga. Man kunde verkligen uppleva stället med alla sina sinnen. Jag tänkte direkt på de som har nedsatt syn och andra funktionshinder. Att även de kunde uppleva ändringar och skiftningar i golvet. På andra ställen var golvet lätt lutande, jag såg flera mindre barn springa och gå upp och ned för backarna. En rolig utmaning för de minsta barnen. Man kunde klättra över mjuka sittkuddar och krypa ner i mysiga små hörn med en bok. Från golv till tak var det saker att titta och förundras över. Taket var fyllt med intressanta och olika belysningar och föremål. Utställningen hade använt sig av så många olika material man kunde uppleva och känna på. En spännande projektor lyste på väggen och man kunde ställa saker på ett stort ljusbord som sedan projekterades upp på väggen framför. Det var flera barn som stod här och lekte och provade med att placera olika föremål på ljusbordet.

Här kan man se hur mattor hade lagts ut på golvet på vissa ställen. Det var varmt och mjuk att stå här och inbjudandeför barnen att stå kvar där lite längre. Jag tänkte på hur man skulle kunna använda sig av textil i förskolan. Vart man placerar mattor och tyg. Kan man använda flera olika tyger och mattor så att barnen kan uppleva hur det känns att gå och sitta och ligga på olika typ av underlag. Jag upplevde det som väldigt behagligt att gå in där, utan skor och att få gå på mjuka mattor. Det ger en känsla av avkoppling och det kändes helt enkelt mysigt och hemtrevligt. Så lätt det är att också ge barnen dessa upplevelser om man medvetet använder sig av textil i förskolan.

En mysigt bokhörna där barnen kunde sitta och läsa i en liten avskild miljö. Jag tänkte på hur man skulle kunna utforma läshörnen eller myshörnen i förskolan och skolan. Vad är det som gör att ett ställer upplevs som mysigt och inbjudande. Det är ljuset, textilerna som används och positionen, bland annat som kan förvandla ett hörn till ett inbjudande ställe för avkoppling och utforskning. Att kunna krypa upp med hela kroppen, så att hörnet omfamnar en är en väldigt fin känsla. Det känns tryggt och välkommande. Jag vill kunna erbjuda barnen i förskolan ett sådant hörn eller rum.

Speglar uppsatta på en vägg som upplevs annorlunda och olika beroende på vart man står och vart man tittar. Svårt att beskriva och svårt att fånga på bild! Men det gav mig idéer om hur man skulle kunna använda sig av speglar i förskolan. Spännande för barn i alla åldrar. De minsta barnen kan njuta av att se sig själva från olika vinklar och de äldre barnen kan använda speglar för att utforska och lära sig om symmetri till exempel.

 I ett annat rum fanns det en stor skärm visade människor som dansade. Som ni ser på bilden sitter en av dansarna i en rullstol. Ett sätt att försöka visa att dans kan utföras av alla. Alla kan vara inkluderade i dans och rörelse oavsett funktionshinder. Detta påminde mig om någonting som jag hade sett på min VFU. Barnen där tyckte väldigt mycket om att dansa till musik. På fritids så fick barnen möjligheten att dansa till musik och härmade rörelser som de såg på duken. Just Dance heter det och kan hittas gratis på YouTube bland annat. Ett kul och lustfyllt sätt att introducera barn till musik och dans.

Här står min kompis på en mjuk platta på golvet. Det kändes nästan som att stå i mjuk sand eller på en tempurmadrass. Det var en underligt upplevelse. Men man kunde inte låta bli att stå där och känna med fötterna och tårna ganska länge! Återigen, så tänkte jag på de minsta barnen och barnen med andra funktionshinder som kan ha svårt att ta till sig av det visuella. Detta kan upplevas med kroppen på ett väldigt enkelt sätt, utan krav att kunna se eller höra eller läsa någonting. En inkluderande upplevselse. Jag tänkte att man skulle kunna skapa någonting liknade på förskolan. Ett känselrum eller en känselpåse som innehåller olika tyger och föremål som kan kännas med händerna och med kroppen. Hård, mjuk, fluffig, glansig, varm, kall, knopprig och lurvig till exempel.

Under detta trädet kunde man sitta och tittar upp länge. Det var väldigt vackert och rofyllt. Man kunde sitta på en lång mjuk soffa under trädet. Det fanns en skärm där man blev erbjuden att skriva om någonting någon som man saknade. Meddelandet skickades upp till trädet och kunde läsas på en annan skärm på andra sidan rummet. Alla andras meddelanden om saknade hade samlats och kunde tittas på. Ett väldigt fint och rörande inslag. Ett intressant sätt att introducera barnen till att skriva på en skärm för att sedan kunna se direkt att meddelandet skickades till en annan skärm en bit bort.

 

 

 

En mycket givande dag, jag satt på tåget hem och mitt huvud var fyllt med upplevselser och idéer! Jag fick med mig många olika tankar om hur man skulle introducera barn till en utställning. Jag fick också många idéer om hur jag skulle kunna använda mig av saker som jag såg, i förskolan. Hur man kan utforma en miljö i förskolan som erbjuder upplevelser och handling på en meningsfullt sätt. Vad man kan erbjuda barn för aktiviteter och med vilka material.

 

 

 

 

 

 

Bild workshop 1 - "titthål"

 

 

Detta inlägg berör kursmålet:

Självständigt formulera mål, planera, leda, genomföra, utvärdera och dokumentera och kritisk granska ett tematisk arbete där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.

 

 

Idag var det dags för den första bild workshopen. Bildsalen är en väldigt inspirerade rum och jag såg fram emot idag. Det är en miljö där det föds idéer och är tillåtande för nya upptäckter och erfarenheter. Vid slutet av dagen skulle det visa sig att man var ganska trött, trots att miljön är väldigt lugnande och fri från stress och måsten. Men hjärnan hade fått sig ett rejält träningspass! Trots tröttheten, gick jag därifrån mycket glad och positiv.

 

Läraren Mats Andersson [1] berättade för oss hur dagen skulle fungera. Vi skulle få väldigt fria händer och väldigt stora ramar. Det fanns inget rätt eller fel, så länge man höll sig någorlunda till uppgiften för dagen! Förmiddagen började med en kort teoretisk genomgång. Vad som menas med statiska och dynamiska bilder förklarades. En statisk bild är oftast symmetrisk och väger jämt. En dynamisk bild har olika vinklar och linjer genom bilden och ger en känsla av rörelse och liv. Vad skillnaden är mellan konkreta och abstrakta bilder? Med konkreta bilder ser man snabbt och tydligt vad det är som föreställs, det finns begränsat utrymme för tolkning. Med en abstrakt bild är det oftast svårt att se vad det är som föreställs, det kan tolkas på olika sätt. Det är en härlig blandning av olika former, färger, linjer och mönster. Mats pratade vidare om bildkomposition och hur den optiska medelpunkten används i TV och i media. Den optiska medelpunkten sitter alltid förskjutet åt höger eller vänster och sitter oftast på den övre delen av bilden. Hur bildspråk är uppbyggt på olika sätt, ibland centrerat, ibland förskjutet år höger eller vänster. Hur bilder vrids för att ge en lutande effekt som förstärker det som förmedlas. Det utmanar synen på ett annat sätt än att bemöta en bild som är statisk och centrerad till exempel.

 

När vi kom in i bildsalen möttes vi av en hav med bilder på det stora bordet. Så många underbara olika färger och mönster och bilder.

Så många olika bilder att välja ifrån!

Vi skulle välja ut en bild var och placera ett litet "titthål" över en liten bit av bilden som innehöll skiftningar i färger, ljus och mörker och mönster. Det var svårt att välja eftersom utbudet var så stort! Så här såg min bild och titthål ut:





Ett litet titthål på en stor bild

Från en konkret bild, skapades en abstrakt bild. Man kunde inte längre se vad den föreställde. Det var denna abstrakta bild som skulle vara utgångspunkten för dagen och det som skulle genomsyra dagen och vara en väg in till att prova olika material i olika kombinationer.

Nu blev det abstrakt





Vår första uppgift var att återskapa denna bild, fast med olika typ av papper. Silkespapper blankapapper, mattpapper. Utbudet igen var enormt. Det var roligt att försöka hitta de pappersbitar som stämde bäst överens med bilden, men inte så lätt!
 

Olika typer av papper som ska användas

När jag var färdig med min 15x15 cm förstoring av min titthålsbild kände jag mig inte helt nöjd. Det var svårt att få med svaga skiftningar i färg med papper. Även när man rev pappret, så blev kanterna för skarpa tyckte jag.

Den färdiga papperbilden

Vi skulle inte längre använda oss av den ursprungliga titthålsbilden under dagen. Istället skulle vi använda dessa nya bilder vi hade skapat för att utforska vidare med materialet som fanns i bildsalen. Från denna bilden vi hade skapat med pappersbitar skulle vi översätta den till en svart-vit-gråskala. Vi skulle försöker se färgerna som ljusa eller mörka och omvandla bilden till en ny. I detta moment använder jag mig av kol, grafitstift och mina fingrar.

 

Kol och grafitpennor har skapat denna avbildning

 

Det var ett lättare material att använda sig av, jag kunde få till skiftningar i det ljusa och mörka på ett lättare sätt än med pappersbiter som hade så skarpa kanter. Det var roligt att använda sina fingrar som penslar, jag upplevde att det var lättare att manipulera bilden på så sätt än att använda penslar, som jag skulle göra senare under dagen. Nästa steg var att använda textil för att återskapa bilden ännu en gång, vi skulle försöka att förenkla färger och former.

 

Olika textiler och texturer

Linjerna blev nu mycket skarpare än med kol och grafitpennor, men bilden blev också nu mer dynamisk eftersom det innehöll olika textiler, texturer och olika tjocklek. Om man blundar och känner med sina fingrar kan man uppleva bilder på ett helt nytt sätt. Vissa delar är släta, andra är luddiga, andra lite strävare. Hur låter det när man river med fingrarana på ytan? Låter alla delar samma? Om inte, varför? Genom att beskriva hur bilden känns och låter har man öppnat vägen för spännande nya språkutvecklings möjligheter. Det står i läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 10) "att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra". Detta är en aktivitet som lätt kan användas i ett språkutvecklings syfte. Känna, uppleva, beskriva, fråga, jämföra...

 

Nu valde jag att använda akvarellfärg och akvarellpennor. Akvarellpennorna använde jag på ett luddigt underlägg som vanligtvis används till flanosagor. Att se hur detta material fungerade med akvarellpennorna var spännande. Jag penslade vatten över pappret först och sedan målade med akvarellpennor, färgen flöt ut över pappret på ett intressant sätt och gränserna mellan färgerna blev suddiga, precis som i min titthålsbild. Jag strödde på lite salt, det gjorde att det sög upp vattnet och det blev än häftig effekt. När bilden hade torkat blev effekten väldigt annorlunda jämfört med hur den såg ut precis efter jag hade målat den.

 

Precis efter jag hade målat den....

 

 

 

Ett dygn senare. Det blev väldigt annorlunda! 

 

 Sedan använder jag vanlig akvarellfärg på akvarellpapper. Jag droppade sedan på flytande akvrarellfärg som finns i flaska, färgen rann och skapade nya fina former och färger. Jag droppade matolja på färgen och hällde på lite kakao, mjöl, sojasås och glitter, nu var kreativiten igång på riktigt!

 

En härlig blandning av all möjligt!


 

Oljepasteller vad nästa! Både vanliga och torra. Jag kände mig inte särskilt inspirerad av de vanliga oljepastellerna, det var svårt att få till fina övergångar mellan färgerna som jag ville. Men med de torra oljepastellerna, så var det mycket mer tillfredställande. Med mina fingrar kunde jag flyta runt färgen och manipulera bilden på ett sätt som inte var möjligt med vanliga oljepasteller..

 

Överst med vanliga oljepasteller, nederst med torra oljepasteller

 

Sedan till ett av momenten som jag gillade mest, kanske beroende på mitt behov av ordning och mönster och "korrekthet"! Mats tog den 15x15cm bilden jag hade gjort i början av dagen, med olika typ av papper och gjort 12 färgkopior av den. Med dessa kopior skulle vi skapar nya mönster och former. Det var väldigt tillfredställande och så roligt (nästan otroligt!) vilka nya fina och spännande mönster och bilder kunde skapas av någonting så enkelt. Jag kunde har suttit betydligt längre och skapat och flyttat runt på mina pappersbiter. Jag var plötsligt lite stolt över det jag hade åstadkommit!

 

 

 

Jag funderar på att köpa en ram och sätter upp de på väggen hemma! Om jag, som vuxen, blev så pass tagen och inspirerad av detta, så undrar jag hur en barngrupp skulle känna. Att kunna skapa någonting stort utav någonting så litet. Någonting som de dessutom själva har skapat. Man blir mer än lite sugen att prova detta i en barngrupp. Med denna aktivitet, går det inte att undvika matematik, det få man på köpet! Det är mönster, former, ordning, läge, riktning och förändring. Såklart är det också teknik. Det är byggande, skapande och konstruktion, i 2D. I Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10) står det att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge, riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring" och att barnen "utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap". Allra sist innan det var dags att börja städa i bildsalen ville jag prova igen med den flytande akvarellfärgen på flanopappret. Det var riktigt spännande, och jag kan bara tänka mig vad barn skulle känna och uppleva med samma material och möjlighet till utforskning.

 

Utan att tänka på det då, så blev det av "misstag" en optisk medelpunkt i den övre höger delen av bilden. Det är kanske därför jag finner bilden så tilltalande. Ögonen kan vila någonstans, de dras till den delen av bilden.

Att summera dagen är svårt, det var en aktivitetsfylld dag med många spännande nya intryck och utmaningar. Lite som barn upplever alla dagar kanske? Inte konstigt att de blir trötta vid dagens slut, det var jag i alla fall! Jag vågade prova nya saker, att kombinera material som jag aldrig hade tänkt skulle fungera förut, att tänka ett steg längre än akvarellfärg=akvrarellpapper. Saker som ligger hemma till ingen nyttja kan hitta nya användningsområden i förskolan, om man bara tillåter sig själv att tänka till lite extra. Man ska ta tillvara på allt, även material som inte ses som pysselmaterial. Särskilt material som är gratis! Jag har blivit tvungen att se saker från nya perspektiv och tänka "hur man annars kan göra?" "hur blir det då?" "allt är värt att prova åtminstone en gång!". Det finns inget rätt eller fel, bara olika sätt att göra saker. I misslyckandet, så lär man sig ändå. Det var några tillfällen under dagen när jag fick slänga saker. Jag skulle måla med vattenfärg på ett väldigt tunt papper som bara gick sönder. Men jag tänkte efteråt "Jaha, nu vet jag det!" Det är under processen man lär sig, inte av den färdiga produkten. Produkten behöver blir fin, fint är ändå bara en tolkningsfråga. Vem bestämmer vad som är fint och fult?

Barn är nyfikna, vi måste ta tillvara på denna nyfikenhet och deras sätt att kunna se saker som de är, inte hur de ska vara. För barn är det många gånger lättare att "tänka utanför lådan". De bryr sig mindre om vad som anses som rätt eller fel. De vill veta vad som händer när man blandar vatten, olja, mjöl och salt! Körling (2011, s. 45) beskriver "Den bästa läraren är den som tar emot nyfikenheten hos det barn som är nyfiket och som vill delta och tillåts göra det utifrån bara den viljan." Vi som pedagoger ska inte sätta upp ramar och begräsningar när barnens nyfikenhet är som mest. Körling (2011, ss. 109-111) fortsätter och redogör för hur lärande sker genom nyfikenhet. Barnet kan bli inspirerat av någonting, ibland vill barnet bara iaktta länge, andra barn vill direkt pröva. För att nyfikenhet ska väcks i ett barn, behövs en stimulus. Man ska erbjuda material, det är det som väcker intresse och nyfikenhet hos barnen. Miljön har också en betydande roll i lärandet. Den ska skapa bra förutsättningar så att lärande kan ske och är tillåtande. Det barn som är nyfiket, kan genom sitt agerande, lust att lära och sitt vilja att prova någonting nytt väcka nyfikenhet hos andra barn. Det smittar av sig. Att arbeta med bild är någinting som ska strävas efter enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010). Här står det att "förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama" (Lpfö 98, rev. 2010, s. 10) Genom att arbeta med bild uppfyller man detta strävansmål i läroplanen. Barnen möter och får chansen att lära sig genom att använda så många olika material och tekniker. Samtalet som sedan förs under arbetet och efter är lärorikt för alla barn som är involverade. Det är lärorikt att få återberätta vad man har gjort och också att få lyssna på någon annan som berättar vad de har gjort.

 

 

Referenser:

 

[1] Mats Andersson. Bildworkshop 1, Högskolan i Borås. 2016-05-17

 

Körling, A-M. (2011). Nu ler Vygotskij - eleverna, undervisning och Lgr 11. Stockholm: Liber.

Läroplanen för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev, utg.] (2010). Stockholm: Skolverket