Den första dagen lade jag ner mycket energi på att lära känna barnen och pedagogerna och deras rutiner. Det är alltid spännande och samtidigt lite nervöst att komma in i en ny barngrupp. Vissa barn är lite mer avaktande än andra i början "vem är hon"?!" Samtidigt som jag ville kunna komma in i gruppen och prata med alla så var jag medveten att jag måste ta det på barnens villkor och inte vara allt för "på" dem i början. De ska kunna lära känna mig i deras eget tempo. Gruppen är ganska stor, 24 barn. Det gör att det är svårt att kunna ha alla barn sittande runt bordet när de hade sina dagliga arbetspass. Istället hände mycket av lärandet på golvet, runt mattan eller sittande på mattan framför den vita tavlan på väggen. När det var dags för ett arbetspass, så var det förväntat att alla barn skulle delta. Här kan man se en skillnad jämfört med förskolan där barnen sällan "måste" delta i en aktivitet om de inte vill. Det är inte så att barnen är tvungna i förskoleklassen, men förväntningarna på dem är högre. Det är en bro mellan förskolan och skolan. Så det är viktigt att barnen redan nu i förskolklassen börjar att bekanta sig med att vissa saker man ska vara med på, även om man själv gärna hade pärlat lite längre.
Jag pratade med min handledare innan jag kom ut på VFU om de arbetade kring någonting speciellt i klassen just nu, med tanke på att jag skulle utforma ett didaktisk material som jag skulle använda i klassen under min VFU. Enligt henne så arbetade de mycket med språk och fonologisk medvetenhet och att göra barnen uppmärksamma på hur skriftspråk är uppbyggt, det vill säga att barnen lär sig att höra olika bokstavljud i ett ord, att kunna rimma och att kunna lyssna på stavelser. Jag tyckte att detta lät väldigt intressant, språk är ett område som jag själv brinner lite extra för. Kanske för att jag har själv ganska nyligen lärt mig svenska. Jag tycker att det är väldigt spännande att se hur barnen lär sig språk till skillnad från när jag som vuxen lärde mig att prata svenska. Det är en stor skillnad!
Jag hade redan innan jag kom ut på mina fältdagar många idéer om hur mitt didaktiska material skulle kunna se ut . Det finns hur mycket som helst man skulle kunna göra kring språk. Jag tror jag måste begränsa mig själv lite. Att koncentrera sig på ett område, och göra detta väl istället för att försöka röra alldeles för många språkliga områden. Jag ska förmodligen använda mig av upprepning och utveckling istället för att försöka hitta på väldigt många olika aktiviteter. Jag tror på så sätt att barnen lär sig mera och att det är bättre att följa barnen i deras utveckling och intresse. Jag tror det är viktigt att introducera ämnet på ett bra sätt, att få med barnen redan från början. Att man lägger en bra grund som man sedan bygger vidare på.
Jag pratade länge med min handledare på den tredje dagen om hur jag skulle kunna utforma mitt didaktiska material. Jag hade många idéer och det var väldigt givande att prata med henne. Hon är en otroligt erfaren och engagerat lärare. Väldigt stöttande och väldigt uppmuntrande. Hon sa också att hon tyckte mina idéer lät väldigt bra, men att det var viktigt att inte försöka göra för mycket. Saker tar oftast längre tid än vad man tror. Bättre att göra det långsamt och väl än att skynda sig genom en mängd olika aktiviteter. Så jag fick stryka några idéer jag hade, men det kändes bra att kunna lägga mer tid på det andra istället. Jag vill känna mig väl förberedd innan jag genomföra mina aktiviteter, det blir en trygghet för mig. Jag ska anteckna moment planeringar för mina aktiviteter. För att få klart för mig själv vad det är jag vill göra, varför och hur. Vad är mitt mål? Hur ska jag kunna nå målet? Hur kan jag hjälpa barnen att nå mitt mål med materialet?
Någonting som jag lade märke till direkt var att min handledare använder sig av GAKK. På tavlan hade hon satt upp bilder och ord som beskrev vad som skulle hända under dagen.
Bara veckan innan hade vi haft en föreläsningen och workshop med Camilla Carlsson [1] på Högskolan som handlade om TAKK och GAKK. Så det var roligt att se det ute i verksamheten också. De gånger som det glömdes att ta bort bilder från tavlan var barnen oftast väldigt snabba att påminna min handledare om! Det var uppenbarligen viktigt för dem att bilderna på tavlan överensstämde med där de var i skoldagen. Om utelek var kvar på tavlan fast de hade nu haft utelek och lunch, så var det viktigt att det stod rätt och att dessa bilder plockades bort. Barn känner en trygghet genom att de ser hur dagen är utformad. Barn i denna åldern har oftast svårt att avgöra hur lång tid saker och ting tar. Men genom att göra dagen synlig genom bilder så kan barnen få ett bättre grepp om hur lång skoldagen är. En dag så utbrast ett barn att det var en jättekort dag i skolan den dag för att det fanns betydligt färre aktiviteter på tavlan. Det vara bara så att dessa färre aktiviter skulle ändå ta lika lång tid som flera kortare aktiviteter, men intressant fundering från barnet! Tid är någonting man skulle kunna jobba mycket mer med i förskoleklassen. En diskussion en morgon vid samlingen var "hur lång tid tar det för er att gå/åka till skolan?" Svaren visade att barnen har väldigt svårt att uppskatta tid. Det var allt från 30 sekunder till 20 minuter. Min handledare poängterade att det kanske tog 30 sekunder att gå från klassrummet till matsalen, och bodde barnet verkligen så nära skolan som avståndet mellan matsalen och klassrummet? Ja, det gjorde dem! svarade barnet. Avstånd och tid är tydligen också någonting man skulle kunna skapa ett spännande didaktiskt material kring.
[1] Camilla Carlsson, Högskolan i Borås, TAKK och GAKK, 2016-09-16.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar